De enskilda Kelipot - Fortsättning på Kabbalahserien

Det är svårt att sluta läsa vidare och fundera vidare på det ämne röranda Kabbalah jag så många gånger tidigare tagit upp, så jag har suttit och spånat på något mer att säga om det. Liksom allt annat går ju även detta att analysera samman i ännu mindre delar, att gå från den föregående storheten till någon av de mindre vägar man kan finna som kan leda till det. Jag tycker ju att genom att ytterligare definiera något så erhåller man en allt större förståelse. Och jag tänker särskilt gå in på de olika delarna av Sitra Ahra, dvs. de Kelipot jag tidigare talade om.

Det finns framför allt två versioner av hur Kelipots existens kan redovisas i förhållande till Sefirot. De härstammar från de neoplatonska och gnostiska paradigmen inom Kabbalah som varit de tydligaste och tidigaste inriktningarna inom Kabbalans esoteriska kosmologi. Det är två ganska olikartade modeller eftersom den ena är mer vertikal och den andra närmast imploderande horisontell. Den första versionen är egentligen ganska häpnadsväckande eftersom den verkligen andas uråldrighet. Det är lätt att tänka sig hur den gamla urmänniskan för kanske mer än 100000 år sedan spekulerade om väderfenomenen kring ett åskoväder och fann det väldigt symboliskt tilltalande. Ett sätt för naturen att bekräfta deras inre visioner kanske? Den andra versionen är betydligt mer sofistikerad, och det går inte att omedelbart dra några paralleller till några faktiskt förekommande natur- eller fenomen – även om varje Sefirot och Kelipot i sig själv har sådana korrespondenter – precis som många andra olika religiösa namn och fenomen inom religioner världen och tider över har då vi närmar oss deras kärna.

Kelipot, trots att deras funktion är att fungera som instrument för ondska, har inte endast en uppenbart ond sida, de kan även verka beskyddande. Det är särskilt dessa Hesekiels Kelipot som har den funktionen. De söker sig till heligheten och dväljs därför i Shechinans närhet där de döljer samt beskyddar henne. En orsak till det är att hindra ’pöbeln’ från att förnimma det gudomliga. Endast den rättfärdiga tillåts nalkas detta. Detta förhållande kan liknas vid en nöts struktur på så vis att den inre kärnan (det gudomliga) beskyddas av det yttre skalet (Kelipot):

”This holy spirit (the Shechina) is made in the body so that it may include within itself another spirit, exalted, fine, and resplendent. And so all is embraced and contained, one in the other, and interwoven one with the other, so that they are embraced within the world, which is the last, outmost, shell. The hard shell (of ”the other side”) is inside the shell of this world, like a nut whose outer shell is not hard, but whose inner shell is hard.”

Kelipots närhet till Shechinan, utan någon uppdelning mellan dem, passar särskilt bra in i synen att Sitra Ahra är ett system av skal. Denna idé återges i flera skrifter, inte minst i Zohar och har sitt ursprung i en mystisk tolkning av Hesekiels vision:

”Och jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med flammande eld, och ett sken omgav det. Och mitt i det, mitt i elden, syntes något som var som glänsande malm.”

Arrangemanget av dessa skal, från det yttre till det inre är: en stormvind, ett stort moln, en flammande eld och ett sken. Eller, från andra hållet: en glänsande mittpunkt med flammor som kringgärdar det. Ett mörkt moln döljer ljuset och från molnet utgår en kraftig vind. Dessa är arrangerade i lager på lager på ett sätt liknande lökens. Stormvinden är det yttre och tjockaste lagret medan skenet är det innersta skalet, vilket vidrör, och är sammankopplat med, det gudomliga.

Som tidigare nämnts så liknas de olika skeendena i visionen vid en nöts olika skal. ”Och jag fick se en stormvind komma norrifrån”. Detta liknas vid nötens yttersta gröna skal, vilket även kallas för avfallsprodukt, och vad det associeras vid har vi ju läst i mina tidigare artiklar i ämnet. ”Ett stort moln”; detta är det andra skalet, ett vitt tomrum. ”Flammande eld”; det tredje skalet förknippas med mörker. ”Och ett sken omgav det.”; detta är det fjärde skalet hos nöten, ett skal som vidrör själva kärnan. ”Och mitt i det, mitt i elden, syntes något som var som glänsande malm.”; detta är själva nötens kärna. Shechinans sken omger det fjärde Kelipot, skenets skal, och skänker helighet är det:

”And a brightness around it’; even though all this (i.e., the darkness of the outer shells) exists there (i.e., in ’the other side’), there is a brightness around it. Hence we learn that, even though this side is nothing but the side of uncleanness, there is a brightness around it, and man does not have to drive it away. Why is this? Because there is brightness around it; the side of the holiness of faith exists there; and there is no need to treat it with disdain. Therefore one should give it a portion on the side of holiness of faith.”

Det heliga ljuset i ”skenet” dämpar Geburahs hårdhet i Sitra Ahra. Denna fjärde Kelipot kallas för Kelipah Nogah och representerar en Luciferiansk värld. Den tillhör som bekant den onda världen, men den sefirotiska världens utstrålningar skiner genom den. På det sättet verkar de goda och onda sfärerna sammanblandade på ett högst häpnadsväckande sett.


De gnostiska Kelipot

I motsats till de Kelipot som Hesekiel varseblev i sin vision är de gnostiska Kelipot tämligen dualistiska till sin natur; åtminstone om man ser till deras förhållande till de heliga sefirot – deras heliga sida. Det är inte endast deras struktur som är annorlunda, hela deras essens är till sin natur annorlunda. Det mytologiska elementet är även det mera närvarande än hos Hesekiels Kelipot. Han beskrev ett sken såsom varandes sina Kelipots högsta makt, men utan några större mytologiska omskrivningar eller hänvisningar till demoniska krafter; denna Kelipha Nogah, anses ju vara en mix av både ont och gott. De gnostiska Kelipot är helt och hållet demoniska till sin natur.

Dessa Kelipot kan ses som antingen ett slags motpol till sefirot, averserade sefirot, eller som ett demonisk ordenssällskap. Då de ses som averserade sefirot refererar de till de negativa, eller destruktiva, motpolerna till de heliga sefirot. Men om de beskrivs som ett demoniskt ordenssällskap refererar de till Kelipot tillhörande den lägsta kabbalistiska världen Assiah. Dessa averserade sefirot har även varsin ärkedemon som härskare. Dessa demoner har hämtats från olika traditioner där vissa varit gudar (Astarte, Baal och Moloch) och förmodligen blivit demoniserade eftersom de ansågs som konkurrenter till den hebreiska Jehova. Ibland är dessa ärkedemoner nattdemoner eller monster från gammal tro i mellanöstern (Lilith, Nehema, Asmodeus, Satan, Lucifuge och Belfegor). Några få är människor, vilka blivit omtalade i gamla testamentet (Adrammelech, Tubal Kain och Namaah).

Jag kommer här att beskriva dessa Kelipot, och deras demonhärskare, i rakt nedstigande följd, från Keters demoniska motsvarighet till Malkuths.

1. Thamiel, Guds dualitet. Då Keter representerar enhet representerar Thamiel dualitet. Därför är Thamiel uppdelningen av det som endast är perfekt endast i enhet. Demoniskt sett kallades Thamiel Thmiel innan ondskans revolt. Genom att lägga till ett Alef, dvs. bokstaven A i det hebreiska alfabetet (märk likheten med det grekiska alfabetets motsvarigheter, alfa beta, som här är alef bet) i deras namn sökte de erhålla mer makt. Då blev de Thamiel. I deras lägsta stadium kallas de Tmaal, Guds förgiftning. Thamiels yttre form kallas Cathariel, Guds skräckinjagande ljus. Thamiel har, till skillnad från de övriga Kelipot två demonhärskare: Satan och Moloch, motståndare respektive konung. Att det är just två demoner som blivit satt att härska över Thamiel beror på att man velat betona dess dualistiska natur.

