Sann framgång och motivation

Vissa stora ledare eller väldigt framgångsrika människors beteende och tillvägagångssätt för att nå sin position har alltid varit något av ett mysterium för oss. Vissa menar att det beror på att de är psykopater, allmänt hänsynslösa eller egoistiska, andra att det beror på tur, ödet/karma eller Guds favorisering. Det finns alltså väldigt många teorier rörande hur man ska nå framgång, och då dessa teorier bara är ett fåtal av alla som finns, och dessutom inte har någon vetenskaplig uppbackning kan vilken företagsam och skrupulös man eller kvinna som helst fortsätta denna trend genom att verka som motivationsguru, vilket jag nu tänk göra.

Det viktigaste för att kunna förändra sitt beteende är emellertid beteendevetenskapen överens om, och det är ett fenomen som kallas imitation. Att imitera någon för att på så sätt erhålla dess egenskaper är inget nutidens motivations- och idrottspsykologer uppfunnit (fast de brukar föra fram det på det sättet); nej det är en uråldrig företeelse vars bruk man finner stöd för redan så långt tillbaka som till stenåldern. Man har bl a funnit grottmålningar och hällristningar som i vissa fall är skapade för många 1o.ooo-tals år sedan. Och bland de folkslag som fortfarande lever som jägare-samlare agerar man på sätt som arkeologer och antropologer tror är likadant som under människans första levnadstid. Dvs det handlar om att imitera ett djur för att få del av dess essensiella symboliska kraft. Idag försöker kanske inte en företagsledare finna sin inre Tigerkraft utan det är som sagt tal om att imitera en företagsledare de beundrar, eller för gitaristen, en gitrist de beundrar, och på samma sätt förhåller det sig bland andra grena där det finns möjlighet att bli bättre och överträffa sig själv. Idrottsmannen imiterar sin förebid och författaren likaså. Men hur det egentligen ska gå till är inte så lätt som dessa motivationsgurus försöker ge sken av utaan det krävs mycket mer av klienten. Tyvärr är dessa självbenämnda "mästare" bara mästare på att hitta det enklaste och snabbaste sättet att tjäna pengar på utan att besitta någon form av ingående praktisk eller historisk kunskap. Nej, det finns en hemlighet bakom det som de är fullständigt omedvetna om, i alla fall rörande dess mer totalt omvandlande förmågor och löften. Så nu tänker jag vara så generös att jag tänker dela med mig av denna hemlighet, en hemlighet inte ens förespråkarna för den sk Law of Attraction-teorin och New Thought-rörelsen besitter några djupgående kunskaper om. Så håll till godo, men var ändå medvetna om att nedanstående hemlis an mening Och en mening med så mångfascetterad betydelse kan egentligen endast förstås av den med praktisk erfarenhet av det. Men här kommer den, så var beredda och spetsa era öron och ta på er glasögonen:

dvs. det fungerar endast under extrem meditativ djupavslappning kombinerat med fokuserade visulisationer samt förhöjd emotionell styrka.

* men var tysta nu, för denna hemlighet tar motivations- och framgångsguruerna tiotusentals kronor i betalt för - för en privatperson. För företag är det svindlande summor *

Men man kan undra om de, särskilt företagen, hade betalat lika mycket om de fått reda på att metiderna var direkt hämtade från esoteriska traditioner såsom ritualmagi, yoga, tantra, sufism, och att det säkert finns fler som känner till att liknande metoder lärdes ut av en homosexuell halvpedofilisk gubbe som brukade hänga sin fru upp och ned i sin garderob medan han fick ut. Dessutom blev han utsparkad från Italien (av självaste Il Duce, och då har det gått långt ...) eftersom han iscensatte de mest orgiastiska bisexuella orgierna på regelbunden basis med sig själv, sina anhängare samt traktens damer (1). Det är alltså detta företag utan att ha någon aning om betalar för ... (2)

Nåja, nu till själva poängen. Jag tänker ta med två exempel för er som hyser önskemål om att förbättra sig själv, beroende på vad era preferenser är och vilka mål ni har i framtiden. Exemplen är två personer som båda hade nått USA's allra högsta höjder, dock inom varsin sfär - som de båda sidorna av ett mynt. Det är dels den fd amerikanske presidenten Theodore Rooseveldt, och dels den amerikanske gangstern Al Capone. Jag kommer dessutom redovisa ett citat från var och en av dem där de berättar hur man ska nå framgång. Det är samma andemening och ingen kan tvivla på dessa herrars extrema framgång.

