tisdag 23 december 2008

De enskilda Kelipot - Fortsättning på Kabbalahserien


Det är svårt att sluta läsa vidare och fundera vidare på det ämne röranda Kabbalah jag så många gånger tidigare tagit upp, så jag har suttit och spånat på något mer att säga om det. Liksom allt annat går ju även detta att analysera samman i ännu mindre delar, att gå från den föregående storheten till någon av de mindre vägar man kan finna som kan leda till det. Jag tycker ju att genom att ytterligare definiera något så erhåller man en allt större förståelse. Och jag tänker särskilt gå in på de olika delarna av Sitra Ahra, dvs. de Kelipot jag tidigare talade om.

Det finns framför allt två versioner av hur Kelipots existens kan redovisas i förhållande till Sefirot. De härstammar från de neoplatonska och gnostiska paradigmen inom Kabbalah som varit de tydligaste och tidigaste inriktningarna inom Kabbalans esoteriska kosmologi. Det är två ganska olikartade modeller eftersom den ena är mer vertikal och den andra närmast imploderande horisontell. Den första versionen är egentligen ganska häpnadsväckande eftersom den verkligen andas uråldrighet. Det är lätt att tänka sig hur den gamla urmänniskan för kanske mer än 100000 år sedan spekulerade om väderfenomenen kring ett åskoväder och fann det väldigt symboliskt tilltalande. Ett sätt för naturen att bekräfta deras inre visioner kanske? Den andra versionen är betydligt mer sofistikerad, och det går inte att omedelbart dra några paralleller till några faktiskt förekommande natur- eller fenomen – även om varje Sefirot och Kelipot i sig själv har sådana korrespondenter – precis som många andra olika religiösa namn och fenomen inom religioner världen och tider över har då vi närmar oss deras kärna.

Kelipot, trots att deras funktion är att fungera som instrument för ondska, har inte endast en uppenbart ond sida, de kan även verka beskyddande. Det är särskilt dessa Hesekiels Kelipot som har den funktionen. De söker sig till heligheten och dväljs därför i Shechinans närhet där de döljer samt beskyddar henne. En orsak till det är att hindra ’pöbeln’ från att förnimma det gudomliga. Endast den rättfärdiga tillåts nalkas detta. Detta förhållande kan liknas vid en nöts struktur på så vis att den inre kärnan (det gudomliga) beskyddas av det yttre skalet (Kelipot):

This holy spirit (the Shechina) is made in the body so that it may include within itself another spirit, exalted, fine, and resplendent. And so all is embraced and contained, one in the other, and interwoven one with the other, so that they are embraced within the world, which is the last, outmost, shell. The hard shell (of ”the other side”) is inside the shell of this world, like a nut whose outer shell is not hard, but whose inner shell is hard.”

Kelipots närhet till Shechinan, utan någon uppdelning mellan dem, passar särskilt bra in i synen att Sitra Ahra är ett system av skal. Denna idé återges i flera skrifter, inte minst i Zohar och har sitt ursprung i en mystisk tolkning av Hesekiels vision:

Och jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med flammande eld, och ett sken omgav det. Och mitt i det, mitt i elden, syntes något som var som glänsande malm.”

Arrangemanget av dessa skal, från det yttre till det inre är: en stormvind, ett stort moln, en flammande eld och ett sken. Eller, från andra hållet: en glänsande mittpunkt med flammor som kringgärdar det. Ett mörkt moln döljer ljuset och från molnet utgår en kraftig vind. Dessa är arrangerade i lager på lager på ett sätt liknande lökens. Stormvinden är det yttre och tjockaste lagret medan skenet är det innersta skalet, vilket vidrör, och är sammankopplat med, det gudomliga.

