När jag läste en ny bok i dagarna som bl a behandlade Afghanistans nutida historia läste jag samtidigt på om de olika sakerna som togs upp i den. En av dessa saker som togs upp var de gigantiska Buddhastatyerna i Bamyan. Det var statyer som talibanerna sprängde sönder 2001 eftersom, enligt västlig press, talibanernas strikta tolkning av islam förbjöd avbildning av levande saker. Alltså sprängde de statyerna. Och det är väl inte en orimlig tanke om man har följt med i nyhetsbevakningen av talibanernas huvudlösa införande av allehanda mer eller mindre bisarra förbud.
Men var det egentligen så lätt, var det bara baserat på strikta korantolkningar? Eller kan det tänkas ha berott på alltför stelbent byråkrati? Enligt talibanernas ambassadör Sayed Rahmahtullah Hashimi var talibanernas högsta ledare Mulla Omar motståndare till förstörelsen av statyerna redan vid maktövertagandet. Men orsaken till att han ändrade uppfattning berodde på Sverige. Uppenbarligen var altför nitiska svenska biståndsbyråkrater i farten och propsade på att få rusta upp de illa åtgångna statyerna. Men när talibanerna istället bad dem om att ge dessa pengar till svältande barn, så fick de bara nekande besked ”nej, pengarna ska bara vara till statyerna”. Därför ilsknade talibanledningen till och bestämde sig för att spränga sönder statyerna, helt enkelt för att om livlösa ting var viktigare än levande barn så var det bättre att ta bort dessa livlösa saker för gott.
Det är naturligtvis tråkigt att veta att det var Sveriges märkliga byråkrati som låg bakom sprängningen av världens största Buddhastatyer. Precis som talibaner och andra stelbenta bokstavstolkare måste väl även byråkrater lära sig att vara flexiblare och öppnare än vad som är vanligt. Och tänka på att även nazisterna var ena hejare på byråkrati, och vad skapade den för gott?
1 kommentar:
Sverige har som land en pervers förkärlek för byråkrati och paragrafrytteri, desutom ett effektivt sätt att dölja de egna sprickorna i den "perfekta" samhällsfasaden månne? ;-)
Skicka en kommentar