Roosevelt: "Tala mjukt och ta med dig en stor käpp."

Capone: "Men kommer långt med ett vänligt ord, men ännu längre med ett vänligt ord och en kulspruta."

Fotnoter:
(1)
Herrn i fråga hette Alexander Crowley, men pga sin beundran (omitation) av sin ordensledare inom Golden Dawn, och sin megalomani bytte namn till det mer traditionellt klingande namn Aleister.

(2) Inte heller känner de motivationsgurus, motivations- och idrottspsykologer till vartifrån dessa tekniker härstammar från utan ser sig som moderna uppfinnare av unika teorier. Sanningen är emellertid att esoterismen lärt ut likadana tekniker sedan urminnes tider. Den enda skillnaden var att det då var en del av en holistisk tradition, och inte som idag, ryckt ur ett sammanhang. Att nutidens sådana terapiformer endast, statistiskt sett, på sin höjd ger resultat främst under själva terapitiden, och efter den som längst ca 2 år, är ett resultat av det. De esoteriska lärorna som förutsätter ett livslångt engagemang med dagliga övningar som blir mer och mer avancerade och djupgående samt regelbunden kontakt med sin läromästare visar att deras resultat är av klart överlägsen kaliber. Därför är det inte ovanligt att mästare från dylika Traditionella läror kan producera hundratals böcker under sin livstid och det är ett bra empiriskt bevis på det. Det finns dessutom fortfarande länder vars politiska och ekonomiska aristokrati genomgår sådan träning från barnsben - men trots det exporteras västerländsk motivations- och idrottspsykologi till dessa länder. Man kan fråga sig varför? Jag menar, vad finns det för mening med att lära ut en fjuttig atomistisk del av ett redan existerande holistiskt system till en Tradition som redan äger och har fulländat dem? Västerlandets skenheliga hybris upphör aldrig att förvåna.

Transpersonell psykologi

Jag planerar att skriva lite mer om sk transpersonell psykologi framöver, eftersom detta är ett av mina intressen, och tänkte därför presentera ämnet på ett någorlunda lättförståeligt sätt. Särskilt kommer jag att koppla detta till den perennialism och traditionalism jag tidigare låtit er ana i vissa av mina texter, särskilt de komparativa delarna. Detta eftersom jag finner klara likheter mellan den transpersonella psykologin och traditionalismen. Dvs traditionalism såsom Guénon, Evola och Schuon menade, och transpersonalism i form av integralism á la Ken Wilber. Men det är även ett sätt för mig att få med den beteendevetenskap jag lovade att ta upp i min bloggpresentation …

Men likheterna kan hittas hos bl a, eller framför allt, Wilber som talar om ett elitistiskt, eller aristokratiskt, ledarskap som ska grundas i en mystisk upplysning. Han talar om evolutionens betydelse, inte endast genetiskt, utan även samhälleligt, mystiskt och med avseende på medvetande, moral och intelligens. Och han är en klar perennialist, som menar att religionens mystiska och esoteriska föreställningar är av universell karaktär. Men han har samtidigt en väldigt positiv framtidssyn där han menar att fåtalets upplysning kommer att bli allmängods i den framtida übermänniskan … Ibland tycker jag mig se ett visst repressivt drag då han talar om de människor som inte nått upp till de evolutionära höjder de kan nå upp till. De är grottmänniskor som inte bör få en chans att utöva inflytande. Men det är förvisso klara likheter till traditionalisternas tankar, och inget han bör kritiseras alltför hårt för.

