Som jag tidigare skrev så kanske det behövs en grundläggande förklaring på vad kabbalah egentligen är för att lättare kunna ta till sig de mer specialiserade ämnena jag tidigare tagit upp, dvs Sitra Ahra och Abraham Abulafia. Därför skrev jag ner denna kortfattade artikel. Den tar upp hur kabbalah kan definieras, en kortfattat historia fram till dess att kabbalan blivit en unik och särpräglad disciplin, och så avslutar jag med att beskriva den mest centrala symbolen – Livets Träd och vad det representerar. Det kommer att bli lite abstrakt läsning i den sista delen, men för den som vill fördjupa sig mer ger jag i slutet några löstips. För er som redan är bekanta med kabbalan kommer inget nytt att presenteras.
Kabbalah har kommit att bli den term som mest allmänt använts för att beskriva de esoteriska disciplinerna inom judendomen och judisk mystik. Men förutom att den brukats för att hänvisa till så skilda ämnen som hela den judiska mystiken från början av rabbinsk tidsålder till den östeuropeiska 18- och 1900-tals chassidismen, så nyttjas termen oftast för att beskriva den form av mystisk judendom som växte fram under medeltiden i Europa. Detta är ett mer populistiskt sätt att bruka termen på och favoriseras oftast av de som inte lägger särskilt stor vikt vid historiska och akademiska distinktioner angående perioder och typer av judisk mystik. Kabbalah har även en vidare tolkning inom den icke-judiska världen då flertalet ockultister, new age-are, alkemister osv, historiskt och nutida, blivit inspirerade av ämnet.
Kabbalah är ett särpräglat fenomen och ska inte omedelbart identifieras med mystiken. Det handlar förvisso om mystik, men samtidigt även om esoterism och teosofi. Kabbalah innefattar bl.a. följande mystiska element, men inte uteslutande eller nödvändigtvis universellt: en längtan efter direkt kontakt med Gud genom upplösande av individualiteten; genom att kabbalisten söker en perception av Gud och skapelsen, vilka är bakom varje intellektuell förståelse, men kan dock förnimmas genom kontemplation, permutation, teurgi samt meditation. Det som oftast fokuserades på var, och är, Torans gudomliga natur samt övriga religiösa frågor av vikt.
Esoterismen inom kabbalah var allestädes närvarande på så sätt att den hemlighölls samt kringgärdades av flertalet restriktioner angående utlärandet av traditionen, såsom åldersgräns, etiska kvalifikationer och maxantal studenter för en lärare. Dessa begränsningar vidhölls framtill ett stort antal kabbalistiska skrifter blivit offentliggjorda. Dock fanns det inom vissa läror fortfarande lika strikta regelsystem.
Förutom att kabbalan har mystisk prägel har den även en teosofisk och en teurgisk sida. De system som kan klassas som teosofiska är det eftersom de är uppförda kring de tio sefirots struktur samt en spekulation angående Guds inre liv. De system som är teurgiska är det eftersom de är baserade på den uppfattningen att all mänsklig handling återspeglas i sefirots värld, och på det sättet influerar det gudomliga livet. På detta sätt kan man även mena att kabbalan även har hermetiska, eller hermeticistiska, drag.
I motsats till filosofin är kabbalah väl distanserad från den intellektuella och rationella behandlingen av religion. Men trots detta har det funnits kabbalister som ansett att religion var ett ämne som huvudsakligen var ämnat för rationell undersökning. Och å andra sidan så blev intellektet självt också föremål för mystisk tolkning.
Kabbalan hade även tidigt, i sin esoterism, likheter med gnosticismen. Detta på så sätt att de inte endast lärde ut mystiska metoder utan även magi, ängelologi och kosmologi. Det var inte förrän kabbalisterna kom i kontakt med den medeltida Judiska filosofin som det blev en verkligt Judisk mystik. Detta medförde en separation mellan de mystiska, spekulativa lärorna och de rent ockulta. Dock fanns det flera kabbalah-cirklar som behöll båda element i sin hemliga tradition. Tillgång till dessa kunde man få genom initiation eller t.o.m. uppenbarelse.
Historia
Den judiska mystiken ursprung står att finna i de esoteriska och teosofiska strömningarna bland de judiska Palestinierna och Egyptierna kring den kristna tideräkningens början. Förutom Hellenistiska och Persiska influenserna fanns även inhemsk produktion av material som var av mystisk karaktär. Detta material producerades av både företrädare från den rabbinska judendomen likväl som av anhängare till mer oetablerade strömningar.
