Vi kan om vi vill ...

"Varför skulle något vara för bra för dig? Har du någonsin hejdat dig och tänkt efter just vad du är? Du är Det Helas manifestation, och har fullständig rätt till allt som finns."
-W.W.Atkinson

Det kanske inte är något vi alltid tänker på. Särskilt inte när vi går omkring och tänker på vår ovärdighet, hur usla vi är och hur gärna vi håller oss till det som vi inte är helt bekväma med. Men om vi kontemplerar de olika urkunderna som finns så ser vi att detta är en tanke som funnits med oss väldigt länge. Se t ex på första Mosebokens vers 26 och 27: "Gud sade: Vi ska göra människor som är vår avbild." och "Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne." Nya Testamentets Första Korintierbrev 11:17 skriver att: "han [människan] är en avbild och avglans av Gud." Sedan fortsätter Paulus i 3:16 med en betydligt mer bestämd uppmaning att "Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er?"

Det är inte bara i Bibeln vi hittar sådana tankar, de kan även hittas i den tredje abrahamitiska religionen Islam. Koranen menar förvisso inte bara att Gud finns inom oss, utan att Gud finns överallt vi ser (2:115: ” … vart ni än vänder er finner ni Guds anlete … ”). Och om Gud är överallt vi ser, innebär det ju att det är Gud som ser. Detta uttrycks också av en av Islams mera ökända sufier, persern Mansur al-Hallaj, på åttahundratalet. Han menade att skillnaden mellan världen och Gud bara var en illusion. Han menade tom att han själv var Gud: ”Jag är Gud!”. Detta ska naturligtvis inte ses som att han menade att han var en Gud, utan är en naturlig fortsättning på ovanstående citat från Koranen – dvs om allt man ser är Gud innebär det också att allt är Gud och naturligtvis att man själv också är Gud. Detta skrev även spanjoren Ibn Arabi om i Visdomens försegling: ”Den som ser Honom är ingen annan än Han …”

Men för att fortsätta på temat så talar även de icke-abrahamitiska religionerna om den inneboende gudomligheten. Buddhismen säger att vi alla har en inre buddha-natur – det är bara att bli medveten om den. Hinduismens upanishader säger att Sanningen är självet, och självet är vi själva. Självet är Brahman, och Brahman är ju motsvarigheten till Gud.

Så om vi är Guds avbild, om Guds ande bor i oss, om allt vi ser är Gud och vi själva är Gud, varför är vi då fortfarande så försiktiga, så rädda för att skapa det goda vi alla uppenbarligen har rätt till. Så varför förtvivla längre. Om vi har all allsmakt inom oss, varför inte åtminstone försöka göra vårt lilla liv till ett lite bättre liv?