Som tidigare nämnts så liknas de olika skeendena i visionen vid en nöts olika skal. ”Och jag fick se en stormvind komma norrifrån”. Detta liknas vid nötens yttersta gröna skal, vilket även kallas för avfallsprodukt, och vad det associeras vid har vi ju läst i mina tidigare artiklar i ämnet. ”Ett stort moln”; detta är det andra skalet, ett vitt tomrum. ”Flammande eld”; det tredje skalet förknippas med mörker. ”Och ett sken omgav det.”; detta är det fjärde skalet hos nöten, ett skal som vidrör själva kärnan. ”Och mitt i det, mitt i elden, syntes något som var som glänsande malm.”; detta är själva nötens kärna. Shechinans sken omger det fjärde Kelipot, skenets skal, och skänker helighet är det:

And a brightness around it’; even though all this (i.e., the darkness of the outer shells) exists there (i.e., in ’the other side’), there is a brightness around it. Hence we learn that, even though this side is nothing but the side of uncleanness, there is a brightness around it, and man does not have to drive it away. Why is this? Because there is brightness around it; the side of the holiness of faith exists there; and there is no need to treat it with disdain. Therefore one should give it a portion on the side of holiness of faith.”

Det heliga ljuset i ”skenet” dämpar Geburahs hårdhet i Sitra Ahra. Denna fjärde Kelipot kallas för Kelipah Nogah och representerar en Luciferiansk värld. Den tillhör som bekant den onda världen, men den sefirotiska världens utstrålningar skiner genom den. På det sättet verkar de goda och onda sfärerna sammanblandade på ett högst häpnadsväckande sett.


De gnostiska Kelipot

I motsats till de Kelipot som Hesekiel varseblev i sin vision är de gnostiska Kelipot tämligen dualistiska till sin natur; åtminstone om man ser till deras förhållande till de heliga sefirot – deras heliga sida. Det är inte endast deras struktur som är annorlunda, hela deras essens är till sin natur annorlunda. Det mytologiska elementet är även det mera närvarande än hos Hesekiels Kelipot. Han beskrev ett sken såsom varandes sina Kelipots högsta makt, men utan några större mytologiska omskrivningar eller hänvisningar till demoniska krafter; denna Kelipha Nogah, anses ju vara en mix av både ont och gott. De gnostiska Kelipot är helt och hållet demoniska till sin natur.

Dessa Kelipot kan ses som antingen ett slags motpol till sefirot, averserade sefirot, eller som ett demonisk ordenssällskap. Då de ses som averserade sefirot refererar de till de negativa, eller destruktiva, motpolerna till de heliga sefirot. Men om de beskrivs som ett demoniskt ordenssällskap refererar de till Kelipot tillhörande den lägsta kabbalistiska världen Assiah. Dessa averserade sefirot har även varsin ärkedemon som härskare. Dessa demoner har hämtats från olika traditioner där vissa varit gudar (Astarte, Baal och Moloch) och förmodligen blivit demoniserade eftersom de ansågs som konkurrenter till den hebreiska Jehova. Ibland är dessa ärkedemoner nattdemoner eller monster från gammal tro i mellanöstern (Lilith, Nehema, Asmodeus, Satan, Lucifuge och Belfegor). Några få är människor, vilka blivit omtalade i gamla testamentet (Adrammelech, Tubal Kain och Namaah).

Jag kommer här att beskriva dessa Kelipot, och deras demonhärskare, i rakt nedstigande följd, från Keters demoniska motsvarighet till Malkuths.

1. Thamiel, Guds dualitet. Då Keter representerar enhet representerar Thamiel dualitet. Därför är Thamiel uppdelningen av det som endast är perfekt endast i enhet. Demoniskt sett kallades Thamiel Thmiel innan ondskans revolt. Genom att lägga till ett Alef, dvs. bokstaven A i det hebreiska alfabetet (märk likheten med det grekiska alfabetets motsvarigheter, alfa beta, som här är alef bet) i deras namn sökte de erhålla mer makt. Då blev de Thamiel. I deras lägsta stadium kallas de Tmaal, Guds förgiftning. Thamiels yttre form kallas Cathariel, Guds skräckinjagande ljus. Thamiel har, till skillnad från de övriga Kelipot två demonhärskare: Satan och Moloch, motståndare respektive konung. Att det är just två demoner som blivit satt att härska över Thamiel beror på att man velat betona dess dualistiska natur.

