Abulafi sista avsnittet

Messianism

Abraham Abulafia förespråkade en spirituell messianism till skillnad från den traditionella apokalyptiska uppfattningen om frälsaren. Men även om han ansåg att den personliga frälsningen var överordnad så hängav han sig ändå åt påståendet att han själv var den världslige messias. Det har tidigare ansetts att läran om personlig frälsning inom den judiska mystiken och dess religiösa filosofi inte varit närvarande förrän ca 1750, men modern forskning har påvisat motsatsen. Abulafia, som i sin tur (även i detta fallet) blev inspirerad av Maimonides och hans lärljungar, propagerade uppenbarligen för en sådan.

Det finns två kvaliteter profeten måste äga innan han kan kallas för messias. Först måste han bli smord av Gud med den s.k. smörjelsens olja. Detta är en förutsättning för att bli begåvad med profetism. Härnäst krävs det även att Gud kontinuöst konsekrerar honom och att folket, som ska ses som symboler för de lägre kroppsliga begären, hyllar honom som deras stora konung.

Men gudomlig smörjelse och kröning som konung är inte det enda som krävs i skapandet av en frälsare. Den extatiske kabbalisten beskriver processen med hjälp av termen mashiyah, och han påstår att just denna terms sanna innebörd går att likna med en spirituell upplevelse. Mashiyah betecknar tre skilda entiteter, varav den första är en transcendent sådan och de övriga två hemmahörandes i den mänskliga världen.

Den första betydelsen av mashiyah är ’det aktiva intellektet’. Som tidigare nämnts så är detta något hemmahörandes bland de medeltida filosofernas idéer. Det härrör ursprungligen från det grekiska nous poetikos, och kom att tolkas som en inre kapacitet, vilken stod att finna i själen och aktiverade den intellektuella processen. Därför kan ’det aktiva intellektet’ bli föreställt som en frälsare, även om det inte handlar om en person som sådan, utan om en objektiv spirituell kraft.

Union, eller kontakt, med detta ’aktiva intellekt’ är en fullfjädrad spirituell upplevelse, trots att detta kosmiska intellekt endast är det lägsta av tio. Det finns de som påstår att denna union, eller kontakt, pekar mot den kristna mystikens unio mystica.

Den andra betydelsen av mashiyah identifierar det ’aktiva intellektet’ med en himmelsk messias eftersom det har viss betydelse för uppenbarelser. Abulafia ansåg att detta intellekt var källan till alla intellektuella handlingar inom människan, men även uppenbarelsernas huvudkälla. På detta sätt kommer all den information det ’aktiva intellektet’ innehåller att tillhöra antingen en frälsande natur, liknande en inre spirituell förändring kan verka frälsande, eller ha en apokalyptisk betydelse. Det är denna transpersonella messias som är källan till kunskap som mystikern sammansmälter med samt hämtar information från. Abulafia berättar att det är sephiran Kethers ärkeängel Metatron som ska ses som en personifikation av det ’aktiva intellektet’. Härifrån emanerar ständigt, oavsett om man är medveten om det eller ej, intellektuella former till de lägre världarna.

Den tredje betydelsen av mashiyah är det ’materiella intellektet’. Det är den mänskliga själens messias eftersom den frälser själen från dess kroppsliga krafter. Detta är den messias som kommer att frälsa ”Israels folk” från de historiska konungarna. Metaforiskt förstått kan det sägas att det mänskliga intellektet inom varje människa kommer att frälsa deras själar från konungarnas styre. Dvs de materiella elementen inom människan, hans begär och föreställningsförmåga. Dessa kroppsliga delar är något som måste bemästras och är en del av det frälsande fenomenet. Kroppen, och dess begär osv, ansågs av Abulafia vara djurisk och således korrespondera med Satan.

Enkelt uttryckt kan det sägas att det som krävs för att bli en messias är att uppnå mystisk kontakt med, och kännedom om, alla ovanstående tre delar – samtidigt. De tre delarna kan enligt min uppfattning graderas nedifrån och upp på ett liknande sätt som psykoanalysen graderar det undermedvetna och medvetna, det övermedvetna samt det transpersonella medvetandet. I detta fallet korresponderar det undermedvetna med mashiyahs tredje betydelse – nämligen det ’materiella intellektet’; det övermedvetna med mashiyahs första betydelse – det ’aktiva intellektet’ inom själen; och det transpersonella medvetandet med den andra betydelsen – nämligen den gudomliga, eller himmelska, aspekten av det ’aktiva intellektet’.

