Lilith och Samael

Man borde kanske börja året med att blogga om något ljust och trevligt, men det tänker jag inte göra. Istället kommer jag att skriva om två judiska demoner … De flesta känner säkert till en del om dem, men det mesta som står att finna om dem på nätet verkar vara ganska löst strukturerat. Jag menar inte att mina texter är bättre, men jag kommer här att försöka att sätta dem i ett religionshistoriskt ramverk. Men det är naturligtvis figurer som fortfarande idag påverkar oss med tanke på hur populära de faktiskt är. Lilith tillhör nog allmänbildningen, och de flesta känner åtminstone till namnet Samael – och förknippar båda med religionernas onda sidor. Det är alltså Lilith och Samael jag tänker skriva om. Så håll till godo. Dessutom ska jag passa på att önska er alla ett gott nytt år.

Lilith

Lilith som ormen i Edens lustgård på Notre dame

Lilith är tveklöst den demoninna som blivit mest känd, och ökänd, genom historien och ingen demon har haft en sån framgångsrik karriär som hon. Lilith startade bland de lägsta av det lägsta, misslyckades som Adams fru, blev de liderliga demonernas älskarinna, reste sig upp ur detta träsk och blev Samaels, härskaren över alla demoner, brud, styrde som drottning över Sheba och uppnådde slutligen status som själva Guds maka.

Den tidigaste beskrivningen av en kvinnlig demon med namn liknande Liliths härstammar från den Sumeriska kungalistan från ca 2400 f.Kr. Hon beskrevs som en skön ungmö, men ansågs även vara hora och vampyr som, då hon valde ut en älskare, aldrig lät sina älskare lämna henne. Dock tillfredsställde hon dem inte heller. Hon beskrevs som en kvinna som inte kunde föda barn eller få någon mjölk i sina bröst. Lilith porträtterades som en slank, välskapt, vacker och naken kvinna, med vingar och uggleklor. Just vingbeklädda demoner var ett vanligt inslag hos de gamla hebreiska och västsemitiska folken.

Under den Talmudiska eran är informationen om Lilith mager. Om hennes utseende säg bara att hon hade vingar samt långt hår. Hennes utseende påminde om Kerubernas. Dock var beskrivningarna om henne vanligare bland folket. De var vanligt under denna tid att rista in inkantationstexter i skålar. Dessa skulle då få en beskyddande eller välsignande förmåga. Flera av dessa magiska skålar hade Liliths namn inristade. Dessa inskriptioner talade oftast om att nattstrypare (dvs. Lilith) inte var välkomna i hemmet. Berättelserna talar om Lilith som männens spöklika älskarinna. Men hon var även farlig för kvinnorna, särskilt i samband med defloration, menstruation och barnafödande. Hon beskrivs här som en naken kvinna med långt löst hår, pekande bröst, väl utvecklade genitalier och kedjade anklar. Men hon hade nu inga vingar. Liliths grymhet sträckte sig till att hata äkta barn, och hon attackerade och plågade dem, sög deras blod och ströp dem.

Det var först de spanska kabbalisterna som etablerade relationen mellan Lilith och det gudomliga. De beskrev även hennes mytologiska liv i större detalj än tidigare. Det finns flera versioner av hennes födelse: hon skapades före Adam (under den femte dagen); hon skapades på samma sätt som Adam men med avskräde istället för ren jord; hon skapades inuti Adam; och hon skapades spontant ur sefiran Geburah.

Så snart Lilith var född började hon längta efter manligt sällskap. Hon började därför flyga omkring tills hon nådde Keruberna vilka kringgärdade Guds tron. Vid dessa fäste hon sig och smälta samman med dem. Men Gud var sträng och kastade ner Lilith till havets djup var hon blev kvar tills Adam syndade med Eva.

Därefter spenderade Lilith en stor del av sitt liv med att förföra män och mörda barn. Hon kom till männen under natten i deras drömmar och tog på sig skepnaden av, antingen en mogen kvinna, eller en ung mö. Resultatet av dessa sexuella sammankomster blev att onda andar föddes.

Under sin tid på jorden hann hon med att skaffa sig några kompanjoner. Bl.a. Namaah, en demoninna med oerhörd och oemotståndlig skönhet. Hon var så vacker att hon kunde förleda både änglar och de fulaste demoner, men Namaah undvek noggrant de senare ... Namaah hade liknande uppgifter som Lilith. Tillsammans med Lilith tog hon mänsklig skepnad och de nalkades kung Salomon utklädda till skökor. En mer känd kompanjon var ärkedemonen Samael. Namaah var även tillsammans med Lilith och demoninnorna Agrat och Mahalath de fyra demoniska mödarna.

Under 1300-talet delade kabbalister upp Lilith i två delar: en äldre Lilith och en yngre. Den äldre Lilith var Samaels maka. Den äldre Lilith ansågs även vara en symbolisk stege på vilken mystikern kunde kliva upp för att erhålla profetians gåva. Lilith hjälper alltså de som hon gillar, eller de som betvingar henne, till att uppnå högre mystiska stadier. Den yngre Lilith var Asmodeus brud. Hur hon såg ut förtäljer följande citat ur en kabbalistisk skrift angående den vänstra sidans emanationer:

“She is in the form of a beautiful woman from her head to her waist. But from the waist dawn she is burning fire – like mother like daughter. “

Den yngre Lilith eggade dock upp sin äldre motsvarighets make, varpå konstant gräl mellan den äldre och yngre Lilith, resulterade. Även svartsjuka mellan Samael och Asmodeus uppstod.