2. Chaigidel, Guds makts förvirring. Denna makt är förvirringen av den kraft, vilken utflödar i begynnelsen för att ge skapelseprocessen livskraft. Dess yttre aspekt är Chaigidel, de som nalkas platsen var Gud ej är. Denna Kelipots härskare är Beelzebub eller, enligt andra källor, Adam Belial, den onda ursprungliga mannen.

3. Sathariel, Guds fördoldhet. Dess sefirotiska motsats, Binah, uppvisar det absolutas struktur medan Sathariel döljer den. Dess yttre form kallas Sheireil, Guds hårresande utsände. Lucifuge, den som flyr ljuset, är dess härskare.

4. Gamchicoth, uppslukarna. Dessa är de som söker bortkasta tanken och innehållet av skapelsen. Den yttre formen är Azariel, de bindande hos Gud. Dess demonhärskare är Astaroth, en av flocken. Denne härstammar mytologiskt sett från gudinnan Astarte.

5. Golab, brinnande kroppar. Golab förgör allt genom att bränna ner det, även de själva. Usiel, Guds ruiner, är dess yttre form. Asmodeus, den förgörande guden, är demonhärskaren. Namnet kan även betyda ’den som är utsmyckad med eld’.

6. Togaririm, de som vrålar ut sorg och tårar. Togaririms sefirotiska motsvarighet, Tifaret, står för skönhet och fröjd, men dessa Togaririm skapar fulhet och jämmer kring det. Den yttre aspekten heter Zomiel, Guds revolt. Demonhärskaren Belphegor, Herren över de döda, styr över denna Kelipot.

7. Harab Serapel, korparna kring Guds eld. Dessa är dödens korpar vilka stöter bort alla, t.o.m. sina egna. Detta ska ses i motsats till den sefirotiska motsvarigheten Netzach, som står för den naturliga kärlekens öppenhet. Theumiel, Guds stinkande substans, är den yttre aspekten. Baal, Herre, eller Tubal Kain, skaparen av skarpa vapen, är demonhärskaren över denna Kelipot. Tubal Kain var en släkting till Kain och fick barn tillsammans med sin syster Naamah. Barnet var demonen Asmodeus.

8. Samael, Guds ödeläggelse, eller vänstra hand. Samael representerar den fallna och misslyckade skapelsens ofruktbara ödeläggelse. Den yttre formen är Theuniel, Guds smutsiga och klagande avskräde. Samaels demonhärskare är Adrammelech, kraftfull kung.

9. Gamaliel, Guds besudlare. Då Yesod, den sefirotiska motsvarigheten, är det sista steget i emanationsprocessen innan utstrålningarna tar materiell form i Malkuth, verkar Gamaliel för att producera missvisande och förorenade resultat. Ogiel, de som flyr från Gud, är dess yttre form. Denna Kelipot har en kvinnlig demonhärskare: den ökända Lilith.

10. Nehemot (eller Lilith, nattspöke), viskarna. Dessa är ansvariga för underliga ställens skräckinjagande ljud. De eggar upp sinnet och orsakar underliga begär. Nehema, jämraren, är här demoninnan som blivit dess demonhärskare. Det anses som troligt att det är ett annat namn för Namaah. Nehema kan även vara den judiska motsvarigheten till den egyptiska Neftys.

Så det var två ganska olikartade modeller som jag skrev i inledningen. Som sagt, som sagt … Men även om de är så olika är det ändå inte svårt att med hjälp av denna modell se hur varje enskild sk gnostisk Kelipot ter sig i förhållande till sin Sefirot. Dvs. om man vill. Men samtidigt är det något man endast med största svårighet kan göra eftersom de gnostiska Kelipot inte ses som omgärdande sin Sefirot, utan är helt fristående, även om den har en motpol. Många kabbalister verkar också ha haft svårt med detta, och har använt sig av båda modeller för att förklara fenomenet, och eftersom detta rör sig om religion så finns det inget som säger att det måste vara rationellt. De gamla grekerna var allt annat än rationella i sin religiösa irrationalitet, så varför skulle de senare kabbalisterna vara annorlunda på något sätt?

Det är nog många som läser här som inte har någon aning om vad Kabbalah är får något, så jag tror nog att jag skriver in en liten förklaring vad det är i nästa avsnitt, istället för att fortsätta arbeta mig in på djupet i den Kabbalistiska snårskogen …

Fast nu när jag ändå är inne på det så går det inte att komma bort från det faktum att det finns många nutida figurer inom den sk nyandliga världen som funnit en annan förklaring på Hesekiels vision. Och här är det främst inom en mer kvasireligiös nyandlig gren dessa förklaringar står att finna. Nämigen hos UFO-älskarna. Men det är egentligen inte så konstigt att de tycker att Esekiels vision påminner dem om ett UFO eftersom man lätt kan likna det vid ett sådant om man jämför de med varandra. För det var ju ett skinande metallobjekt som sprutade eld och rök ur sig. Och vad jag inte redovisat var att Esekiel även beskrev hur metallobjektet inuti såg ut. Och det var en vagn med en figur i den – skinande av ljus. Så det kan förvisso tolkas som ett UFO, men för den som är bekant med litteratur om andliga visioner, och forskningen inom religionspsykologi och transpersonell psykologi är UFO-förklaringen inte särskilt intressant. Men man ska aldrig säga aldrig sägs det. Jag väljer emellertid att satsa på det andliga alternativet.

Kabbalah fortsättning

Efter att ha behandlat Sitra Ahra från ett större perspektiv där dess helhet varit i fokus, kan det nu finnas anledning att gå in på dess beståndsdelar. För precis som varat består av olika sfärer, eller aspekter av varat/Gud enligt kabbalah (sefirot) så finns det exakta motsvarigheter till sefirot i Sitra Ahra. Men precis som de flesta moderna och inte så moderna kabbalister väljer att antingen bara beskriva ämnet i flykten, eller inte alls valde även de första kabbalisterna att undgå ämnet. Det var bara vissa som gav det större eller tom heltäckande utrymme. Och särskilt känsligt var det när det kom in på detaljer såsom Kelipot eftersom det kunde användas till tillämpad trollkonst. Det fanns emellertid vissa cirklar som ägnade sig åt kelipotisk magi, och vid senare transgressiv praktik i Sabbatai Zevis kölvatten var det närmast en norm. Vissa Chabad-chassider ägnade sig t ex helt uteslutande åt kelipotisk magi i syfte att genom att blidka det onda komma runt det och nå Gud.

Kelipot, som betyder skal, ska ses som Sitra Ahras inre och aktiva beståndsdelar. Även om de kan kategoriseras in i mindre delar så har de både en mikro- och makrokosmisk aspekt. Förutom att det existerar en dualism mellan Sitra Ahra och Sitra de-Kadushah så finns det även en dualism inuti Sitra Ahra. Denna dualism består av det ondas arketypiska maskulinitet och Femininitet. Det existerar även en dualism mellan Sitra Ahras högsta makter, som ’personligen’ vidrör det gudomliga, och dess lägre makter.

Det är i avgrundens mörker som ’den andra sidans’ makter har sin hemvist, och deras specifika boning kallas för det stora djupets skreva. Det var ifrån denna skreva som Liliths rytande kunde höras vid Adams (1) skapelse, då hon ville idka samlag med honom. Det var även härifrån som Kelipot trädde fram. Deras avsikt var att sköta sitt arbete i både de övre och de nedre världarna, och det är till detta djup som de återvänder då deras arbete är slutfört. Mellan det heligas krafter, och det oheligas krafter, finns en omätbar distans och det är endast då Sitra Ahras makter är i uppstigandes som de kan närma sig den gudomliga sfären.

Kelipots maskulinitet och femininitet.