Det är de s.k. tronmysterierna, Merkavahmystiken, som är den första mystiska strömmingen inom Judendomen. Dessa mystiker strävade efter att varsebli fenomenet Hesekiel beskriver i sin vision i Gamla Testamentet. Särskilt då tronen och den som sitter på den. Även Hanokböckerna var en källa för visionär inspiration då även denna beskrev Tronvärlden och det sätt på vilket mystikerna reste till denna. Man tolkade även den första Moseboken på ett mystiskt sätt. Mischna och Talmud beskriver även starka mystiska strömningar vid denna tid, vilket påvisar att den tidiga Judendomen hade en esoterisk aspekt.
Sekter runt den rabbinska Judendomen uppvisade klara gnostiska tendenser, bl.a. de s.k. Ofiterna. Detta ledde till att även den rabbinska Judendomen anammade visst sådant material.
Spekulationer kring Genesis var upphov till ett inflytelserikt mystiskt verk: Sefer Yetzirah, skapelsens bok. Denna skrift anses ursprungligen ha skrivits ner runt 3-600-talet. Boken har två versioner vilka lätt skiljer sig från varandra: en kortare och en längre. Sefer Yetzirah behandlar på ett klart mystiskt sätt kosmologi och kosmogoni. Skriften är länkad till den Judiska spekulationen kring gudomlig visdom då den deklarerar att Gud skapade världen medelst ’Visdomens 32 hemliga stigar’. Dessa 32 stigar är sefirot samt det hebreiska alfabetets 22 bokstäver. Men egentligen är det förbindelserna mellan sefirot som kallas stigar.
Från att endast ha varit en mystisk strömning i mellanöstern anlände denna så småningom till Europa under medeltiden. Det var nu som kabbalan först emanerade, och då i södra Frankrike, i Provence. Från början var denna stark influerad av Merkavahmystiken samt Judiska gnostiska traditioner. Den första kabbalistiska skriften Sefer ha-Bahir, Klarhetens Bok, fick här sitt ursprung. Denna bok beskriver med ett målande språk de tio sefirot, som Guds ’ljus’, eller inre attribut. Dessa tio sefirot har blivit basen för det mesta senare kabbalistiska material.
Under början av 1200-talet spreds kabbalan till Spanien från Provence. Här uppstod viktiga centrum, vilka spred vidare lärorna till övriga landet. Det tidigaste centrat uppstod i Gerona, varifrån det spreds vidare till Kastilien som var ett centrum för i huvudsak gnostiska kabbalister. I detta kabbalistiska klimat framträdde även den första uttalade kabbalistiska messiasfiguren: Abraham Abulafia (som jag ju behandlat i detalj i tre föregående artiklar här).
Trots kabbalans uppenbara esoterism började man nu aktivt trycka böcker som spred läran till vidare cirklar. Kabbalan fick även större spridning då samtidens största religiösa och juridiska auktoritet, Nahmanides, var en ivrig anhängare sedan sin ungdom. I flera av hans kommentarer till Toran inlemmar han kabbalistiska doktriner. Kabbalans nyvunna popularitet ledde till att även ’vanligt folk’ fick tillgång till dess hemligheter, och även författade egna mystiska skrifter.
Det viktigaste kabbalistiska verket som producerades vid denna tid var Moses de Leons monumentala Sefer ha-Zohar, strålglansens Bok. Denna bok är en sammanfattning av författarens uppfattning om den traditionella Judendomen, men iklädd kabbalistisk skrud. Han hämtar sin kabbalistiska inspiration från både Gerona-kabbalisterna och de gnostiska Kastilianska motsvarigheterna. Boken har i huvudsak två poler, varav den ena kretsar kring Guds mystiska sefirotiska värld och den andra kring Judarnas situation, deras öde i världen och i deras själsliv.
Skapelseprocessen och sefirot
Enligt traditionen fanns det i begynnelsen endast Gud. Kabbalan benämner denne ursprungliga entitet med termer som Ain och Ain Sof, gräns respektive utan gräns. Tillsammans med dess strålglans, Ain Sof Aur, det gränslösa ljuset, befinner sig dessa utanför det geometriska sefirotiska systemet, Livets Träd. Om denne entitet kan inget sägas eftersom den är bortom all förnimmelse. Denne entitet, Gud, närde en önskan om att skåda Gud, och på det sättet bli känd.