Lilith uppnådde sin största triumf då templet i Jerusalem störtades. Då sände hon ut sin förförelseande till Gud. Detta medförde att Gud tvingades att acceptera Lilith som hans brud istället för Shechinan. Detta äktenskap kommer endast att hålla tills messias anländer. Då kommer denne att sätta stopp för Liliths makt och Gud äktar åter igen sin Shechina. Lilith, och de övriga symbolerna för ondskan, kommer då att möta sitt slut.

Inom kabbalistisk astrologi korresponderar Lilith till planeten Saturnus, och alla som är drabbade av melankoli, och känner en dragning åt svart humor, anses vara hennes söner.

Samael

Jaldabout

Liksom Lilith har Samael även han blivit en judisk megakändis. Hans namn blev den mest framträdande omskrivningen av Satan inom post-Zoharisk litteratur och folktro. Bruket av det begränsades ej till endast esoterisk kabbalistisk teori, utan blev en del av det vardagliga språket. Namnet nådde sådana höjder att det likställdes med det heliga tetragrammaton, på så sätt att uttalet av namnet i fråga förbjöds. Samaels första två bokstäver, Samech och Mem, var de enda som uttalades för att inte riskera att åkalla honom och på så sätt sätta uttalaren i fara.

I den judiska traditionen kan utvecklingen av Samael-konceptet delas upp i flera stadier. De tidigaste beskrivningarna var av psudoepigrafisk karaktär och emanerade rund det andra templets period. Därefter integrerades det till midrashisk litteratur och Merkabahmysticismen. Namnet Samael dyker först upp i samband med beskrivningen av änglarnas fall i den Etiopiska Hanoksboken. Här rangordnas han som en av ledarna i upproret mot Gud. Här porträtterades han även som den dominanta onda figuren i historien om Edens lustgård. Han blir även beskylld för att vara upphovsmannen till det s.k. Kunskapens träd.

Samael blir vid denna period även benämnd i det apokalyptiska Jesaijas himlafärd, i textens beskrivning av det första himlavalvet, där hans namn likställs med Satan och Beliar.

Det andra stadiet av utvecklingen av Samael hittas bland den judiska gnostiska litteraturen. Här är han del av en lista som beskriver hebreiska namn som associeras med gnostikernas onde skapare, Jaldabaoth. Samael porträtteras här som en blind gud som är ledare för de onda makterna. I vissa gnostiska verk omtalas även en demon vid namn Gamaliel, på vilken Samael red då han förledde Adam att synda.

Demiourgos - Jaldabout - samael

Samaels tredje utvecklingsstadium äger rum under talmudisk tid, från dess början till dess senare period. Dock refereras det sällan till honom under den tidiga perioden. Men med tiden växer Samaels inflytande så att han, vid 5-600-talet anses vara den mest inflytelserika figuren i den demoniska panteonen. Förutom att vara en helt igenom ond figur spelar han nu även en positiv roll; och då i samband med myten om delandet av Röda havet. Här bidrar han med sin kraft och skjuter tillbaka de förföljande Egyptiernas vagnshjul. Enligt Gematrian har Samael även en koppling till det hebreiska ordet för hjul, ofan.

Vid denna tid identifierade Samael som det onda Roms prins, fienden och åklagaren till Merkavahmystikerna. Men hans roll är ändå given som en medlem av det himmelska hovet eftersom han söker forma de gudomliga befallningarna samt alltid utföra dem. Hans auktoritet hämtas enbart från Gud, men som det onda imperiets förkroppsligade person är han fylld av trots och illvilja mot Judendomen. Förutom att vara Roms prins är han även dödens ängel och frestarnas överhuvud.

Kabbalistiskt sett omtalas han först i Sefer ha-Bahir. Men där äger ej någon meningsfull utveckling av konceptet rum; uppfattningen av honom skiljer sig inte nämnvärt från tidigare källor. Efterföljande kabbalistiska skrifter avstår även de från att spekulera kring Samael på en mytologisk nivå. Det var först efteråt som Samael kom att uppfattas som en himmelsk princip som var herre över allt som hörde samman med krig, blodspillan och förstörelse. Det är just ifrån denna himmelska domän som hans krafter nedstrålar till jorden. Detta resulterar i att allt ont som världens människor gör, gör de eftersom de är föremål för hans inflytande.

Astrologiskt sett tillhör Samael planeten mars. Men han identifieras inte med planeten som sådan utan med dess spirituella energi, sfärens själ, och dess inneboende spirituella drivkraft. Från denna sfär emanerar endast lidande och besvär.

(1) Gamaliel anses etymologiskt sett härstamma från hebreiskans Gamal, vilket betyder kamel. Denna kamels ben avkapades av Gud då den var delaktig i projektet att få Adam att synda. Utan ben blev kamelen en orm.

(2) Gematria är, tillsammans med Temurah och Notarikon, Judisk siffer- och nummermystik. Det anses att ord som har samma numerologiska värde, har djupare kopplingar än vad en ytlig betraktelse kan ge.

(3) Bahir var även den allra första kabbalistiska skriften som trycktes. Den skrevs troligen runt 1185.