2. Chaigidel, Guds makts förvirring. Denna makt är förvirringen av den kraft, vilken utflödar i begynnelsen för att ge skapelseprocessen livskraft. Dess yttre aspekt är Chaigidel, de som nalkas platsen var Gud ej är. Denna Kelipots härskare är Beelzebub eller, enligt andra källor, Adam Belial, den onda ursprungliga mannen.

3. Sathariel, Guds fördoldhet. Dess sefirotiska motsats, Binah, uppvisar det absolutas struktur medan Sathariel döljer den. Dess yttre form kallas Sheireil, Guds hårresande utsände. Lucifuge, den som flyr ljuset, är dess härskare.

4. Gamchicoth, uppslukarna. Dessa är de som söker bortkasta tanken och innehållet av skapelsen. Den yttre formen är Azariel, de bindande hos Gud. Dess demonhärskare är Astaroth, en av flocken. Denne härstammar mytologiskt sett från gudinnan Astarte.

5. Golab, brinnande kroppar. Golab förgör allt genom att bränna ner det, även de själva. Usiel, Guds ruiner, är dess yttre form. Asmodeus, den förgörande guden, är demonhärskaren. Namnet kan även betyda ’den som är utsmyckad med eld’.

6. Togaririm, de som vrålar ut sorg och tårar. Togaririms sefirotiska motsvarighet, Tifaret, står för skönhet och fröjd, men dessa Togaririm skapar fulhet och jämmer kring det. Den yttre aspekten heter Zomiel, Guds revolt. Demonhärskaren Belphegor, Herren över de döda, styr över denna Kelipot.

7. Harab Serapel, korparna kring Guds eld. Dessa är dödens korpar vilka stöter bort alla, t.o.m. sina egna. Detta ska ses i motsats till den sefirotiska motsvarigheten Netzach, som står för den naturliga kärlekens öppenhet. Theumiel, Guds stinkande substans, är den yttre aspekten. Baal, Herre, eller Tubal Kain, skaparen av skarpa vapen, är demonhärskaren över denna Kelipot. Tubal Kain var en släkting till Kain och fick barn tillsammans med sin syster Naamah. Barnet var demonen Asmodeus.

8. Samael, Guds ödeläggelse, eller vänstra hand. Samael representerar den fallna och misslyckade skapelsens ofruktbara ödeläggelse. Den yttre formen är Theuniel, Guds smutsiga och klagande avskräde. Samaels demonhärskare är Adrammelech, kraftfull kung.

9. Gamaliel, Guds besudlare. Då Yesod, den sefirotiska motsvarigheten, är det sista steget i emanationsprocessen innan utstrålningarna tar materiell form i Malkuth, verkar Gamaliel för att producera missvisande och förorenade resultat. Ogiel, de som flyr från Gud, är dess yttre form. Denna Kelipot har en kvinnlig demonhärskare: den ökända Lilith.

10. Nehemot (eller Lilith, nattspöke), viskarna. Dessa är ansvariga för underliga ställens skräckinjagande ljud. De eggar upp sinnet och orsakar underliga begär. Nehema, jämraren, är här demoninnan som blivit dess demonhärskare. Det anses som troligt att det är ett annat namn för Namaah. Nehema kan även vara den judiska motsvarigheten till den egyptiska Neftys.

Så det var två ganska olikartade modeller som jag skrev i inledningen. Som sagt, som sagt … Men även om de är så olika är det ändå inte svårt att med hjälp av denna modell se hur varje enskild sk gnostisk Kelipot ter sig i förhållande till sin Sefirot. Dvs. om man vill. Men samtidigt är det något man endast med största svårighet kan göra eftersom de gnostiska Kelipot inte ses som omgärdande sin Sefirot, utan är helt fristående, även om den har en motpol. Många kabbalister verkar också ha haft svårt med detta, och har använt sig av båda modeller för att förklara fenomenet, och eftersom detta rör sig om religion så finns det inget som säger att det måste vara rationellt. De gamla grekerna var allt annat än rationella i sin religiösa irrationalitet, så varför skulle de senare kabbalisterna vara annorlunda på något sätt?