Symboliskt sett kan denna process beskrivas på följande sätt: ifrån det gränslösa emanerade tio stadier, från det oändliga till det ändliga. Dessa emanationer definierade så småningom de tio sefirot, vilka tillsammans formar bilden av det manifesta gudomliga. Dessa sefirot är instrument vilka styr all existens. Den första manifestationen kallas Atziluth (emanationens värld) och är evighetens perfekta och oföränderliga sfär. Denna värld, som ständigt är på väg att bli (dvs, ständig potential), utstrålade ur den första sefiran Keter, Kronan. Keter är ursprungets punkt och de påföljande sefirot är dess aktiva och passiva motbalans. Dessa kallas Chokmah och Binah, Visdom samt Förståelse. Tillsammans med Keter bildar dessa tre sefirot den himmelska triaden. Här finns principerna equilibrium, expansion och kontraktion samlade. Nedanför denna triad finns en icke-sefira vid namn Daath, Kunskap. Denna liknas vid en slöja som döljer det gudomliga.
De nästföljande sefirot är Chesed, Geburah och Tifaret, Nåd, Styrka samt Skönhet. Dessa bildar tillsammans den andra triaden och verkar som Guds expansiva, kontrollerande och enande princip. Nästa sefirotiska par är Netzach och Hod, Seger samt Prakt. De är ansvariga för de tre lägre världarnas emanationer. Det sista paret innefattar Yesod och Malkuth och agerar som den gudomliga processens fundament och bestämdhet. Eftersom de heter Fundament respektive Kungadöme innehåller de allt som blivit nedfört från den översta Kronan. Yesod kan ses som det ställe var Gud äntligen kan skåda sig själv och Malkuth som mottagaren av denne. Dock är det sefirotiska systemet ännu mer komplext, då det anses som brukligt att även integrera de s.k. stigar som löper mellan de olika sefirot, och sammanbinder dem med varandra.
Från den ursprungliga världen Atziluth emanerade den andra: Briah, Skapelsen Värld. Denna uppkommer i mitten av Atziluth och på det sättet att Briahs övre värld är dold. På detta sätt interagerar de olika världarna med varandra – de övriga två världarna fungerar på samma sätt. Denna värld har sin Keter i Atziluths Tifaret och symboliserar tidens och rymdens början. Detta är en grövre värld och ett steg närmare manifestation. Den tredje världen Yetzirah, Utformandets Värld, har sin Keter i Briahs Tifaret samtidigt som Atziluths Malkuth. Här möts de tre övre världarna. Yetzira är medlaren mellan det fysiska och det gudomliga, och den gudomliga viljan börjar här ta form. Den lägsta världen kallas Assiah, den Materiella Världen och här manifesteras allt som varit potential i de övre världarna. Det är i den världen som vi lever. Men dessa fyra världar har även en mikrokosmisk aspekt på så vis att Atziluth är det rena medvetandet, Briah det intellektuella och Yetzira det emotionella. De är även hem för diverse entiteter. T ex. så hör Gud hemma i Atziluth, ärkeänglar i Briah, änglar i Yetzirah och elementarandar, människor och demoner i Assiah.
Kabbalah är onekligen ett intressant ämne och det från flera perspektiv. Bla eftersom det varit ett kärl som fört Traditionen från det gåtfulla och vaga förflutna till det mer komplexa och överskådliga tryckta ordet. För att ta ett exempel så använder sig kabbalan av likadana meditationstekniker som de tidigaste skrivna dokumenten i världen exponerade. Här tänker jag på den meditationsteknik kung Gilgamesh använde sig av i Gilgamesheposet, en sumerisk berättelse som har åtminstone 4000 år på nacken. Denna historia har skriftligt och muntligt förts vidare genom århundradena i den delen av världen, så det är som sagt ett underbart exempel på levande Tradition. Judendomen blir sen heller inte sämre, eller mindre Traditionalistisk, när kabbalan utvecklas, eftersom det bara fullbordar helheten varje Traditionell religion måste ha, där mystiken tätt sammanslingras med rationaliteten, precis som inom Islam där tassawuf, dvs sufism, går hand i hand med fiqh och sharia.
Men jag slutar denna artikel med några lättillgängliga och breda lästips för den som vill fördjupa sig lite mer. Scholem anses som den främste auktoriteten inom området, och han var förutom akademiker även praktiserande kabbalist. Geels är religionspsykolog och skriver från det perspektivet. Dan är religionshistoriker, liksom Fine och hans artikelförfattare. Kaplan är praktiserande kabbalist med stora kunskaper inom området. Yetzira och Bahir är texter som bör läsas, och finns på nätet, men Kaplan har skrivit utförliga kommentarer till dem så dessa versioner passar inte illa i bokhyllan.
Gershom Scholem – Kabbalah
Gershom Scholem – Den judiska mystiken
Antoon Geels – Judisk mystik
Joseph Dan – The Early Kabbalah
Sefer Yetzirah
Sefer ha-Bahir
Arye Kaplan – Meditation and Kabbalah