Detta visar att mashiyah inte endast är en transpersonell transcendent kraft tillgänglig för alla, utan även att det är en intellektuell kraft som redan är inneboende i varje individ. Dvs alla kan potentiellt bli en messias.Något som tåls att tänkas på, eller? ...Dvs. vi har alla, SAMTLIGA, människor problem med än det ena, och än det andra och detta leder tillslut att prblemen till slut hopar sig till ouppnåeliga höjder, Det är därför vi vare natt måste hålla vigil och på dagen sträng uppmärksamhet. Ty det om det kommer inte från en av staten ihoppålad gammal grotta, utan det onda kommer från dig själv, ja, ifrån mig själv med.ellare rättare sagt - det onda är förvisso en autonom makt, men den ondes strategi går ut på att folket ska bli ignoranta rörandes hans befallningar oh lockelser.

Abraham Abulafia del 2

Profetisk teori

Målet med Abulafias mystiska tekniker kan allegoriskt beskrivas som ”att bryta själens sigill och lösa upp de knutar som binder den”. Med detta menas att människan, genom att leva ett normalt liv, blir impregnerad av allehanda sinnesförnimmelser från omvärlden. Dessa, i förhållande till det översinnliga, är tämligen grova objekt och begränsar själens förmåga till att varsebli de gudomliga sfärerna eller dess emanationer. Själen blir på detta sätt beseglad, och hindras att förnimma något finare stadium. Abulafias system går ut på att, genom träning, bryta dessa sigill som den materiella världen satt på oss. Om en otränad individ på något sätt skulle lyckats bryta dessa begränsningar så skulle den bli överväldigad och ha svårt att agera naturligt, eftersom den inte skulle vet hur den skulle handskas med den oerhörda gudomliga strömmen.

Att hindras att direkt uppleva de gudomliga sfärerna ansåg Abulafia vara ett stort hinder i kabbalistens utveckling. Därför skapade han ett system som var utformat på så sätt att utövaren, medelst idogt praktiserande, skulle lösgöra sig från knutarna och komma i kontakt med det gudomliga.

Detta system kallade han för Chochmath ha-zeruf, ”vetenskapen om bokstävernas kombinerande”. Bokstäverna som ska kombineras är det hebreiska alfabetets bokstäver, och det på grund av flera orsaker: Abulafia sökte efter ett meditationsobjekt som var fritt från några djupare associationer; ett objekt som kan skapa ett djupare liv i själen och tömma den på de naturliga former som har präglats in i den. Bokstäverna ansågs även av kabbalister vara byggstenarna i guds namn, och som sådana hade de naturligtvis en inneboende helig kraft. En annan orsak är att bokstäverna, och kombinationer av dessa, oftast inte har någon egentlig betydelse och det är en fördel eftersom de därför inte förmår splittra vår uppmärksamhet.

Abulafia författade flera stora verk om kombinationsmetoden. Bl.a ”Boken om det eviga livet” och ”Kombinationernas bok”, för att nämna bara några.

De djupgående meditationer Abulafia rekommenderar i sina verk innefattar tre steg, steg som leder från uttalandet av bokstäverna och kombinationer därav, till nedskrivandet av dessa. Samt kontemplation och slutligen ett ”rent tänkande” samt en inre betraktelse, upplevelse, av deras, då mystiska, betydelse. Något som aktiverar det s.k. aktiva, eller rena, intellektet – de medeltida filosofernas beteckning av ”det kosmiska livets ström”.

Dessa tre stadier kallas Mitba, uttalandet; Michtab, nedskrivandet; och slutligen Machschtab, tänkandet, vilket är det högsta stadiet. Detta slutgiltiga stadium har även det olika skikt. I det initiella stadiet ger det enbart upphov till filosofiska sanningar, men eftersom det handlar om en mystisk metod stannar det inte där utan går vidare till mystiska uppenbarelser angående bokstävernas, och dess kombinationers, sanna natur. Eftersom varje bokstav, enligt den kabbalistiska skriften Sefer Yetzirah, bl.a. är kopplade till olika kroppsdelar innebär detta även att adepten erhåller en djupgående kännedom om sitt eget väsen.

Här brukas den gematriska metoden för att ytterligare tolka innebörden samt finna kopplingar till andra ord och betydelser, kopplingar som för en oinvigd kan tyckas vara synnerligen ologiska och lösryckta. Men det som detta syftar till är att få kabbalisten att vidga sitt medvetande genom att på ett mer metodiskt sätt ”hoppa” eller ”skutta” från en associationsvärld till en annan, högre sådan.