Det är nog många som läser här som inte har någon aning om vad Kabbalah är får något, så jag tror nog att jag skriver in en liten förklaring vad det är i nästa avsnitt, istället för att fortsätta arbeta mig in på djupet i den Kabbalistiska snårskogen …

Fast nu när jag ändå är inne på det så går det inte att komma bort från det faktum att det finns många nutida figurer inom den sk nyandliga världen som funnit en annan förklaring på Hesekiels vision. Och här är det främst inom en mer kvasireligiös nyandlig gren dessa förklaringar står att finna. Nämigen hos UFO-älskarna. Men det är egentligen inte så konstigt att de tycker att Esekiels vision påminner dem om ett UFO eftersom man lätt kan likna det vid ett sådant om man jämför de med varandra. För det var ju ett skinande metallobjekt som sprutade eld och rök ur sig. Och vad jag inte redovisat var att Esekiel även beskrev hur metallobjektet inuti såg ut. Och det var en vagn med en figur i den – skinande av ljus. Så det kan förvisso tolkas som ett UFO, men för den som är bekant med litteratur om andliga visioner, och forskningen inom religionspsykologi och transpersonell psykologi är UFO-förklaringen inte särskilt intressant. Men man ska aldrig säga aldrig sägs det. Jag väljer emellertid att satsa på det andliga alternativet.






4 kommentarer:

Ola sa...

coolt att skriva ett så långt inlägg, återkommer när jag orkat läsa det.

Anonym sa...

En sak jag inte riktigt lyckats bli klar över är dock hur de "gnostiska kelipot" passar in i Guds skapelse. Har Gud skapat något som är i direkt motstånd mot honom själv, eller existerar dessa kelipot inom Gudomen? För det verkar, och är enligt vissa, så att dessa kelipot är halvt separata från Gudomen och/eller leder bort från den (vart?). Vad vet du/är dina teorier om det?

Nu får du ursäkta om jag lyckats publicera samma kommentar 3 gånger, det är bara det att på min dator verkar ingen kommentar "fastnat". Får se hur det går nu...

le grand maître sa...

tja, det är ju inte direkt så att du kan finna något rationellt i en mystisk idétradition ;-p dert är ju bara de praktiserande mystikerna som genom sin erfarenhet ser hur det ligger till, för er andra dödliga är det högst irrationellt såklart.
men även de gnostiska kelipot skapades ju av det kabbalisterna såg som tetragrammaton, och som skapade av det lever de sin liv i enlighet med hans vilja. det är mest människorna som, i sin andliga alienation, vänder sig från guds vilja - eller förmodligen av ren okunnighet, inte på pin kiv. det är ju bara kabbalisten som blivit medveten om sitra ahras verkan inom sitt liv och genom diverse praktik förmår ta kontroll över det. men dit är det en lång resa. kelipot behöver inte någon upplysning eftersom de redan är medvetna om vad som skapat dem och vilken uppgift de har.

Skomakardotter sa...

Hmm. Du väljer att förhålla dig skeptisk till UFO-fantasternas förklaring, för att istället "satsa på det andliga alternativet" - men, undrar jag då, kan de båda inte kombineras? Likheter mellan moderna UFO-observationer och Hesekiels vision känns ju relativt tydliga: kan inte fenomenen vara besläktade, till någon grad? Skillnaden kanske lite ligger i att många UFO-fantaster tycks ha fastnat i tanken att vad som skåda(t)s på himmelen har en fast fysisk existens (som helst skall bevisas, vilket får alltsammans att kännas ytligt och korkat), medan vi har lättare att se till Hesekiels vision som varande av mer "andlig" karaktär... trots att UFO-fenomenet egentligen borde kunna vara av lika "andlig" art som (o)liknande bibliska visioner, även om folk tenderar att helt missa potenitalen i tolkningar av UFO-fenomenet utifrån esoteriska/andliga/religiösa perspektiv.