Kabbalah fortsättning

Efter att ha behandlat Sitra Ahra från ett större perspektiv där dess helhet varit i fokus, kan det nu finnas anledning att gå in på dess beståndsdelar. För precis som varat består av olika sfärer, eller aspekter av varat/Gud enligt kabbalah (sefirot) så finns det exakta motsvarigheter till sefirot i Sitra Ahra. Men precis som de flesta moderna och inte så moderna kabbalister väljer att antingen bara beskriva ämnet i flykten, eller inte alls valde även de första kabbalisterna att undgå ämnet. Det var bara vissa som gav det större eller tom heltäckande utrymme. Och särskilt känsligt var det när det kom in på detaljer såsom Kelipot eftersom det kunde användas till tillämpad trollkonst. Det fanns emellertid vissa cirklar som ägnade sig åt kelipotisk magi, och vid senare transgressiv praktik i Sabbatai Zevis kölvatten var det närmast en norm. Vissa Chabad-chassider ägnade sig t ex helt uteslutande åt kelipotisk magi i syfte att genom att blidka det onda komma runt det och nå Gud.

Kelipot, som betyder skal, ska ses som Sitra Ahras inre och aktiva beståndsdelar. Även om de kan kategoriseras in i mindre delar så har de både en mikro- och makrokosmisk aspekt. Förutom att det existerar en dualism mellan Sitra Ahra och Sitra de-Kadushah så finns det även en dualism inuti Sitra Ahra. Denna dualism består av det ondas arketypiska maskulinitet och Femininitet. Det existerar även en dualism mellan Sitra Ahras högsta makter, som ’personligen’ vidrör det gudomliga, och dess lägre makter.

Det är i avgrundens mörker som ’den andra sidans’ makter har sin hemvist, och deras specifika boning kallas för det stora djupets skreva. Det var ifrån denna skreva som Liliths rytande kunde höras vid Adams (1) skapelse, då hon ville idka samlag med honom. Det var även härifrån som Kelipot trädde fram. Deras avsikt var att sköta sitt arbete i både de övre och de nedre världarna, och det är till detta djup som de återvänder då deras arbete är slutfört. Mellan det heligas krafter, och det oheligas krafter, finns en omätbar distans och det är endast då Sitra Ahras makter är i uppstigandes som de kan närma sig den gudomliga sfären.

Kelipots maskulinitet och femininitet.

Den onda maktens första punkt, vilken hade sitt ursprung i röken från Geburahs raseri, var mörk och fördold. Då detta mörka dunkel utsträckte sig självt, formades skepnaden av en man inuti Sitra Ahra. Nämligen ärkedemonen Samael (Adam Belial, den värdelösa mannen) och vid hans sida växte skepnaden av en kvinna fram: den fruktansvärde Lilith. Mannen kallades för ’Skuggan’ och kvinnan för ’Döden’ och när de sammansmälter kallas de för ’Dödens Skugga’. När dessa två ondskans makter först framföddes var de hoplänkade med varandra, som en man och en kvinna tillsammans, likt Tifaret och Malkuth bland de gudomliga sefirot.

Precis som det i den heliga sefirotiska sidan existerar man och kvinna, så ock i ’den andra sidan’. Men mannen anses vara mer spirituell än kvinnan och opererar följaktligen på en högre nivå. Kvinnan utför sitt arbete i världen, men under Samaels styre. Deras förhållande är av en synnerligen sexuell natur och deras styrka är beroende av deras samlag. Endast då de är sammankopplade med varandra kan de agera framgångsrikt. Kvinnan, Lilith, är den förföriska ormen som frestar och förleder och hon uppenbarar sig för världens män såsom en slående vacker, och sensuellt klädd, sköka. Som sådan är hon alltid redo att fånga in männen i sitt garn. Men så snart de blivit förförda förråder hon dem och förvandlar sig till Dödens ängel. Det är genom samlag mellan man och kvinna som lidandet kommer in i världen:

“This is he (i.e., the male) who brings suffering upon the world, for when he is joined to the other level, and embraces the female, all the sufferings, miseries, and sorrows descends upon the world, for one cannot rule without the other. The levels have all been given to the female to rule, that she might mislead the world, but if one did not ride upon the other, and was not joined to the other, they would not be able to rule…Therefore one provodes the power, and the other does its work in the world, but one cannot rule without the other. “

I människan själ anses Samaels och Liliths arketypiska maskulinitet respektive femininitet vara udda och främmande gudar. Det är de som uppväcker vrede och får de att hänge sig åt blodsutgjutelse och andra grymma dåd. Det är Samael som eggar människan döda i stundens ingivelse, men Lilith upptänder hat och orsakar krig.

Denna maskulinitet och femininitet är ej endast aktiva i de nedre världarna utan även i de övre sfärerna. Zohar talar om förförelse och död även ovan, och matchar detta med arvsynd, med alla dess konsekvenser i världen nedanför:

“On the second day of creation, when Gehinnom (2) was created, a body was made in the mystic symbol of man, and the limbs were officers (i.e., angels), who drew near to the fire and died, and returned as at the beginning. And this because they drew near to the snake. And it is Adam who was seduced in the snake’s abode and so died, and the snake brought death upon him [because] he had approached it. In every place man is male and female, but man (among the sefirot), who is the supernal holy one, rules over all; he gives food and life to all. “

Tills skillnad från denna syn hämtad ur Zohar så hade de gnostiska kabbalisterna en annorlunda uppfattning. De beskrev tydligt att precis som Samael och Lilith lurade Adam och Eva till att ha sexuellt umgänge med dem, så existerade sexuell aktivitet även i de övre sfärerna. Det feminina elementet i det högsta gudomliga, Malkuth, hade samlag med Samael, och den himmelska mannen Tifaret hade samlag med Lilith. Detta förklarade även varför månen hade olika faser:

“You must know that it was not Adam and Eve alone who sinned and stumbled because of the primordial serpent…But the mystery of this matter is profound in all truth. Even the luminaries (i.e., Tiferet and Malkhut, symbolised by the sun and the moon) suffered because of them. Know that their sin caused the diminution of the moon.”

Zohar påvisar, då det gäller arvsynden, att människans synder leder till sexuell aktivitet, mellan det gudomligas manliga och kvinnliga, samt mellan ’den andra sidans’ Lilith och Samael.

Kelipotisk mytologi

Kelipot, de orena sefirot, är till sin natur helt skilda från de heliga sefirot. Inte endast till naturen utan även i deras särskilda karaktär, vilket ger dem en anmärkningsvärd mytologisk kvalitet. De termer man brukar för att beskriva sefirots kvaliteter handlar om abstrakta idéer såsom spirituella krafter, emotionella attribut eller upphöjelse. Även i deras mer påtagliga symbolik, som t.ex. beskrivningen av den ursprungliga människan, maskuliniteten och femininiteten, handlar det om generella arketyper och inte om specifika individer. De två sefirot Chokmah och Binah, vilka är Modern och Fadern, anses vara den unika perfektionen av faderskap och moderskap. På samma sätt beskrivs det gudomligas maskulinitet och femininitet som essensen av manlighet och kvinnlighet. Om Shekinan sägs det att alla kvinnor i världen dväljs i hennes mysterium, dvs. hon är den eviga kvinnlighetens gudomliga arketyp.

Då det handlar om Sitra Ahras motsvarigheter Kelipot så är det annorlunda. Deras existens är kraftigt individuell och de agerar och lever såsom definitiva, specifika karaktärer. Zohar beskriver särskilt två av dessa karaktärer: Samael och Lilith (5). Dessa är som bekant Mannen och Kvinnan vilka innefattar och speglar hela det Kelipotiska systemet. Ibland beskrivs de Kelipotiska makterna som onda änglar, och ibland som mänskliga karaktärer. Det kan även hända att de blir iklädda djurskrud. Det ondas Manliga och Kvinnliga blir då beskrivna såsom oxe respektive åsna, och resultatet av deras union är en ond kraft som tar skepnaden av en hund.