Det finns vissa likheter mellan psykoanalysens fria associationer, men kabbalisten associerar endast fritt inom en viss sfär. Dessa sfärer finns, enligt Sefer Yetzirah, inom varje bokstav, och genom att kombinera bokstäver kombinerar man även dessa ’världars’ innehåll och erhåller på så sätt en större medvetandeutvidgning vid meditation på dessa.

De enklare meditationsövningarna, såsom Mitba och Michtab, är endast förberedelser för den avancerade ”skutt-tekniken”. Resultaten efter idogt ”hoppande” mellan världar är att själen lösgör sig från det jordiska fängelset, och blir nu inriktad på att få mottaga Guds sanna namn, uppleva extasen samt ”det rena intellektets himmelska ljus”.

Adepten är emellertid förberedd på detta, och därför föreligger ingen risk för något utsläckande av medvetandet eller någon sinnesförvirring. Nu är nämligen kabbalisten fullt medveten om den gudomliga strålglansen och den sfär var han för tillfället befinner sig – nämligen i profetians sfär. När man nu blivit, enligt Abulafias terminologi, profet bör man vittna om Guds storhet och således inte hemlighålla ens upplysning.

Det är just denna profetiska extas som Abulafia menar är den mystiska vägens högsta goda. Men det som vid detta stadium avslöjas, Guds sanna namn, är inte något som ska missbrukas i magiska sammanhang, utan endast brukas till mystiska ändamål. Just magi är något som Abulafia reagerar väldigt starkt emot. Även om han menar att viss demonbesvärjelse kan vara bra för att hålla pöbeln fastlåst i en lagom dos fruktan för religionen.

Extasens högsta stadium medför en tämligen revolutionerande upplevelse för den aspirerande mystikern, här menar nämligen Abulafia att man möter sin s.k. inre lärare, vilken kan uppenbara sig antingen som en yngling eller som en äldre herre, ansikte mot ansikte. Skillnaden på en adept som mött sin lärare och en som inte gjort det är milsvid. Abulafia nämner följande termer, vilka även tolkas som stadium av kabbalistens utveckling: om personen i fråga endast lärt sig från böcker kallas han Chacham, en lärd; om han lärt sig från en upplyst kabbalist kallas han för en Mevin, en som nått insikt; men om han äger personlig vetskap, som han erhållit genom sitt eget hjärta, kallas han en Da’athan, dvs en som nått kunskap (en gnostiker). Om individen lärt sig på samtliga tre ovanstående sätt så kan han, om han påverkats av det ’aktiva intellektet’, kallas för profet. Men även en Mashiyah, messias. Men mer om det i nästa del.

Abraham Abulafia del 1

Detta kommer att vara en serie i tre delar om en av de tyngsta namnen inom den traditionella kabbalan. Den första delen, denna del, tar upp hans liv, den andre delen kommer att ta upp hans teorier, och den sista delen kommer att behandla hans tankar om messianism.

Abraham Ben Samuel Abulafia föddes år 1240, vilket korresponderar med det judiska året 5000, i den spanska staden Saragossa. Han flyttade redan som spädbarn till staden Tudela, där han spenderade hela sin ungdom. Sin första kontakt med den judiska religionen fick han av sin far, som undervisade honom i bibeln, samt Talmud och Mischna.

Redan i sin ungdom lockades Abulafia av det mystiska och bestämde sig för att resa till den mytomspunna floden Sambation i orienten. Detta ägde rum år 1260, två år efter att han förlorat sin far. Vid denna period i den världsliga historien invaderade mongolerna Syrien samt Israel och Abraham Abulafia, liksom många andra, närdes av idén att mongolerna var ”de gömda”, ha-genuzim, dvs Israels tio förlorade stammar. Legenden förtäljer att dessa skulle finnas bortom Sambationfloden.

Dock kom han aldrig fram till floden. Krig mellan saracenerna och frankerna i Syrien och Israel hindrade abrupt fortsatt resa, tillsammans med en nyvunnen övertygelse att mongolerna i själva verket inte var en förlorad stam.

Abulafia vände därför tillbaka till Europa där han först stannade upp i Grekland för att gifta sig för att sedan fortsätta vidare mot Italien. I Italien levde han i staden Capua där han studerade filosofi. Särskilt fördjupade han sig i Maimonides ”Vägvisare för de villrådiga”. Denna boks filosofi påverkade paradoxalt nog mystikern Abulafia så djupt att han, trots dess rationella prägel, skrev två anmärkningsvärda mystiska kommentarer till detta verk.

