Kody Scott

Efter en tids uppehåll kan det vara dags att skriva ett inlägg igen. Som ni sett, ni få läsare, så har jag fler intressen än Islam. Men trots att jag tänker lämna det ämnet för stunden tangerar det ändå det. Det jag tänkt ta upp var en notis jag läste på nätet för ett tag sedan; en notis om en fd sk O.G., från Los Angeles traditionella gängkvarter. En ”Ghetto Superstar” i ordets verkliga betydelse, som sedermera blev författare – självbiograf …

Personen det är tal om heter Kody Scott, men som, efter sin fängelsevistelse, ändrade namn till Sanyika Shakur. Orsaken till att han ändrade namn berodde dels på att han tröttnat på sitt kriminella liv, och dels på att han mötte New Afrikan Independence Movement, vilket kan sägas vara en offshot från Nation of Islam, i fängelset (för de som inte är bekanta med detta afroamerikanska amalgam av dels Islam, och dels Black Power, startades den upp av en herre med profetiska pretentioner – Wallace Fard Muhammed – och, som intressant nog, var mer eller mindre en shiamuslimsk pseudoorganisation i och med att de ansåg, eller Wallace ansåg, att han var den tolfte imamen, en messias figur. För de svarta amerikanerna var han till viss del en mesiassfigur då han inaugurerade en helt ny självkänsla bland den svarta amerikanska populationen som senare ledde till Black Power-vågen, med Svarta pantrarna och tanken om den svarta människans herravälde och den vita människans inneboende djävulskap. Idag torde Nation of Islam vara mest känd pga sin karismatiska ledarfigur Lois Farrakhan och hans Million Man March i Washington under 80-talet. En svensk forskare som särskilt belyst Nation of Islam är Riksbögen Jonas Gardells bror Mattias Gardell i sin bok Rasrisk (en intressant studie som bl a ledde till att Gardell blev NoI:s lilla vita djävulsmaskot, och dels, då han även studerade den vita rasismen, förmådde övertyga de vita överhetsidkarna angående sin egen objektivitet trots att hans bror de facto var Sveriges riksbög …).

Men om denne Kody Scott detta inlägg ska handla om, så växte han upp i en miljö vi är allt för bekanta med i filmer som Menace II Society, Boys N the Hood, Colors, och, nu senast, Get Rich or Die Trying. Han växte upp i en miljö var de olika kvarteren förde mer eller mindre småskaliga krig med varandra. Där de på tolvväxlad cykel (!) dundrade in på grannkvarteret beväpnade till tänderna för att skjuta ner sina grannar – låmgt från senare tiders Drive-Bys. En miljö där de notoriska, och för evigt mot varandra fientliga, gängen Crips och Bloods skapades. Detta var emellertid i begynnelsen, där krigen mer handlade om tuffhet och att skapa sig ett namn, för att senare bytas ut mot narkotiska relaterade krig om territorium. En miljö där bara den starkaste och mest psykopatiska kunde överleva. Därav Kody Svotts tilltalsnamn Monster (hans lillebror fick namnet Lil’ Monster). Varför han kallades Monster kan ni nog tänka er själv, men för at förtydliga så berodde de på hans råhet, där han bl.a. i närmast psykopatiskt ursinne hoppade på en gängmotståndare tills hans nästan dog.

Kodu nöjde sig emellertid inte med att bara vara en gängkrigare utan närde idéer om att starta upp ett eget gäng: Eight Tray Gangster Crips. Crips var nämligen i luven inte bara med Bloods utan även med varandra – egentligen slåss de mer med varandra än med Bloods. Framför allt var de sk Rollin 60’s Crips, vars fejd resulterat i mer än 400 mord, som var deras dödsfiender. Eight Tray Crips växte upp till ett av de största svarta gängen i Los Angeles, med externa lokalavdelningar spridda över hela USA.

Efter att ha levt detta kriminellt framgångsrika liv, fick Kody emellertid nog, och bestämde sig, tillsammans med sin lillebror, för att bli fredsmäklare. Denna roll var inte alltför urusel, utan resulterade i hans närvaro i olika Talkshower och intervjuer i ämnet. Dessutom skrev han, som ovan nämnt, sin självbiografi Monster: An Autobiography of a LA Gang Member. En självbiografi som var tänkt att fungera som avskräckande exempel. Men som i fallet Stockholmsnatt fick den till viss del motsatt verkan, och det även i Sverige där den unge ligisten ”Kristian” (pseudonym) i sin bok Välkommen till Vårby Gård berättar om hur inspirerad hanblev av Kody och t.o.m. skrev ett brev till honom där han inkluderade bilder där han poserade med simpla, i relation till Kodys vapenarsenal, skjutvapen.

Man kan emellertid säga att Kodys omvändelse var beundransvärd, från gängledare och massmördare ändrade han sig till att bli en förespråkare för samförstånd och fred. Men säg den lycka som varar. Och det är det detta inlägg ska resultera i.

För några månader sedan redovisade LAPD sin lista över de ”Ten Most Wanted Gang Members” (ungefär i stil med FBI:s ”Ten Most Wanted” som bl.a. inkluderar Usama bin Ladin) så fanns Kody Scotts namn med. Han misstänktes för övergrepp och ”Car Jacking”, typiskt gängrelaterade sysslor. Till saken bör egentligen nämnas att han inte blev tagen på bar gärning utan det var någon som kände igen honom.

Han misslyckades alltså med sin gärning, till skillnad från Crips grundare Stanley ”Tookie” Willams som, under fängelsetiden i väntan på dödsstraffet, ägnade så stor tid åt fredsmäkling och författande av avskräckandebarn- och ungdomslitteratur att han t.o.m. blev nominerad till Nobels fredspris (naturligtvis ”vann” han inte …). Frågan är varför han misslyckades, varför han inte klarade av att hålla sig till den laglydiga sidan. Det är naturligtvis svårt att helt bryta med gamla vänner, särskilt sådana man delat så mycket med som han gjort. Soldater brukar ofta säga att deras kamratskap är djupare och mer värdefull än vanlig vänskap, och så kan det vara även i detta fall. Särskilt om man tänker på Kodys egna ord: ”Nobody was more important than my homeboys – nobody.” Han nämner dessutom att inte ens hans bror var lika viktig, inte förrän han själv blev en gängmedlem. Men att en megastjärna inom gängkulturen plötsligt, vid 44 års ålder, börjar ägna sig åt skitbrott som bilstöld verkar något långsökt. Och till dags dato har ingen dom fallit vad jag är medveten om.

Den gamle Gautama Siddharta Buddha kanske hade något att säga om Kodys eventuella återgång till sitt forna liv – beroende på om han fortsatt sin vänskap med de gamla vännerna: ”En opålitlig och ond vän bör fruktas mer än ett vilt odjur, ett vilt odjur kan skada din kropp, men en ond vän kan skada ditt sinne.” Ett annat Buddha-citat kan förklara återgången baserat på hans gamla leverne: ”Allt vad vi är är vad vi har tänkt.”

Men återigen … bilstöld … Det är ju som om Al Capone plötsligt hade bestämt sig för att börja snatta på varuhuset.