Den onda maktens första punkt, vilken hade sitt ursprung i röken från Geburahs raseri, var mörk och fördold. Då detta mörka dunkel utsträckte sig självt, formades skepnaden av en man inuti Sitra Ahra. Nämligen ärkedemonen Samael (Adam Belial, den värdelösa mannen) och vid hans sida växte skepnaden av en kvinna fram: den fruktansvärde Lilith. Mannen kallades för ’Skuggan’ och kvinnan för ’Döden’ och när de sammansmälter kallas de för ’Dödens Skugga’. När dessa två ondskans makter först framföddes var de hoplänkade med varandra, som en man och en kvinna tillsammans, likt Tifaret och Malkuth bland de gudomliga sefirot.

Precis som det i den heliga sefirotiska sidan existerar man och kvinna, så ock i ’den andra sidan’. Men mannen anses vara mer spirituell än kvinnan och opererar följaktligen på en högre nivå. Kvinnan utför sitt arbete i världen, men under Samaels styre. Deras förhållande är av en synnerligen sexuell natur och deras styrka är beroende av deras samlag. Endast då de är sammankopplade med varandra kan de agera framgångsrikt. Kvinnan, Lilith, är den förföriska ormen som frestar och förleder och hon uppenbarar sig för världens män såsom en slående vacker, och sensuellt klädd, sköka. Som sådan är hon alltid redo att fånga in männen i sitt garn. Men så snart de blivit förförda förråder hon dem och förvandlar sig till Dödens ängel. Det är genom samlag mellan man och kvinna som lidandet kommer in i världen:

“This is he (i.e., the male) who brings suffering upon the world, for when he is joined to the other level, and embraces the female, all the sufferings, miseries, and sorrows descends upon the world, for one cannot rule without the other. The levels have all been given to the female to rule, that she might mislead the world, but if one did not ride upon the other, and was not joined to the other, they would not be able to rule…Therefore one provodes the power, and the other does its work in the world, but one cannot rule without the other. “

I människan själ anses Samaels och Liliths arketypiska maskulinitet respektive femininitet vara udda och främmande gudar. Det är de som uppväcker vrede och får de att hänge sig åt blodsutgjutelse och andra grymma dåd. Det är Samael som eggar människan döda i stundens ingivelse, men Lilith upptänder hat och orsakar krig.

Denna maskulinitet och femininitet är ej endast aktiva i de nedre världarna utan även i de övre sfärerna. Zohar talar om förförelse och död även ovan, och matchar detta med arvsynd, med alla dess konsekvenser i världen nedanför:

“On the second day of creation, when Gehinnom (2) was created, a body was made in the mystic symbol of man, and the limbs were officers (i.e., angels), who drew near to the fire and died, and returned as at the beginning. And this because they drew near to the snake. And it is Adam who was seduced in the snake’s abode and so died, and the snake brought death upon him [because] he had approached it. In every place man is male and female, but man (among the sefirot), who is the supernal holy one, rules over all; he gives food and life to all. “

Tills skillnad från denna syn hämtad ur Zohar så hade de gnostiska kabbalisterna en annorlunda uppfattning. De beskrev tydligt att precis som Samael och Lilith lurade Adam och Eva till att ha sexuellt umgänge med dem, så existerade sexuell aktivitet även i de övre sfärerna. Det feminina elementet i det högsta gudomliga, Malkuth, hade samlag med Samael, och den himmelska mannen Tifaret hade samlag med Lilith. Detta förklarade även varför månen hade olika faser:

“You must know that it was not Adam and Eve alone who sinned and stumbled because of the primordial serpent…But the mystery of this matter is profound in all truth. Even the luminaries (i.e., Tiferet and Malkhut, symbolised by the sun and the moon) suffered because of them. Know that their sin caused the diminution of the moon.”

Zohar påvisar, då det gäller arvsynden, att människans synder leder till sexuell aktivitet, mellan det gudomligas manliga och kvinnliga, samt mellan ’den andra sidans’ Lilith och Samael.

Kelipotisk mytologi

Kelipot, de orena sefirot, är till sin natur helt skilda från de heliga sefirot. Inte endast till naturen utan även i deras särskilda karaktär, vilket ger dem en anmärkningsvärd mytologisk kvalitet. De termer man brukar för att beskriva sefirots kvaliteter handlar om abstrakta idéer såsom spirituella krafter, emotionella attribut eller upphöjelse. Även i deras mer påtagliga symbolik, som t.ex. beskrivningen av den ursprungliga människan, maskuliniteten och femininiteten, handlar det om generella arketyper och inte om specifika individer. De två sefirot Chokmah och Binah, vilka är Modern och Fadern, anses vara den unika perfektionen av faderskap och moderskap. På samma sätt beskrivs det gudomligas maskulinitet och femininitet som essensen av manlighet och kvinnlighet. Om Shekinan sägs det att alla kvinnor i världen dväljs i hennes mysterium, dvs. hon är den eviga kvinnlighetens gudomliga arketyp.

Då det handlar om Sitra Ahras motsvarigheter Kelipot så är det annorlunda. Deras existens är kraftigt individuell och de agerar och lever såsom definitiva, specifika karaktärer. Zohar beskriver särskilt två av dessa karaktärer: Samael och Lilith (5). Dessa är som bekant Mannen och Kvinnan vilka innefattar och speglar hela det Kelipotiska systemet. Ibland beskrivs de Kelipotiska makterna som onda änglar, och ibland som mänskliga karaktärer. Det kan även hända att de blir iklädda djurskrud. Det ondas Manliga och Kvinnliga blir då beskrivna såsom oxe respektive åsna, och resultatet av deras union är en ond kraft som tar skepnaden av en hund.

Det Kelipotiska monstret

Det finns i huvudsak två djur som används för att beskriva Sitra Ahras makter: ormen och monstret. Detta monstrum, ett sjöodjur, spelar även en viktig roll i flera antika religioners mytologi. Monstret blir ofta omtalat som en mörkrets och ondskans konung. Både gudomliga och mänskliga hjältetyper strider mot detta monster och visar sin tapperhet då de besegrar detta. I flera legender tidsbestäms denna strid till perioden strax innan skapelsen, varpå kosmogoniska skeenden emanerade. En känd sådan legend är den babyloniska myten angående striden mellan Bel och Tiamat, avgrundens monstrum.

Beskrivningarna av monstret i Zohar börjar med en hänvisning till Hesekiel 29:3:

”Tala och säg: Så säger Herren, Herren: Se, jag ska komma över dig Farao (3), du Egyptens kung, du stora drake (4),som ligger där i dina strömmar och säger: ”Min Nilflod är min, själv har jag gjort den.”

Här tolkas det, i Zohar, som att symbolisera Sitra Ahras huvud, som i framtiden ska bli besegrat och sedan försvinna från världen. Detta stora monster ligger i sin egen flod; en flod han kan förflyta sig från och simma till flera andra floder där andra monster, hans tjänare och hjälpare, har sina hem. Zohar beskriver att det existerar tio sådana floder, vilka samtliga behärskas av ett monster. Detta korresponderar med de tio Kelipot, baksidan till Livets Träd, och till de tio Guds uttalanden vid skapelsen. Alla de övriga flodernas monster är underkastade det stora monstrets vilja, och de får makten att utföra sitt ämbete från denne:

“The other monsters of which we have spoken existed and did not exist. Why? Because their power was weakened so that they should not confuse the world more than once every seventy years. They gain their strength from the power of the great monster. It is he alone that [gives them power] to prevail.”

Då detta stora monster samlat styrka från floderna påbörjar han sitt krig mot det heligas makter och penetrerar Shechinans sjö för att besudla den och föra iväg dess vatten. Han betvingar henne varefter det gudomliga ljuset mörknar framför honom.

Den Kelipotiska Ormen

Det Kelipotiska monstret är inte den enda mytologiska beskrivningen av Sitra Ahras makter. Ännu mera frekvent förekommande är symbolen av den Kelipotiska ormen. Det är snarare så att det är ormen som är det mest ryktbara mytologiska djuret, både inom de gamla religionerna och i folktron. Hela dess uppenbarelse har ständigt fört med sig en känsla av beundran, men samtidigt fruktan. Både för dess utseende men även för dess natur. Inom Zohar är denne den mest populära representanten för ondskans makter.