Det Kelipotiska monstret

Det finns i huvudsak två djur som används för att beskriva Sitra Ahras makter: ormen och monstret. Detta monstrum, ett sjöodjur, spelar även en viktig roll i flera antika religioners mytologi. Monstret blir ofta omtalat som en mörkrets och ondskans konung. Både gudomliga och mänskliga hjältetyper strider mot detta monster och visar sin tapperhet då de besegrar detta. I flera legender tidsbestäms denna strid till perioden strax innan skapelsen, varpå kosmogoniska skeenden emanerade. En känd sådan legend är den babyloniska myten angående striden mellan Bel och Tiamat, avgrundens monstrum.

Beskrivningarna av monstret i Zohar börjar med en hänvisning till Hesekiel 29:3:

”Tala och säg: Så säger Herren, Herren: Se, jag ska komma över dig Farao (3), du Egyptens kung, du stora drake (4),som ligger där i dina strömmar och säger: ”Min Nilflod är min, själv har jag gjort den.”

Här tolkas det, i Zohar, som att symbolisera Sitra Ahras huvud, som i framtiden ska bli besegrat och sedan försvinna från världen. Detta stora monster ligger i sin egen flod; en flod han kan förflyta sig från och simma till flera andra floder där andra monster, hans tjänare och hjälpare, har sina hem. Zohar beskriver att det existerar tio sådana floder, vilka samtliga behärskas av ett monster. Detta korresponderar med de tio Kelipot, baksidan till Livets Träd, och till de tio Guds uttalanden vid skapelsen. Alla de övriga flodernas monster är underkastade det stora monstrets vilja, och de får makten att utföra sitt ämbete från denne:

“The other monsters of which we have spoken existed and did not exist. Why? Because their power was weakened so that they should not confuse the world more than once every seventy years. They gain their strength from the power of the great monster. It is he alone that [gives them power] to prevail.”

Då detta stora monster samlat styrka från floderna påbörjar han sitt krig mot det heligas makter och penetrerar Shechinans sjö för att besudla den och föra iväg dess vatten. Han betvingar henne varefter det gudomliga ljuset mörknar framför honom.

Den Kelipotiska Ormen

Det Kelipotiska monstret är inte den enda mytologiska beskrivningen av Sitra Ahras makter. Ännu mera frekvent förekommande är symbolen av den Kelipotiska ormen. Det är snarare så att det är ormen som är det mest ryktbara mytologiska djuret, både inom de gamla religionerna och i folktron. Hela dess uppenbarelse har ständigt fört med sig en känsla av beundran, men samtidigt fruktan. Både för dess utseende men även för dess natur. Inom Zohar är denne den mest populära representanten för ondskans makter.

Den bibliska historien angående Adam och Evas synd, framträder ormen som en förförare och förledare. Det är på grundval av denna historia som Satan blir beskriven, i Judisk legend, som den ursprungliga ormen. Även Zohar följer detta synsätt och porträtterar ormen som en representant för Sitra Ahras ursprung. Ormen som så anses även ibland stå för Sitra Ahra i dess helhet, utan hänsyn till ’den andra sidans’ manlighet och kvinnlighet.

Den Kelipotiska ormen blir stundtals beskriven som Sitra Ahras kvinnliga sida, Lilith, på vilken hennes partner Samael red då han förförde Eva:

“Come and see. When Adam was in the Garden of Eden engaged in the service of his Maker, Samael came down with all his levels, riding upon the evil snake, in order to mislead them, because the snake that was under him was cunning enough to mislead mankind and seduce them, as it is written, ’For the lips of a strange woman drop honey, and her mouth is smoother than oil.”