Ursprunget till det vetenskapliga studiet av det transpersonella kan påträffas bland de tidiga psykologerna såsom Jung och James, Maslow och Taylor, Assagioli och Huxley. Den kan även spåras tillbaka till 1800-talsfilosoferna Walt Whitman och Ralph Waldo Emerson, men även bland de psykadeliska och motkulturella rörelserna under 50- och 60-talen. Framför allt inleddes den transpersonella eran vid utgivningen av det första numret av The Journal of Transpersonal Psychology. Först nu kunde studiet av det transpersonella närma sig det vetenskapliga fältet.

En av den transpersonella psykologins viktigaste uppgifter beskrivs som att försöka förstå, genom att använda så många metoder som är lämpligt, människans kapacitet för andlighet och självtranscendens. Själva termen transpersonell beskriver dock ett försök att utveckla en sekulär och vetenskaplig terminologi för studiet av fenomen som historiskt och vanligtvis blivit förstådda inom vissa religiösa och andliga traditioner. Transpersonella upplevelser kan då vara ”Experiences in which the sense of identity or self extends beyond (trans) the individual or personal to emcompass wider aspects of humankind, life, psyche, and cosmos”. Enligt en undersökning av fyrtio definitioner på termen transpersonell uppgavs att den transpersonella psykologins uppgift uppfattas av transpersonella forskare som att studera människans högsta potential, förståelse för och realisering av, enhetliga, andliga och transcendenta upplevelser. Medan transpersonella discipliner riktar sig till studiet av ovanstående och liknande fenomen, där man försöker beskriva och tolka betydelsen av den transcendenta datan.

Den som emellertid myntade begreppet transpersonell var den humanistiska psykologins grundare Abraham Maslow.. Hans definition skiljer sig inte från de ovanstående, men förtjänar ändå, för den historiskt intresserade, att återges:

“The main reason I’m writing is that the in course of our conversations, we thought of using the word ’transpersonal’ instead of the clumsier word ’transhumanistic’ or ’transhuman’. The more I think of it, the more this word says what we are all trying to say, that is, beyond individuality, beyond development of the individual person into something that is more reclusive than the individual person or which is bigger than he is.”

Orsaken till att Maslow intresserade sig för det transpersonella berodde på att han, under sin forskning angående självförverkligade personer, kom i kontakt med rapporter som tydde på upplevelser och värderingar som inte kunde placeras i det vanliga psykologiska facket, eller i det humanistiska systemets tolkningsramar. Skillnaden var att personen, efter att ha haft en transpersonell upplevelse, såg världen på ett annorlunda, mer öppet, accepterande och omfattande sätt, där det personliga självet inte längre kunde vara universums mittpunkt.

Tecken på transpersonella egenskaper kunde vara värderingar såsom helhet, perfektion, genomförande, rättvisa, livlighet, värdefullhet, enkelhet, skönhet, godhet, unikhet, ansträngningslöshet, lekfullhet, sanning och effektivitet. Dessa värderingar relaterades till sig själv och gick bortom egot. De ansågs som lika viktiga för den mentala hälsan som vitaminer för den fysiska motsvarigheten.

Transpersonalister menar att skillnaden mellan de olika formerna av psykologi är hur de ser på personligheten. Den vanliga, mainstreampsykologin, ser personligheten som bestående av personlighetsdrag och dynamik, medan den humanistiska psykologin ser den som holistisk, med betoning på emotionell helhet, kreativitet, uttrycksfullhet och full av tillväxt- och potentialmöjligheter. Den transpersonella psykologin går utanför personligheten, men som ändå influerar personligheten och menar sig skapa optimal mental hälsa och välmående.

Den transpersonella psykologins forskningssubjekt är de människor som rapporterat transpersonella upplevelser. Det kan röra sig om mystikers, från olika kulturer, beskrivningar om sitt liv, mystiska handböcker från olika mystiska och esoteriska system, undersökningar av människor som genomgår ett mystiskt system såsom meditation eller annan form, och egna transpersonella upplevelser (den transpersonella forskaren antas praktisera mystiska tekniker).

