Stening inom Islam

Efter min något tramsiga inledning med min cykeltuta tänker jag ta upp ett något mer brännande ämne. Som bekant finns det en icke föraktfull skara individer i västvärlden som förfasar sig över muslimer, både invandrade och konverterade sådana. De riktar flera argument mot dessa och deras religion. Ett av de främsta argumenten är att de vill instifta en muslimsk rättsapparat, sk sharialagstiftning.

Problemet med dessa islamofober är att de inte är riktigt medvetna om hur sharia bör fungera utan tar till de mest hårresande exemplen som står att finna. Ett av dessa exempel är frågan om stening. Dvs de fasar att stening av otrogna kvinnor ska införas i vårt land om vi blir ett shariastyrt land. Jag ämnar nedan visa varför de har fel, och varför de ”muslimska” stater som ägnar sig åt stening även de har fel.

Först och främst bör man tänka på att sharialagstiftning grundas på flera källor, varav den viktigaste är Koranen. Den är viktigast eftersom det anses vara Guds ord, och Muhammed menade dessutom i sin sista predikan att han efterlämnade två rättesnören: Koranen och hans exempel (”Jag lämnar efter mig två saker, Koranen och mitt exempel…”). Shariaskolorna följer detta bokstavligt och menar att man först ska vända sig till Koranen, och sedan, om Koranen inte ger tillräckliga ledtrådar, till Muhammeds liv.

Men eftersom vi ska vägledas av främst Koranen så måste vi leta i just Koranen efter några ledtrådar om dels stening och dels stening som straff för otrogna kvinnor. Så vad har Koranen att säga om stening? Jo, stening tas faktiskt upp! Det behandlas som fenomen och kan grupperas i tre kategorier. Det är dels tal om stening som ett retoriskt argument (se 18:20, 36:18), dels stening som hänvisningar till gammal judisk praxis (se 19:46, 26:116) och dels hot från Muhammeds motståndare (8:23, 11:91). I inga av dessa fall uppmanas muslimer till att stena någon, och ännu mindre till att stena otrogna kvinnor.

Men straff för otrohet och för otrogna kvinnor behandlas i Koranen. 4:15-16 behandlas särskilt hur otrogna kvinnor ska dömas och behandlas: ”Om någon av er kvinnor begår en grovt oanständig handling, tillkalla då fyra bland dem av er som har bevittnat handlingen, och om de vittnar [att de har sett den], stäng då in henne i hennes hem till dess döden befriar henne eller Gud visar henne en väg. 16. Om två begått en sådan handling, straffa dem båda. Men lämna dem ifred, om de ångrar sin handling och bättrar sig. Gud tar i sin barmhärtighet emot den ångerfulles ånger.”

Här behandlas som ni ser frågan om straff. Dvs. att kvinnan, eller kvinnorna, ska låsas in i hemmet tills hon, eller de, ångrar sig eller tills de dör – dvs om de aldrig ångrar sig. Men det står även, vilket är viktigare, att om hon ångrar sig så ska hon förlåtas och inte ens utsättas för spott och spe från någon. Men varken förlåtelse eller inlåsning kan äga rum om inte fyra vittnen träder fram.

Ett annat straff omtalas också i Koranen. Dvs. så lätt kommer de inte undan. Men straffet är givetvis inte stening. Nej, det är inte ens oklart formulerat så att de rättslärde måste gå omvägen via Muhammeds exempel. Det står däremot klart och tydligt att straffet för både män och kvinnor som begår äktenskapsbrott ska bestraffas med inte mindre än, och inte mer än, 100 piskrapp vardera. 24:2 ”Straffet för äktenskapsbryterskan och för äktenskapsbrytaren är hundra piskrapp för var och en…” Detta straff efterföljs inte av någon stening! Om det ska efterföljas av något så är det inlåsningen av kvinnan i huset – förutsatt att hon inte ångrar sig givetvis.

Orsaken till att jag ignorerar traditionerna, eller haditherna, beror på att shariavetenskapen, samt Muhammeds sista predikan, klart och tydligt talar om att man först ska följa Koranen, och bara om den är tvetydig eller otydlig ska man gå bak till Muhammeds exempel, eller ännu längre bort till senare praxis. Men i detta fall är Koranen extrem tydlig. Så både islamofober, och muslimer som tror att stening ska ingå i Islams religiösa praxis, måste inse att ni har fel. I alla fall om man ska gå efter Islams grundläggande mening om saken. Att muslimer har många olika tolkningar på många olika saker, bl a stening, är naturligtvis ingen nyhet. Men så här ser det ut, och så här är Guds befallning. Att bryta mot detta är att bryta mot Guds vilja. Och om islamofoben trilskas och forsätter sprida lögner om att stening är påbjuden inom Islam, är hon en lögnare – rätt och slätt!