Som vi kunnat läsa i tidningarna den gångna hösten har brittiska beteendevetare funnit belägg för varför vi, eller vissa av oss, gäspar när andra gäspar. De anser att det beror på att vi vill visa medlidande med de som gäspar, att visa att vi förstår dem och kan sätta oss in i deras situation – dvs. vi sympatigäspar. Och det är ju bra… säger jag, som har allt för lätt att gäspa i takt med andra.
Fast det är inte alla som tycker att gäspningar är en bra idé. När jag som brukligt sneglade i sahih Bukhari fann jag att en viss Abu Huraira som, citerandes profeten Muhammed, tycktes mena att gäspningar härstammar från Satan (Sahih Bukhari 4.54.509; 8.73.242; 8.73.245.) Att detta torde vara mycket märkligt är inte konstigt med tanke på att ett av guds namn är Ar-Rauf, den mest medlidande … Samma hadither menar också att Muhammed ansåg att Gud tyckte om nysningar men inte gäspningar (dvs. föredrog smittspridning framför empatiuppvisning) och att man bör vara uppmärksam på att inte säga Ha när man gäspar – ty då skrattar Satan åt en.
Jojo, haha, Huraira verkar ha varit en kul typ.
2 kommentarer:
Ja, Abu Huraria har sakt mkt konstigheter tycker jag.
När jag tolkar hadither, och försöker avgöra om de är autentiska eller inte, så tänker jag jämt efter om det är logiskt och går ihop med en god, barmhärtig, rättvis och sannerligen SMART Gud. En hel del hadither som man stöter på, och flera av dem från Abu Huraira är i mina ögon bara befänga och skrattretande.
Frid, Malin, en av dina läsare :)
det är kloka ord du skriver malin. jag hålle rhelt med dig. men oj så smickrad jag blir över att faktiskt ha en läsare, och dessutom en läsare jag inte känner =)
Skicka en kommentar