Den bibliska historien angående Adam och Evas synd, framträder ormen som en förförare och förledare. Det är på grundval av denna historia som Satan blir beskriven, i Judisk legend, som den ursprungliga ormen. Även Zohar följer detta synsätt och porträtterar ormen som en representant för Sitra Ahras ursprung. Ormen som så anses även ibland stå för Sitra Ahra i dess helhet, utan hänsyn till ’den andra sidans’ manlighet och kvinnlighet.

Den Kelipotiska ormen blir stundtals beskriven som Sitra Ahras kvinnliga sida, Lilith, på vilken hennes partner Samael red då han förförde Eva:

“Come and see. When Adam was in the Garden of Eden engaged in the service of his Maker, Samael came down with all his levels, riding upon the evil snake, in order to mislead them, because the snake that was under him was cunning enough to mislead mankind and seduce them, as it is written, ’For the lips of a strange woman drop honey, and her mouth is smoother than oil.”

Denna orm är den sköka vilken leder människan till tygellösa utsvävningar. Men så snart förförelsen ägt rum tar hon med sig syndaren till hennes sju palats där hon straffar denne. Dessa sju palats korresponderar med Shechinans sju palats. För att undvika risken att råka bli föremål för ormens uppmärksamhet råder Zohar människan till att hålla ett ständigt vakande öga öppet, för ormen kan dyka upp på de mest oanade ställen:

“Here there are seven palaces, the dwelling of the unclean side, on the side of the snake. Happy is he who is saved from her and from her spell, who has not been bitten by her, and has not been spattered with poison that causes death. One must beware of her on all sides, above and below. He who is saved from the head is not saved from her tail, for when she turns her head away she raises her tail, striking and slaying.”

Dock bör det nämnas att ormen ibland är av manligt kön, och ibland att både Mannen och Kvinnan är ormar. Men ormar av olika slag. Oavsett om ormen är manlig eller kvinnlig så symboliserar den en stark demonisk sexualitet. I dess feminina roll uppväcker den en onaturlig flamma i männens hjärtan, både då de är vakna och då de drömmer. Men då ormen beskrivs som en maskulin kraft anses den endast vara Shechinans erövrare.

En annorlunda beskrivning av ormen talar om att dess huvud faktiskt är Shechinan, men dess svans Sitra Ahra. Detta innebär då att ormen innehåller både det heliga och det orena. Men svansen, och de krafter denne symboliserar, är endast aktiva då Shechinan är i exil. På detta sätt är Shechina sammanlänkad med Sitra Ahra, och den senare är underkastad den förras vilja samt är beroende av denne för att bibehålla sin makt. Slutligen finns det även en beskrivning av ormen som talar om att godhet och ondska i själva verket är två olika ormar. Från dessa två ormar emanerar människans benägenhet att hemfalla är antingen onda eller goda dåd.

I likhet med det Kelipotiska monstret har även ormen en uppsjö andra ormar som står till förfogande. Då ormarna går ut i världen för att utföra sitt arbete, följer en eftertrupp ständigt dessa trupper. Dessa kallas för mindre ormar. De Kelipotiska ormen har representanter både på jorden och i de gudomliga sfärerna. Den himmelska ormen kallas himlavalvets orm och samtliga stjärnor är förbundna med denne. På jorden representeras ormen av de världsliga ormarna vilka samtliga agerar som huvudormens emissarie. Den ursprungliga ormen är källan till all trollkonst och trollkonstnärerna allierar sig med denne genom de världsliga ormarna. De lägre, världsliga ormarna samarbetar med de övre himmelska motsvarigheterna och reagerar då över människan synder. Vid utbrott av synden förtal, ömsar ormarna sitt skinn. Detta provocerar de övre ormarna till fientlighet och får dessa ormar att även de ömsa sitt skinn. Detta får till synes stor verkan på mänskligheten:

“Come and see. Even though there is a set time for all the snakes in the world to shed their skins, they shed them only when they are aroused by slander in the lower world. Then that evil snake is aroused in the world above, and he sheds his skin and his scales…And when the snakes that are below are rid of that skin, each one of them utters a cry, and arouses a number of snakes that stand in the place called ’bor’ (a pit), where there are several snakes, and they all spread slander in order to arouse the great snake so that he might slander the world; and all because of the arousal provoked by slander.”

Denna orm representerar även Guds kreativa makt. Men den förlorade sin goda status då den förledde Adam till att synda. Därefter sökte han penetrera det gudomliga. Han tillskansade sig en position som inte passade honom och det var detta tilltag som gjorde honom till ondskans sataniska bärare av den demiurgiska arrogansen. Detta anses även vara förklaringen till varför ormen tog sig in i paradiset, var han inte hade skäl att vara.

(1) Adam representerar kabbalistiskt sett den mänskliga viljan och hans synd är perversionen av den mänskliga viljan.

(2) Helvetet, eller mer specifikt skärselden.

(3) Kabbalistiskt sett anses Farao vara den världsliga symbolen för Kelipot .

(4) Bibel 2000 har översatt detta till krokodil istället för drake.

(5) Jag har tidigare beskrivt Samael och Lilith i detalj i en artikel här i min blogg.

Mera kabbalah

Nu kommer jag återigen ta itu med de gamla kabbalisternas syn på ondskan i vår värld och fortsätta där jag slutade. Tidigare presenterade jag ju bl a de mer gnostiska kabbalisternas syn på ondskans ursprung; dvs. att det handlade om en sekundär emanation inom det gudomliga systemet. På detta sätt undvek de en slutsats som talade om att ondskans existens var parallell med det godas existens. Problemet med detta är att det kan vara svårt att se hur de menar att Sitra Ahra, som ju är det godas fiende, har emanerat från inuti det gudomliga. Hur kunde de mena att ondskan hade sin källa i den sefirotiska världen, viken ju beskrivs som helt och hållet god?

En förklaring som Sefer ha-Zohar presenterar angående detta problem är att Sitra Ahra skapades av tidigare, defekta, emanationer. Dessa emanerade från sefiran Keter redan innan den sefirotiska strukturen, från Chokmah och nedåt, blivit fullbordad. De tidiga emanationerna blev – alitterärt sett - abrupt avbrutna och förstörda eftersom de så att säga bestod av temperamentslösa och mycket hårda bedömningar angående varat. Det var sålunda tal om bedömningar fattade av vår Herre.

Dessa ovanstående hårda domar, vilka existerade i det gudomligas kognitiva sfär - om man nu kan tala om en sådan i detta fall - långt innan de emanerade (1), innehöll pga sitt vredesmod roten till ondskan i en form som symboliskt sett beskrevs som avfallsprodukter. Det var därför de i övrigt ordentligt ordnade emanationssystemen inte kunde etableras. Detta kunde inte ske förrän avfallet blivit bortskyfflat från den gudomliga sfären – för avfall och gudomligt pedanteri har ju sällan kunnats samexistera i en fullgod symbios ...

Det var emellertid först då dessa tidiga världar omedelbart blivit förstörda igen som avfallet kunde försvinna. Samtidigt med detta så släcktes sefirots heliga ljus ut och det var först då emanationsprocessen påbörjades på nytt som de kunde tändas igen (2). De fragment som blev kvar av de förstörda världarna blev kvarlämnade, lemlästade och höljda i mörker utanför det gudomliga systemet; dvs. eftersom de var bortom varje försök till reparation. Det är av dessa, de förstörda världarnas fragment, som Sitra Ahra skapades:

"When that image came (i.e., the image of the ordered system) they were all comprised [in it], and assumed another existence. Some of them were sweet; some of them were both sweet and not sweet; and some of them were not sweet at all (and became the foundation of Sitra Ahra(3))"

Detta synsätt placerar ondskans källa i det alla högsta skiktet av det gudomliga systemet och ser Sitra Ahras tillväxt som en omstörtning inom det gudomliga. Denna subversiva verksamhet kan kanske tänkas vara ett resultat av ’den andra sidans’ rena ondska, men som vi kommer att se, och har anat hittills, så agerar Sitra Ahra inte på eget uppdrag, utan dess handlingar resulterar i en rening av det gudomligas tankar. Något i stil med föregående artikels om varför det fanns anledning att vilseleda Ökendemonen.

