Innan ni läser denna essä bör ni hålla i minnet att de åsikter den framför inte nödvändigtvis behöver vara i fas med dina egna åsikter i ämnet. Men jag skriver på ett kontroversiellt sätt för att visa att det är möjligt att, med stöd från Islams grundläggande källor, visa att det går att se problemet på mer än ett sätt utan att för den delens skull hitta på saker eller sprida rena lögner. Men vill ni kalla mig avfälling och leda mig till avrättningsplatsen står det er fritt. Märk dock att det trots allt endast är Gud allena som är den som dömer, och kommer jag att bli dömd till något gruvligt straff är jag redo att ta det. Märk även att detta är mina historiekritiska åsikter just nu, och att det är fullt möjligt att jag kommer att ändra åsikt i framtiden. Men det förändrar emellertid inte det faktum att nedanstående slutsatser är fullt möjliga med stöd från Islams urkunder. Så läs med ett öppet hjärta och se det som en akademisk snarare än en konfessionell essä. Så ta av er era dömande glasögon och se det som just en text som ni antingen kan skratta eller gråta åt :)
Att muslimer världen runt avstår från alkoholhaltiga drycker torde vara allmänt känt, och de argument de anför till försvar för detta förbud är att Gud förbjudit det. Men frågan är om Han verkligen gjort det. Nu tänker jag inte gå in på frågan om Gud finns eller om Gud varit källan bakom Koranen, men för argumentationens skull väljer jag mig att förhålla mig till deras sida och försöka se problemet som om det vore Gud som skrivit Koranen. Men muslimerna åberopar även Muhammed, och enligt haditherna hade han en del att säga om förtärandet av alkoholhaltiga drycker. Vi kommer här nedan att gå igenom något om det, och om det verkligen är att lita på. Men låt oss börja med Guds ord – Koranen.
Koranen berättar om alkoholhaltiga drycker och berusning vid några få tillfällen, närmare bestämt fem gånger. Först beskrivs i 16:67 att alkohol kan produceras från dadlar och vindruvor: ”Och ur frukterna av dadelpalmen och vinrankan utvinner ni (…) vin …”. Man kan väl säga att det ar ett tips till mänskligheten … Det finns även en kryptisk rad där Gud menar att i detta finns något gott – men bara för den som är vis nog att kontemplera dess betydelse (”… i detta ligger helt klart ett budskap till dem som använder sitt förstånd.”).
Den andra gången ämnet dyker upp är i 2:219. Där förklaras bl.a. att förtärande av alkohol kan både vara något gott och något ont, men att det onda förvisso är överhängande: ”Det ligger svår synd i [rusdrycker], men också något som kan vara människan till nytta. Det onda de medför är dock större än den nytta de kan ge.” Det är alltså inget förbud som föreskrivits, utan bara en uppmaning till försiktighet. Något alla med dåligt ölsinne nog kan hålla med om.
Härnäst kommer vi till 4:43, den tredje versen om alkohol. Även om denna vers har betydligt hårdare ton än den föregående är det ändå inget tal om något förbud. Versen säger att muslimen inte bör utföra bönen då hon är berusad eftersom hon då inte är fullt medveten om vad hon säger och gör: ”Gå inte till bön om ni befinner er i omtöcknat tillstånd, utan vänta till dess ni vet vad ni säger.”. Medvetandet omtöcknas som bekant under inflytande av alkohol i större mängder. Men eftersom muslimen bör utföra tidebönerna vid antingen tre eller fem tillfällen om dygnet, så kan det givetvis vara svårt att dricka sig alltför berusad om man inte vill missa en av dessa böner. Hadithen i Sahih Bukhari (6.60.143) förtydligar genom att hävda att: ”… alkoholhaltiga drycker är det som förvirrar och fördummar sinnet.”
Dessa tre verser är alltså inga förbud utan gradvisa uppenbarelser eller fördjupningar av förståelsen om fenomenet berusning. Ett pedagogiskt exempel helt enkelt. Detta är viktigt att nämna då vi kommer till den fjärde, och sista, versen som behandlar alkohol i Koranen.
5:90 ”Rusdrycker (…) är inget annat än Djävulens skamliga påfund; håll er borta från allt sådant …”. 5:91 ”Djävulen vill med hjälp av rusdrycker (…) framkalla fiendskap och hat mellan er och få er att glömma Gud och plikten att förrätta bönen. Vill ni inte upphöra med allt detta?”. Här ser man emellertid att de råd och beskrivningar som var närvarande i de tre föregående verserna plötsligt utbytts mot dels en negativ betydelse (då Djävulen ligger bakom det) och dels att man ska hålla sig borta från dessa starka drycker. Men sista meningen i 5:91 kan förvisso få en att tvivla huruvida detta verkligen är ett förbud och inte bara en hårdare uppmaning. Enligt de flesta hadither tolkades det dock som ett klart förbud, och görs så än idag bland muslimer i gemen.