Behöver den psykologiska utvecklingen avklaras innan man kan anträda de andliga, eller transpersonella, nivåerna? Svaret på denna fråga skiljer sig beroende på vilken definition av andlighet man använder sig av. Wilber har genom längre tvärkulturella och metaanalytiska undersökningar beskrivit de fem vanligaste definitionerna, vilka jag redovisar nedan, vilka förvisso förutsätter att en andlig utveckling verkligen är möjlig. Men, som ”religionshistoriker”, anser jag att Wilbers definitioner har en allmängiltig kvalitet, om man anser att mystikers beskrivningar av en andlig utveckling är en källa för empirisk kunskap.

Men enkelt uttryckt menar han att kravet på psykologisk tillväxt endast krävs i vissa definitioner. Nämligen om andlighet ses som toppen på de psykologiska utvecklingslinjerna. Men eftersom han menar att det finns tecken på att personer som nått höga andliga nivåer, med hjälp av t.ex. meditation, ändå inte nått fullt så långt inom de moraliska eller kognitiva linjerna, blir han tveksam. Och eftersom höjdpunktsupplevelser kan uppträda under vilken utvecklingsnivå som helst krävs inte heller någon psykologisk utveckling. Det är endast om dessa höjdpunktsupplevelser skall integreras i livet som utveckling krävs. Och om andlighet anses som en fristående utvecklingslinje krävs det inte heller, eftersom den är just fristående.

De fem olika definitionerna på andlighet är:

Andlighet involverar de högsta nivåerna av varje utvecklingslinje. Detta är en väldigt vanlig tolkning av termen andlighet eftersom den inbegriper de högsta nivåerna på varje utvecklingslinje. Detta är ett hierarkiskt synsätt där olika stadier följer på varandra. Här betyder termen andlighet helt enkelt de tranpersonella, transrationella och postkonventionella nivåerna på varje relevant utvecklingslinje. Det kan vara tal om vår högsta kognitiva kapacitet såsom transrationell intuition, våra högst utvecklade emotioner såsom transpersonell kärlek, våra högsta moraliska aspirationer såsom transcendent medkänsla för alla varelser, och vårt högst evolverade själv såsom det transpersonella självet eller det överindividuella vittnet.

Andlighet är summan av utvecklingslinjernas högsta nivåer. Denna definition liknar den ovanstående, men det finns en skillnad. Liksom ovanstående definition hävdar denna definition att varje utvecklingslinje har högre nivåer, postkonventionella, transrationella etc. Men skillnaden är att varje människa kan uppnå olika nivåer på olika linjer. Därför kan en människa uppnå andliga nivåer på, kanske två av tio utvecklingslinjer, och en annan människa, sju av tio. Därför är andlighet summan av det antal linjer man kan nå toppen av.

Andlighet är i sig själv en separat utvecklingslinje. Till skillnad från de två ovanstående definitionerna finns det de som inte ser andlighet som toppen på en, eller flera, utvecklingslinjer. De menar att andlighet i sig själv är en utvecklingslinje, en linje som går igenom olika stadier precis som de lägre personliga och psyklogiska utvecklingslinjerna gör. Enligt denna definition finns det lägre liksom det finns högre andliga nivåer.

Andlighet är en attityd (som öppenhet eller kärlek) som man kan ha oavsett nivå. Detta är den vanligaste definitionen på andlighet. Men de problem detta medför är att t.ex. kärlek kan vara av olika slag. Det finns altruistisk kärlek och det finns egocentrisk kärlek, betyder det då att egocentrisk kärlek är andlighet? Och kan en person som befinner sig på en prekonventionell nivå verkligen vara öppen då han inte kan anta andra roller?

Andlighet involverar helt enkelt höjdpunktsupplevelser, inte stadier. Även detta är en vanlig definition. Höjdpunktsupplevelser är oftast förändrande, högre, medvetandetillstånd som är tillfälliga. De involverar inte stadier. Men vid en djupare analys finner man att dessa höjdpunktsupplevelser är kopplade till olika utvecklingsstadier, och dessa i sin tur uppvisar utveckling genom olika stadier. För att integrera en höjdpunktsupplevelse krävs det att man utvecklas.