En annan skildring säger att all existens ursprungligen härstammar från Sitra Ahra och att ett varande som essentiellt tillhör heligheten inte kan existera utan uppväckandet av mörkret och det sinistra. På liknande sätt kan inte heller denna sinistra sida, Sitra de-Smola (4), existera utan helighetens ljus. Ett slags symbios:

"And darkness was upon the abyss’ (Gen. I) – here you have it that the light and the darkness were a single entity, ’and God said, Let there be light,’ meaning let the light be visible – and He did not say, ’Let it be created.’ Hence we see that the light and the darkness were as though with the one God, and the light was buried and hidden within the darkness like water within a sponge, and it was not visible. And when the light, which had been scattered within the darkness, as gathered together in a single place, the Holy One, blessed be He, separated it from the darkness, as it is written, ’And God divided between the light and the darkness’ (Genesis I,4) – and then the light was visible… And darkness remained on the Sitra de-Smola… The Sitra de-Smola is judgement, and it cannot exist without the help of the Right Side… You must know that the world is founded upon the Side of the Feminine and that heaven is revealed on the Side of Darkness, and the lower firmament, and its descendants, and the earth and its external descendants, which is to say, its material ones… And they are ruled by that side which has no shame, which does not fear Sabbath… and that is the prince of Esau, and therefore the Holy One, blessed be He, established this world on the Side of the Female… And you should know that in order for things to have existence and success and blessing within them, arousal must come from the Side of the Feminine, and this is the Sitra de-Smola… And the reason is that the light was hidden within the darkness, and before the world was created the darkness reigned. As it is written, ’And the earth was confusion and darkness was over the abyss’ (Gen. I:2) The spirits of all the polluted Sides, both the spiritual and the material, came from the Sides of Darkness, and from the Side of the Light which was hidden within the darkness came all of the Side of Purity and Sanctity".

Det skiljer sig något från det övriga, men det finns ju som vi nu vet två framträdande bilder av den andliga verkligheten i Zohar. Även om båda är dualistiska så är de det på två olika sett. Den ena är mer horisontell - där det går att jämföra livets och dödens träd direkt med varandra, på varandra, ovanpå varandra - och en annan bild där dualismen mer ser ut som på ovanstående sätt. Dvs. en mer vertikal bild där ondskan kringgärdar godheten, det världsliga det andliga. Där kroppen omgärdar blodet, och blodet anden, etc. Som vattnet i svampen från ovanstående Zohar-citat, eller likt en lök med djupare och djupare liggande lager…

Nu ska vi emellertid gå vidare till att se om vi kan hitta källan till ondskan. Att Sitra Ahra är dess hemvist och struktur torde vara uppenbart vid detta laget, men var någonstans därinne kommer eländet från? Dvs. om vi ser det från det horisontella sefirotiska perspektivet.

De flesta passager i Zohar som behandlar ämnet placerar ondskans källa inom sefiran Geburah (bl a Stränghetens och domens sefira). Geburah och dess motsatta sefira Chesed (förhållandet Stränghet och Kärlek) är till sin natur extremt motsatta varandra, men tillsammans bildar de ett par som kompletterar varandra (då deras krafter tolkas tillsammans kallas de för Nåd). Dessa arbetar tillsammans som partners och respekterar varandras aktivitet. Chesed står för den högra handen och från den emanerar ett ständigt flöde av godhet och välsignelse. Geburah, som ska ses som den vänstra handen, begränsar emellertid Cheseds utstrålningar till världen, enligt världens behov. På detta sätt skänker Geburah både belöningar och bestraffningar. Genom sin aktivitet för Geburah med sig lidande till världen. Men den ondska som emanerar härifrån syftar endast till att förfina och rena.

På detta sätt kan man säga att Domens eld endast tjänar som ett vapen i det godas krig mot det onda, eftersom den förgör ondska och förminskar Sitra Ahras makt. Men om denna ömsesidiga harmoni i det gudomliga systemet bryts och Geburahs kontakter med Chesed blir splittrade, bryter en fruktansvärd konflikt ut och en rasande storm tar sin plats i denna sefira. Då blir Domens eld en rasande, destruktiv och mördande eldsvåda, vilken brinner med stor grymhet, utan att ta någon hänsyn till sådant såsom lag eller rättvisa. Det är först då Geburah beter sig så, som den ger kraft och utrymme åt Sitra Ahra:

"When the left (i.e., the attribute of judgement) was aroused, conflict was aroused, and in this conflict the fire of wrath was dominant, and from this conflict emerged Gehinnom (i.e., ’the other side’) and Gehinnom was aroused on the left and clove [to it]."

Det sätt på vilket Sitra Ahra kom att träda fram ur Domens sefira porträtteras i Zohar som en utstrålning av en enskild punkt från den rasande vredens rök:

"When the smoke started to come out of the furious anger, the smoke spread farther and farther, anger after anger, one upon another, and one rode upon and dominating the other, like the appearance of male and female, so that all was a furious anger. And when the smoke began to spread it emitted from the anger the emission of a single point, that it might spread. Subsequently, the smoke of the anger spread out in a curling fashion, like the cunning snake, in order to do evil".

Separationen av ondskan från Geburah kan beskrivas med olika beteckningar på Sitra Ahra. Några av dessa är Domens avskräde, vindruvslöss eller guldets avskräde. Detta ’ondskans avskräde’, som har formats inom Geburah pga. sefirans rasande brand och som emanerade i Sitra Ahras form, kan jämföras med de avfall som kommer från druvors eller metallers förfiningsprocess. Denna förfining skiljer metallerna från dess orena delar, druvorna från löss, och verkar således som en renings- och förfiningsprocess.

Existensen av detta orena inom Geburah ska inte ses som något abnormt, utan som något som blivit inplanterat i det gudomligas naturliga liv. Adam Kadmons armar innehåller en ansamling ’ont blod’, och spridandet av det onda från det gudomligas inre kan liknas vid åderlåtning, där man drar ur det onda blodet från blodsystemet vid sjukdom, för att på så sätt rena kroppen. Därför ska tillkomsten av avskrädet från Geburahs guld ses som ett naturligt och renande skeende:

"From the side of gold emerges the waste matter, when the gold is purified. And from there all the forces of the left (i.e., ’the other side’) spread abroad, for they are the gold’s waste matter that is poured away, and they separate from one another on several sides.”

Ondskans ursprung anses inte endast finnas inom Geburah. Ibland porträtteras ondskans födelse som en direkt utväxt från denna Domens sefira, men genom en mer omständlig process som tar en omväg genom Malkuth. Geburahs färg (som är röd) väller ner till Malkuth där den blir separerad till två färger: de goda emanationerna kanaliseras till malkuths mörklila färg och de onda utstrålningarna skapar Sitra Ahras svarta färg. Sefer ha-Zohar beskriver händelseförloppet på följande sätt:

"Where was this darkened black color made up? When the redness was poured inte the purple, and the colors were mingled together, a flow of filth was poured into the deeps, and from there mire and mud were made…And from the mud of the deeps the darkness emerged that is black.”

Men enligt andra passager från Zohar skapades ondskan inom Malkuth eftersom Geburahs utflöde av strikt domedagseld flödade med så oerhörd kraft in i den. Eftersom elden slog Malkuth så hårt bildades avskräde. Detta avskräde är av materiell natur, således är ondskans krafter hemmahörandes bland det materiellas bottenskikt. Dock är huvudidén i Zohar att ondskans ursprung främst kan sökas inom Geburah.

(1) Ett slags gudomligt protonoia kan man väl närmast säga. Men visar på tanken om att Gud är medveten om allt innan det ens skett, fanns även hos de gamla kabbalisterna. I alla fall hos Rabbi Yochai, dvs. Zohars legendariska och mystifierade författare.