Denna orm är den sköka vilken leder människan till tygellösa utsvävningar. Men så snart förförelsen ägt rum tar hon med sig syndaren till hennes sju palats där hon straffar denne. Dessa sju palats korresponderar med Shechinans sju palats. För att undvika risken att råka bli föremål för ormens uppmärksamhet råder Zohar människan till att hålla ett ständigt vakande öga öppet, för ormen kan dyka upp på de mest oanade ställen:

“Here there are seven palaces, the dwelling of the unclean side, on the side of the snake. Happy is he who is saved from her and from her spell, who has not been bitten by her, and has not been spattered with poison that causes death. One must beware of her on all sides, above and below. He who is saved from the head is not saved from her tail, for when she turns her head away she raises her tail, striking and slaying.”

Dock bör det nämnas att ormen ibland är av manligt kön, och ibland att både Mannen och Kvinnan är ormar. Men ormar av olika slag. Oavsett om ormen är manlig eller kvinnlig så symboliserar den en stark demonisk sexualitet. I dess feminina roll uppväcker den en onaturlig flamma i männens hjärtan, både då de är vakna och då de drömmer. Men då ormen beskrivs som en maskulin kraft anses den endast vara Shechinans erövrare.

En annorlunda beskrivning av ormen talar om att dess huvud faktiskt är Shechinan, men dess svans Sitra Ahra. Detta innebär då att ormen innehåller både det heliga och det orena. Men svansen, och de krafter denne symboliserar, är endast aktiva då Shechinan är i exil. På detta sätt är Shechina sammanlänkad med Sitra Ahra, och den senare är underkastad den förras vilja samt är beroende av denne för att bibehålla sin makt. Slutligen finns det även en beskrivning av ormen som talar om att godhet och ondska i själva verket är två olika ormar. Från dessa två ormar emanerar människans benägenhet att hemfalla är antingen onda eller goda dåd.

I likhet med det Kelipotiska monstret har även ormen en uppsjö andra ormar som står till förfogande. Då ormarna går ut i världen för att utföra sitt arbete, följer en eftertrupp ständigt dessa trupper. Dessa kallas för mindre ormar. De Kelipotiska ormen har representanter både på jorden och i de gudomliga sfärerna. Den himmelska ormen kallas himlavalvets orm och samtliga stjärnor är förbundna med denne. På jorden representeras ormen av de världsliga ormarna vilka samtliga agerar som huvudormens emissarie. Den ursprungliga ormen är källan till all trollkonst och trollkonstnärerna allierar sig med denne genom de världsliga ormarna. De lägre, världsliga ormarna samarbetar med de övre himmelska motsvarigheterna och reagerar då över människan synder. Vid utbrott av synden förtal, ömsar ormarna sitt skinn. Detta provocerar de övre ormarna till fientlighet och får dessa ormar att även de ömsa sitt skinn. Detta får till synes stor verkan på mänskligheten:

“Come and see. Even though there is a set time for all the snakes in the world to shed their skins, they shed them only when they are aroused by slander in the lower world. Then that evil snake is aroused in the world above, and he sheds his skin and his scales…And when the snakes that are below are rid of that skin, each one of them utters a cry, and arouses a number of snakes that stand in the place called ’bor’ (a pit), where there are several snakes, and they all spread slander in order to arouse the great snake so that he might slander the world; and all because of the arousal provoked by slander.”

Denna orm representerar även Guds kreativa makt. Men den förlorade sin goda status då den förledde Adam till att synda. Därefter sökte han penetrera det gudomliga. Han tillskansade sig en position som inte passade honom och det var detta tilltag som gjorde honom till ondskans sataniska bärare av den demiurgiska arrogansen. Detta anses även vara förklaringen till varför ormen tog sig in i paradiset, var han inte hade skäl att vara.

(1) Adam representerar kabbalistiskt sett den mänskliga viljan och hans synd är perversionen av den mänskliga viljan.

(2) Helvetet, eller mer specifikt skärselden.

(3) Kabbalistiskt sett anses Farao vara den världsliga symbolen för Kelipot .

(4) Bibel 2000 har översatt detta till krokodil istället för drake.

(5) Jag har tidigare beskrivt Samael och Lilith i detalj i en artikel här i min blogg.