er en egen DJ i nattimman ...

Viss musik fastnar på en förmodligen hela livet, även om man inte minns mer än melodin efter en längre dig (nu är jag alltså inte lastgammal ... men ni förstår varför). Detta kommer inte att vara något politiskt statement, utan bara ett uttryck för musik jag alltid kommer att älska. Och två låtar som betydde så mycket för mig under mina mellanstadieår.
Första är Debbie Gibson och låten Foolish Beat, som hon skrev som 16-åring eller nåt. Tyvärr det ingen vanligt video, utan nåt montage, men ljudet är bäst på denna version jag hittade ...



Den andra låten är betydligt kändare. Där har vi ena delen av den tvetydliga popgruppen Wham!, men låten är iaf skriven av en kille som också var 16 år, eller nåt. Låten heter iallafall Careless whisper. Hans polare i Wham! skrev visst lite till den också. Får man gissa att det består av nåt hummande eller så i bakgrunden? ... iaf med tanke på hans senare musikaliska utveckling




Finns det egentligen två lika bra sk tryckare?

Men om vi nu tvunget ska gå in i något mer traditionalistiskt så finns det, trots alla dessa religioners förbud mot musik, trots allt en sak de glömmer: inga religiösa urkunder talar om musik som något annat än något som används för att hylla Gud. Och som dessutom är Gud. För musik är (kan) vara skönhet, perfekt skönhet. I många olika former och för många olika smaker såklart, men finns det någon religion som inte påstår att skönhet inte är av Gud? Islam menar ju tom att skönhet är ett av Hans attribut - o märkligt nog gapar många av dess salafitiska nollor mest om musikförbud. Men för fan - tom Muhammed älskade både musik OCH dans. Denna dans var förmodligen väldigt lik våra dagars magdans, så vad ska man säga. Ja, jag ska inte gå inte bli ilsken på dessa trångsinta typer nåt mer, för jag vet att det finns sådana inom varje religion, och inom varje politiskt parti och inom varje företag ...