(2) jodå, även Gud använde sig av en trial-by-errorprocess liksom resten av oss andra dödliga är tvungna att göra. Så vi kanske inte ska skämmas alltför mycket för det eftersom även Han gjorde så - och är vi inte skapade till Hans avbild kanske?

(3) Denna beskrivning av den ’den andra sidans’ frukter som inte alls söta är ganska talande när man tänker på våra dagars rekonstruktionister som försöker se även det onda i ett närmast rosa skimmer. Jag tänker här på anhängarna av den sk Vänstra Handens Väg, LHP-adepterna som byter ut Sitra Ahras attribut mot betydligt mer välvilliga och välsmakande än vad det ursprungligen var tänkt som.

(4) Sitra de-Smola betyder den sinistra sidan, eller på svenska: den vänstra sidan.

Sitra Ahra - ondskan inom kabbalah

För att fortsätta min behandling av ämnet ondska inom kabbalah så tänker jag här skriva om den skillnad som finns mellan livets olika extremer. Och med tanke på att det är ondska jag skriver om här så är det dualismen mellan det goda och det onda som kommer att tas up. Men än mer specifikt så är det tom tal om att det finns en dualism även inom dessa olika sidor, dvs. att det finns en dualistisk natur inom ondskan.

Det jag ska skriva om är inte något okänt, särskilt inte inom den nutida mörka delen av nyandligheten. Vanligtvis brukar dessa kallas för, och kalla sig själv, för tillhörande the Left Hand Path , vänstra sidans väg. Men även där är det inte så jättevanligt med några längre redogörelser för just Sitra Ahra, och om det finns så är de mer inriktade på en modern tolkning utifrån deras eget perspektiv. Här kommer jag, föga förvånande, endast att beskriva fenomenet från det traditionella kabbalistiska perspektivet, och det utan att vare sig hylla eller kritisera. Oftast anses detta vara ett ämne där värderingar är ständigt närvarande, men jag ska förhålla mig neutral tänkte jag.

Det är alltså tal om en dualism och den finns inte endast mellan det goda och onda utan även inom varje extrem i sig. Huvudsakligen kan de ses utifrån sitt genus, eftersom en sådan uppdelning tydligen exemplifierar det på ett förståeligt sätt. Så uppdelningen mellan de feminina och de maskulina elementen inom ondskan, och det goda, är ett vanligt fenomen inom kabbalan. Existensen är delad mellan höger och vänster, vilket motsvarar manligt och kvinnligt, ljus och mörker samt Chesed och Geburah. Ljuset kan ytterligare delas upp i inre och yttre ljus. I den vänstra sidan finns den kvinnliga världen inom mörkret, vilket i sin tur är uppdelat till ett yttre, samt ett inre mörker. Från detta yttre mörker härstammar de orena krafterna, ohyran, krälande ting samt de onda andarna. Från det inre mörkret skapades världens nationer. Ibland har de olika sidorna samarbetat. Där arbetade det yttre ljuset tillsammans med det inre mörkrets feminina sida:

"For He who decrees, the Holy One, blessed be He, has decreed that the inner darkness, which is the aspect of harsh judgment, will enter a union with the aspect of mercy in the entire act of creating man".

Termen Sitra Ahra dyker först upp i Moses de Leons magnum opus, Sefer ha-Zohar och påvisar en synnerligen dualistisk syn på förhållandet mellan det goda och det onda. Här dras precisa paralleller mellan de orena krafterna och de krafter som hör hemma i det heliga. Denna, den ’andra sidan’, är konstruerat på det sefirotiska systemet. Men här kallas motsvarigheterna för de, i det sefirotiska systemet, högre kronorna samt nivåerna, helt enkelt för lägre motsvarigheter:

"The summation of all: just as there are ten crowns of faith above, so there are ten crowns of sorcery of uncleanness below; and whatever exist in the earth is attached partly on this side [of holiness], and partly on ’the other side".

Dessa tio orena sefirot porträtteras som tio monster vilka döljer sig i tio floder och korresponderar till de tio uttalanden som skapade världen.




Precis som de sju lägre sefirot på Livets Träd (Malkuth till Chesed) upprätthåller skapelsen och ger riktning, vidmakthåller de sju nedre orena sefirot all förgörelse på Jorden. Det finns även en exakt motpol till Livets Träds triader. På samma sätt är ’den andra sidan’ grupperade, fast de kallas här knutar. I dessa knutar blir de olika orena krafterna enade.

Livets Träd kan ses som en symbol för den mikrokosmiska mannen och den ursprungliga, perfekta mannen kallas för Adam Kadmon. Men Sitra Ahras motbild kallas för den värdelösa mannen och har det demoniska namnet Adam Belial. Detta är dock inte härskarna över respektive sfär utan det existerar både en kung och en präst i varje värld. Den goda sidans kung och präst hör hemma i sefirorna Chesed och Binah, och titlarna har förärats Shechina och ärkeängeln Michael. På ett liknade sätt finns det även en kung och en präst i den andra sidan.

Zohar visar även att de ’Vagnar’ och ’Palats’ som står att finna i den heliga sidan av ’trädet’ även har motsvarigheter i Sitra Ahra:

"Come and see. The left has chariots in the mystery of ’the other side,’ and the right has chariots in the upper mysteries of holiness, and they match one another, those of Mercy and those of Judgment".

Det är inuti dessa ’Vagnar’ och ’Palats’ som de krafter existerar vilka går ut i världen och blir aktiva. Detta sker på kommando av den styrande kraften inom respektive sida. På den heliga sidan rycker änglar och änglaskaror ut enligt Guds påbud, men djävlar och demoner lystrar till Sitra Ahras befallningar. Den parallell som finns mellan dessa två motpoler är så definitiv att det går att kontemplera över den oheliga sidans sefirot och därigenom uppnå förståelse angående den heliga sidans gudomliga system. Något som var särskilt vanligt inom Shabbatianismens och Habadchassidismens mer extrema falanger.

Sitra Ahras krafter är synnerligen aktiva och har stort inflytande över världens gång. Sådana händelser såsom förstörelse och död som sker i världen, anses inte av Zohar ha gudomligt ursprung utan ska ses som ett resultat av de onda makternas arbete:

"Destruction comes in to the world only from the side of the hard shell. The sefirot of Tifaret and Malkut are the powers of remembering and visitation for good purposes, but remembering and visitation for evil purposes are the work of male and female on ”the other side.” Remembering and visitation for good, these are known levels, the mystery of faith, male and female, one mystery, remembering and visitation, and these are for good. Remembering and visitation for evil, these are the mystery of the side that stands in the mystery of other gods, male and female together, remembering on this side, visitation on that, and all these always stand in readiness for evil. They are parallel to one another. From one side emerge all the secrets of faith, and all the supernal holiness…and from the other side emerge all the types of evil [powers], and every kind of death…in the world, and they have explained it, and one is the opposite of the other".

Den som styr över världens nationer, och är dess konung, är Sitra Ahra. Nationerna är alla satta under dess styre, och erhåller därifrån ett ständigt flöde av välsignelser. Enligt vissa passager i Zohar styr Sitra Ahra över samtliga nationer utom Israel sex dagar i veckan. Under dessa dagar flyr Shechina, Guds förnimmelsebara del, från världen och Sitra Ahra äger då all makt. Det finns dock andra passager som förtäljer att världen konstant är under ’den andra sidans’ styre. Detta anses vara orsaken till att de rättfärdiga faller, och de onda lever i överflöd. Den andra sidan kläs här i en gnostisk skrud då det påstås att det onda är världens enda härskare. Andra passager menar dock att de vänstra emanationerna styr världen tillsammans med de högra.