Han studerade dock inte endast filosofi utan fördjupade sig även i den samtida rabbinska kabbalan och teosofiska läror. Men detta lyckades inte hetsa upp den aspirerande mystikern nämnvärt.

Det var först omkring år 1270, då han återvände till Spanien (Barcelona), som han helt fördjupade sig i mystiska studier. Särskilt djupt studerade han Sefer Yetzirah och flera av den textens kommentarer. Här fann Abulafia sin första spirituelle lärare. En viss Rabbi Beruch Togarmi, förbedjaren. Det var denne rabbi, och hans grupp av kabbalister, som förberedde vägen för Abulafias sanna förståelse av Sefer Yetzirah. Denna kabbalistiska grupp arbetade med kabbalah utifrån gematria, notarikon och temurah; dvs bokstavs- och nummermystik.

Detta år var även anmärkningsvärt på så sätt att Abraham Abulafia fick en uppenbarelse, en uppenbarelse som skulle få stort inflytande på hans framtida liv och lära. Han blev tydligen kommenderad att gå till Påven för att söka en audiens. Om denna uppenbarelse var ett resultat av hans mystiska träning eller om det helt enkelt var fråga om ett gudomligt ingripande vet man inte. Men att denna uppenbarelse spelade stor roll för Abulafias fortsatta djupdykningar inom mystiken är uppenbart.

Abulafia fick fler uppenbarelser då han levde och verkade i Barcelona. Han fördjupade sig i sin lärares mystiska tekniker och snart så kom den profetiske anden över honom. Visioner och guds sanna namn var bland de saker som uppenbarade sig för honom. Dock förklarar Abulafia
vid senare tillfälle att dessa visioner delvis hade demoniskt ursprung – demoner som sänts honom för att förvirra. Men han var vid tidpunkten helt övertygad om dessa uppenbarelsers inneboende sanning.

Abulafias uppenbarelser och hans kontakt med den kabbalistiska gruppen kom att bli ödesdigra, både för kabbalans utveckling och för hans egen spirituella utveckling. Han kom att utveckla en helt ny uppfattning av kabbalan som han kallade för ”Profetisk kabbalah” respektive ”Namnens kabbalah”. Den första beskrivningen syftar till att guida initianden till en extatisk upplevelse, och den andra termen syftar till att beskriva vägen kabbalisten, inom Abulafias system, måste vandra för att nå denna extatiska upplevelse – nämligen genom att meditera på bokstavskombinationer av Guds namn.

Efter att ha spenderat några år i Barcelona bestämde han sig för att resa runt i Spanien för att sprida sitt budskap. Särskilt lyckades han påverka den då unge, men lovande, spanske kabbalisten Joseph Gikatilla, vilken senare visade sig bli en av landets mest framträdande utövare.

Efter att ha rest runt inom landet flyttade Abulafia 1274 åter till Italien. Där levde han ett kringflackande liv och lyckades skaffa sig några lärjungar. I det initiella stadiet var han väldigt nöjd med dessa, men efter ett tag försvann fröjden och han klagade bittert över vissa ovärdiga lärjungar han haft. Om några av hans lärjungar i Capua hade han följande att säga: ”De har blivit avfällingar, ty de var ovetande gossar, och jag har övergivit dem.”

Han hade fortfarande sin första uppenbarelse i färskt minne, och bestämde sig för att realisera den år 1280. Då reste han till Rom för att tala med påve Nicholas III om judendomen i stort. Om det handlade om att försöka få påven att konvertera, eller om det endast handlade om en diskussion vet man inte. Abulafia lyckades dock inte träffa denne påve. När kabbalisten kom fram till Rom hade påven redan rest till ett närbeliggande slott för att vila ut; troligen på grund av sin motvilja att träffa Abulafia. Men han sände ett brev där han talade om att Abulafia skulle brännas upp på bål om han närmade sig slottet. Detta tog Abulafia ingen hänsyn till, då han litade till gudomlig försyn, och reste mot påvens tillflyktsort. Men påven hann lämna det jordiska livet innan Abulafia hann fram och således upphävdes domen. Men han blev ändå arresterad av en franciskansk sekt och hölls fången ett par veckor.

Efter denna minnesrika händelse levde Abulafia ett kringflackande liv i Italien där han skrev ner de flesta av sina kabbalistiska verk. De som blivit bevarade till nutiden är främst böcker där han utvecklar sina teorier om den profetiska, eller extatiska, kabbalan. De skrifter som har en profetisk prägel har nästan alla gått förlorade. Om hans öde efter 1291 vet man inget.