Men i vilket fall som helst är detta en s.k. abrogation. Dvs. en exegetisk och juridisk behandling av något inkonsekvent, något som distinkt bryter mot tidigare utsagor. Men enligt Koranen, och Muhammed, är Gud felfri. Några av Guds 99 namn är dessutom Al-Haqq, sanningen; Al-Wakeel, den tillförlitlige och Al-Wajid, den som aldrig tar miste – så hur kan Gud, med dessa egenskaper, gå emot sig själv? Innebär detta att Gud inte var sann innan? Då måste man naturligtvis undra huruvida han kan göra sådana misstag som att komponera verser som säger en sak, för att sedan göra en fullständig helomvändning. Nej, självklart är det en vers som inte har gudomligt ursprung! Inte heller tror jag att det är Muhammed som stod för ändringen. Det är nog snarare så att det var personer med vissa politiska motiv som efter Muhammeds död bestämde sig för att ändra texterna till sin egen favör.
Så enligt ovanstående citat och argumentation får man som muslim lov att dricka alkohol. Det finns alltså inget förbud. Däremot bör muslimen inte dricka sig full, utan enligt dessa verser bör hon närma sig alkoholen med måtta, och ständigt ha tidebönerna i åtanke – så att hon inte blir för full så att sinnet omtöcknas vid tillfället ifråga. Och om det nu funnits ett gudomligt mandat för alkoholförbudet så skulle alkoholdrickaren inte heller fått inträde till Paradiset. Men så är det inte heller. Enligt hadithen i Sahih Muslim (5:2175) gav ängeln Gabriel följande besked till Muhammed om vem som får tillträde till Paradiset och vem som inte får det. Angående drinkarna sa Gabriel: ”Ja, även om han dricker vin.” För det är ingen synd att dricka alkohol, och det är ju bara syndare som nekas inträde till Paradiset. Koranen 5: 93 berättar att "De som tror och lever rättskaffens skall inte göra sig förebråelser för vad de ätit och druckit...". Asad och Picktall nämner att översättningen ska vara att de är syndfria. Det är Bernström som väljer ordet förebråelser. Men betydelsen är att det är viktigare att vara en troende människa som gör gott i sitt liv, än att hänga upp sig på petitesser såsom alkohol - förutsatt att alkoholen inte får drickaren att bete sig illa.
Men om det inte är förbjudet att dricka alkohol så kan det inte heller finna några rationella underlag för de straff som faktiskt finns, och har funnits, för drinkarna. Enligt de flesta hadither ska straffen bestå av först fyrtio piskrapp, sedan åttio, och vid det fjärde tillfället ska brottslingen avrättas. Men dessa väldigt barbariska straffsatser har alltså inget stöd i Koranen, och de stöd som finns bland haditherna nästan tävlar med varandra vad gäller blodighet och grymhet. Förmodligen, liksom i fallet med de sista verserna i Koranen om alkohol, har andra människor med helt andra politiska motiv legat bakom dessa utsagor. Det finns en annan hadith i Sunan Abu Dawud (38:4461) som är mer i fas med Muhammeds övriga exempel som ärlig, överseende och förlåtande man som säger att: ”Profeten föreskrev inga straff för drickande av vin.” Resten av hadithen berättar om en berusad man som blivit tillfångatagen av nitiska män och därefter rymt, men blivit tillfångatagen igen. Muhammed bara skrattade åt händelsen och gav ingen order om något straff.
Det har dock funnits muslimer som druckit alkohol. Bosniska muslimer t ex är välkända vad gäller detta. Det har även funnits poeter och sufier som ignorerat förbuden och följt sin egen väg istället – och ingen kan väl säga att dessa var Djävulens efterföljare. Rumi skrev t ex en del om vin, ibland var det symboliskt, men ibland var det nog en verklig beskrivning också. Hans dikt Detta äktenskap berättar: ”Må dessa löften och detta äktenskap vara välsignat, må det vara söt mjölk, detta äktenskap – som halvah och vin.” Och att han hade erfarenhet av vin kan man misstänka genom dessa rader (Iväg till den osynlige): ”Denna flytande världs vin, skänker smärta åt ditt huvud.”