Eftersom världen har utrymme för både Shechina och Sitra Ahra ses den som en krigsskådeplats mellan två kombattanter. Dessa två makter är inbegripna i en maktkamp som inte kan få någon rättvis utgång. Om den ena sidan vinner, är det på den andra sidans bekostnad. Detta krig mellan helighet och orenhet påbörjades redan innan världen var skapad. Sitra Ahras huvud, det stora monstret, låg i tidernas begynnelse över den stora avgrunden, varför det gudomligas strålar inte var förmögna att penetrera detta mörker, eller ens att påbörja skapelseprocessen. Det var först efter det att monstrets huvud blivit sårat och dess kvinnliga sida dödad, som skapelseakten kunde ta sin början. Detta skakade dock inte ’den andra sidan’ nämnvärt. Den försöker konstant att återinträda i det gudomliga och där underkasta Shechina. Det onda får här god hjälp från mänskligheten då varje synd som begås bidrar till att stärka Sitra Ahras makt. I denna konflikt är det människan som har möjligheten att hålla balansen.

När väl Sitra Ahras makt blivit större än den heliga sidans, så måste Shechina ge vika. Detta betyder då att Shechina blir berövat ljuset från de översta tre sefirot. Shechina, som är de kanaler som överför influenserna från den översta triaden ner till de lägre världarna, kan inte längre fungera korrekt eftersom hon blir blockerad. Därför överförs Shechinas krafter till Sitra Ahra och ger den således ytterligare styrka. Man kan säga att Sitra Ahras influenser sträcker sig likt en barriär mellan Gud och människan och borttar bandet mellan dessa. Härnäst följer en text vilken behandlar Sitra Ahras seger över Shechinan:

"A monster below, on the left side, swims in all those rivers (1). He comes with his mighty scales, each one as strong as iron, and he arrives [there] in order to draw water and defile the place. All the lights are darkened before him, his mouth and his tounge flame with fire, his tounge is as sharp as a mighty sword, until he gets as far as entering the sanctuary within the sea (2), and then he defiles the sanctuary, and the lights are darkened, and the supernal lights disappear from the sea. Then the waters of the sea divide on the left side, and the sea is congealed, and its barriers do not flow".

Sitra Ahras makt är emellertid så stor att någon förhoppning om en seger över den i strid är tämligen meningslös. Därför anses det vara bättre att muta den med gåvor för att undvika direkt konfrontation. Flertalet religiösa påbud förklaras vara mutor ämnade åt Sitra Ahra. Några exempel är bl.a. offrandet av geten åt ökendemonen Azazel samt tvagandet av händerna efter intagandet av en måltid. Just offrandet av geten till Azazel beror på att man vill få bort Sitra Ahras uppmärksamhet från en andra get som tillbereds åt Gud. Meningen är att ’den andra sidan’ ska bli så pass belåten över offret, vilket är direkt riktat åt ondskans sida, så att den inte blir besvärad över det ’sanna’ offret. Andra gåvor som ges till Sitra Ahra är bekännelse av synder. Om sedan syndaren syndar på nytt, och på så sätt tar tillbaka den offrade synden, väcker detta ’den vänstra sidans’ vrede och syndaren får en bestraffning.

Ett rökoffer enligt gammeltestamenteliga seder

De offer man ger innehåller alla en viss del som har ett bestämt ändamål, nämligen att de är ämnade åt Sitra Ahra. Även om personen som bereder offret endast har de högre sefirot i åtanke så tar Sitra Ahra hand om det mesta. De portioner som ges i sin helhet till Sitra Ahra är följande: levern och de andra särskilt feta delarna av djuret. Även röken från offret anses tillhöra ’den andra sidan’.

I motsats till ovanstående närmast gnostiska dualism så fanns det även sådant som visade på en restriktiv dualism, eller något som åtminstone avgränsade den något. Det är särskilt parallellen mellan ondskans makter och de gudomliga som åsyftas. Men dessa två system kan även ses som liknande endast i sin struktur. Man anser här att det onda endast är en blek skugga av de gudomliga emanationerna. Sitra Ahra är för sefirot vad apan är gentemot människan.

I denna restriktiva syn på dualismen mellan det goda och det onda försöker man minska den tidigare avgrunden mellan dessa båda krafter. Här talas om att alla världarna, från de tidigaste stadierna i emanationsprocessen till existensens lägra avsatser, består av lager på lager av kärna och skal (3). Varje lager är ett skal på så sätt att det existerar sfärer ovanför det, och en kärna på så sätt att det existerar sfärer inuti, eller under, det. På följande sätt beskrivs förloppet i Zohar:

"It was necessary for the Holy One, blessed be He, to create everything in the world, and to order the world therewith. All consists of an inner kernel, with several shells covering the kernel; and the whole world [is constructed] according to this patter, above and below: from the mysterious beginning of the highest point down to the lowest of all levels, it is all one within the other, and one within the other, so we find that one [level] is the shell of another, and this other the shell of another".

Då man ser på det på detta sätt blir Sitra Ahra såsom ett skal vilket omgärdar och beskyddar den inre frukten. Detta kan ses som en annan roll för Sitra Ahra, nämligen som beskyddare av det gudomliga. Det onda har här fått förtroendet att driva tillbaka de onda människorna och förhindra dem att nå de gudomliga sfärerna. Det är endast Gud som kan visa vägen till sitt rike och den vägen avslöjar han endast för sina vänner; nämligen änglar och rättfärdiga människor. Detta visar att det onda inte agerar oberoende, utan är underkastat de heliga makterna. Dvs., allt som sker i världen som kan sägas vara en manifestation av det onda, är egentligen endast ett påbud från Gud, som här handlar genom Sitra Ahra. De som utför dessa befallningar är förgörelsens änglar vilka samtliga tillhör Gud, och deras hejdukar har sin hemvist hos Samael, Sitra Ahras överhuvud. Dessa änglar utför gruvliga dåd, men deras egentliga mål, som blivit statsfäst av Gud, är att bevara världen genom att aktivera en rädsla för synd bland de levandes skara.

’Den andra sidan’ är inte förmögen att handla utan att först ha erhållit auktoritet från Gud. Denna auktoritet ges endast ut då Gud uppdagar att världens sammanlagda synd blivit för stor. Först då ges full auktoritet åt förgörelsens änglar:

"Come and see. Whenever man goes toward the right, the protection of the Holy One, blessed be He, is always with him, and ’the other side’ can have no power over him. This evil is humiliated before him and cannot dominate him. But when the protection of the Holy One, blessed be He, passas from him, because of his attachment to evil, then this evil, seeing that he is without protection, immediately takes control over him, and comes to destroy him. Then authority is given to him, and he takes away his soul".

Dock har dessa änglar inte fullmakt att döma hela världen, utan endast individer på grundval av deras individuella synder. Detta för att de inte ska bli för nitiska i sitt ämbetsutövande och råka förgöra hela världen.

I motsats mot det tidigare beskrivna dualistiska perspektivet har Sitra Ahra här blivit degraderade till att endast agera som Guds trogna budbärare. Trots detta så pågår fortfarande en kamp mellan det högsta heliga och det lägsta onda. Men även om ’den andra sidan’ ständigt anklagar och ställer sig i polemik mot Guds vilja, vilket på ytan kan ses som fientliga handlingar, så agerar Sitra Ahra helt enkelt endast som en av Guds utsände och alltid på hans befallning. Om det inte hade funnits någon anklagare så hade det inte funnits något sätt för den rättfärdige mannen att ärva de gudomliga skatterna som ska tilldelas honom i den påföljande världen. Sålunda har i själva verket all ond aktivitet i världen endast goda intentioner och är samstämmiga med Guds vilja. Även dess kamp mot det goda är endast en teatralisk akt, vilken syftar till att pröva människan, så hon kan bli belönad med liv i nästa värld.

Denna reinkarnationstanke har dock flera aspekter. De som gör ont blir, enligt Sitra Ahras domstols påbud, endast inkarnerade tre gånger. Om de ändå inte blivit rättfärdiga människor blir de återbördade till damm, men först efter hårda bestraffningar. De förbrytare vars ondska inte varit så stor kan bli inkarnerade upp till tusen gånger, men tillåts inte äntra Edens lustgård förrän de gjort ordentligt bot.

(1) Floden som det är tal om ska ses som Shechinas emanationer.
(2) Sjön är Shechina.
(3) Hebreisk översättning av skal blir Kelipot.

Ondskans utveckling inom Kabbalah

Verkligen dags att släppa skrivkrampen som haft mig i ett hårt grepp det senaste halvåret. Så därför klämmer jag till med en text om hur den kabbalistiska synen på ondskan i världen ser ut. Helt enkelt en rak och vanlig text utan några större krumbukter. Och eftersom det var länge sedan jag skrev så får jag ursäkta om den är något trist …

Många lärda genom tiderna har försökt förstå sig på ondskans problem, dess aktivitet samt natur. Särskilt problematiskt har det varit då man försökt bilda sig en uppfattning om ämnet inom en religiös kontext – där tro är baserad på Gudskonceptet, som på alla sätt är perfekt. Hur kunde ett universum styrt av en allsmäktig och absolut god Gud innehålla ondska, och hur kunde ondskan vidmakthålla sin makt i denna världen? De religiösa filosoferna har framfört flera förklaringar angående detta, men det finns i huvudsak två idéer. Dessa idéer angriper problemet från olika utgångspunkter. Dessa benämns på följande sätt: den optimistiska, respektive den pessimistiska utgångspunkten.

Den optimistiska synen baseras på en neoplatonsk teori angående ondskans natur och ursprung. De menade att det gudomliga ljuset emanerade neråt för att i olika steg etablera olika världar, världar som i nedstigande led blev mörkare och mörkare. När dessa utstrålningar nått det slutgiltiga steget i processen slocknade ljuset fullständigt och blev till materia. Det är denna materia som de neoplatonska filosoferna identifierade med ondska. Dock ansågs det ej att detta onda var ett steg i den gudomliga emanationen utan helt enkelt frånvaro av ljus, och således icke-existerande, eller ett icke-vara. Det finns ingen diskrepans mellan påståendet att världen var helt igenom god, eftersom ondskan inte hamnade i någon existerande kategori. Detta anses vara en monoteistisk teori.

Den pessimistiska synen var hemmahörande framför allt hos gnostikerna och uttrycktes i deras doktrin angående de två motsatta krafterna. Här ansågs ondskan vara en verklig, och verkligt destruktiv, kraft vilken var fundamentalt motsatt till den himmelska gode gudens vilja och varande. Därför ansåg gnostikerna att universum var uppdelat i två skilda delar, vilka ständigt låg i fejd med varandra. Vår världs Gud och skapare, Demiurgos, ansågs vara ond och det var den rättfärdige mannens uppgift att befria sin heliga själ från den onda gudens herravälde. Detta skulle ske med hjälp av den gode guden. Detta är en väldigt dualistisk syn eftersom den separerar varje del av ondskan från den goda sfären.

Dessa två syner på problemet med ondskan var dock ej de enda, och det fanns inget som hindrade filosoferna från att kritisera båda synpunkter.

Den traditionella judendomens monoteistiska synpunkt, som den uttrycks i både Torah och Talmud, opponerade kraftigt mot den pessimistiska gnostiska dualismen eftersom den motsade den judiska uppfattningen om en enda Gud. Men samtidigt var den även motståndare till den optimistiska neoplatonska läran. Framförallt eftersom Judendomen erkände ondskans existens samt dess verkningar. Judendomen åberopar istället en mellanväg där Gud, medelst sin egen vilja, skapade ondskan som ett instrument för sitt syfte. Universum anses vara gott eftersom det är ett verk av en enda och god Gud, men ondskan finns där för människan; så att denne skall kunna utöva sin fria vilja. De onda krafter som leder människan bort från Gud, de anklagande änglar som finns och de förgörande änglar som mördar och lemlästar, de är alla skapade av Gud och agerar samtliga enligt hans instruktion. Därför är detta ett instrumentalistiskt synsätt som förvisso erkänner ondskan men ej dess autonomi. Ondskan ses endast såsom varandes föremål för Guds vilja.

Under medeltiden kom uppfattningen angående ondskan att förändras aningen. Nu ansågs inte längre den neoplatonska läran vara så felaktig och det går att uppfatta ett närmande mot detta synsätt. Man anser inte längre att ondskan har någon verklig, oberoende existens, samtidigt som man attackerar den pessimistiska uppfattningen att det finns fler onda ting i denna värld än goda. Ondskans inflytande degraderas till att endast ha en relativ natur och man fråntar den dess gudomliga samhörighet. Detta eftersom Gud endast ansågs producera existens, och all existens var god. Ondskan var ju av en negativ karaktär och därför kunde ej handling tillskrivas den. Bevis på att alla existens var god fann man i följande bibelcitat:

"Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott".

De tidiga kabbalisterna syn på ondskans aktivitet skilde sig inte nämnvärt från den traditionella judiska synen. Men de anpassade det till deras kabbalistiska doktrin angående emanationerna samt det sefirotiska systemet. Godhetens och ondskans ursprung spårade de till de två sefirot Chesed och Geburah; godheten emanerade från Chesed och ondskan från Geburah. Det är människans onda dåd som drar till sig uppmärksamheten från sefiran Geburah. Detta eftersom vi är uppbyggda enligt den sefirotiska modellen (livets träd). De onda gärningar vi utför drar till sig uppmärksamheten från domens sefira Geburah och detta resulterar i att Gud blir medveten om dådet. Denna medvetenhet bidrar till en gudomligt sanktionerad hämndaktion vilken utlöser handlingar såsom förgörelse och mord. Rabbi Ezra beskriver händelseförloppet i en kommentar till Höga visan på detta sätt:

"For man comprises all the spiritual matters (the sefirot), and when man pursues a good path an attribute of good is emanated upon him (an emanation from Hesed), and this is called ’a good angel.’ But when he pursues an evil path an atribute of evil is emanated upon him (an emanation from Gevurah), and this is called ’the angel of death".

Men då det gällde frågan om ondskans natur och existens följde kabbalisterna den filosofiska uppfattningen och särskilt då den neoplatonska. De menade att ondskan i själva verket inte var ond, utan hemmahörande i de gudomliga regionerna, och därför existerade inte heller ondskan i praktiken. De attackerade även den gnostiska dualistiska uppfattningen och påstod att ondska inte är något annat än frånvaro av Gud. Till och med ondskan visste hur den skulle följa godhetens väg. Dessa tidiga kabbalister sammanflätade judisk tro med den neoplatonska, tillsammans med sina egna kabbalistiska läror.

Den kabbalistiska Sefer ha-Zohar framförde en annan lära. Denna var mer likt den gnostiska dualistiska doktrinen. Samtidigt presenterade den ondskan som en strömning av mäktiga krafter, som hade destruktivt inflytande på både de övre och undre världarna. Relationen mellan det gudomliga och det onda beskrivs som präglat av hätsk fientlighet. Detta är ett klart närmande mot den gnostiska synen. Termen Sitra Ahra (1) i sig självt påvisar denna starka dualism då det ju handlar om en sida vilken är i opposition gentemot en andra sida. Sitra Ahra är den sida var det gudomligas fiender står att finna – nämligen demoner, djävlar och Satan själv. Dessa entiteter kallas även för ’andra gudar’ och dyrkan av sådana är uttryckligen förbjudet i Torahn. Förutom dessa finner man även ormen som har nästlats sig in i människans hjärta; men även kroppen anses tillhöra denna sfär. Själen däremot tillhör den heliga sidan och det gudomliga.

Men författaren till Zohar hade ej för avsikt att helt bryta från den traditionella, mer neoplatonska uppfattningen. Därför drog han sig för att presentera mer extremt dualistiska slutsatser. Zohar är därför en stundtals motsägelsefull bok där ondskan ibland beskrivs som en autonom entitet med egen vilja och liv, och ibland som något som endast är utsänd av Gud i enlighet med hans vilja.
(1) Sitra Ahra är hebreiska för ’den andra sidan’. Dess motsvarighet ’den heliga sidan’ är Sitra de-Kadushah.