Det jag ska skriva om är inte något okänt, särskilt inte inom den nutida mörka delen av nyandligheten. Vanligtvis brukar dessa kallas för, och kalla sig själv, för tillhörande the Left Hand Path , vänstra sidans väg. Men även där är det inte så jättevanligt med några längre redogörelser för just Sitra Ahra, och om det finns så är de mer inriktade på en modern tolkning utifrån deras eget perspektiv. Här kommer jag, föga förvånande, endast att beskriva fenomenet från det traditionella kabbalistiska perspektivet, och det utan att vare sig hylla eller kritisera. Oftast anses detta vara ett ämne där värderingar är ständigt närvarande, men jag ska förhålla mig neutral tänkte jag.
Det är alltså tal om en dualism och den finns inte endast mellan det goda och onda utan även inom varje extrem i sig. Huvudsakligen kan de ses utifrån sitt genus, eftersom en sådan uppdelning tydligen exemplifierar det på ett förståeligt sätt. Så uppdelningen mellan de feminina och de maskulina elementen inom ondskan, och det goda, är ett vanligt fenomen inom kabbalan. Existensen är delad mellan höger och vänster, vilket motsvarar manligt och kvinnligt, ljus och mörker samt Chesed och Geburah. Ljuset kan ytterligare delas upp i inre och yttre ljus. I den vänstra sidan finns den kvinnliga världen inom mörkret, vilket i sin tur är uppdelat till ett yttre, samt ett inre mörker. Från detta yttre mörker härstammar de orena krafterna, ohyran, krälande ting samt de onda andarna. Från det inre mörkret skapades världens nationer. Ibland har de olika sidorna samarbetat. Där arbetade det yttre ljuset tillsammans med det inre mörkrets feminina sida:
"For He who decrees, the Holy One, blessed be He, has decreed that the inner darkness, which is the aspect of harsh judgment, will enter a union with the aspect of mercy in the entire act of creating man".
Termen Sitra Ahra dyker först upp i Moses de Leons magnum opus, Sefer ha-Zohar och påvisar en synnerligen dualistisk syn på förhållandet mellan det goda och det onda. Här dras precisa paralleller mellan de orena krafterna och de krafter som hör hemma i det heliga. Denna, den ’andra sidan’, är konstruerat på det sefirotiska systemet. Men här kallas motsvarigheterna för de, i det sefirotiska systemet, högre kronorna samt nivåerna, helt enkelt för lägre motsvarigheter:
"The summation of all: just as there are ten crowns of faith above, so there are ten crowns of sorcery of uncleanness below; and whatever exist in the earth is attached partly on this side [of holiness], and partly on ’the other side".
Dessa tio orena sefirot porträtteras som tio monster vilka döljer sig i tio floder och korresponderar till de tio uttalanden som skapade världen.
Precis som de sju lägre sefirot på Livets Träd (Malkuth till Chesed) upprätthåller skapelsen och ger riktning, vidmakthåller de sju nedre orena sefirot all förgörelse på Jorden. Det finns även en exakt motpol till Livets Träds triader. På samma sätt är ’den andra sidan’ grupperade, fast de kallas här knutar. I dessa knutar blir de olika orena krafterna enade.
Livets Träd kan ses som en symbol för den mikrokosmiska mannen och den ursprungliga, perfekta mannen kallas för Adam Kadmon. Men Sitra Ahras motbild kallas för den värdelösa mannen och har det demoniska namnet Adam Belial. Detta är dock inte härskarna över respektive sfär utan det existerar både en kung och en präst i varje värld. Den goda sidans kung och präst hör hemma i sefirorna Chesed och Binah, och titlarna har förärats Shechina och ärkeängeln Michael. På ett liknade sätt finns det även en kung och en präst i den andra sidan.
Zohar visar även att de ’Vagnar’ och ’Palats’ som står att finna i den heliga sidan av ’trädet’ även har motsvarigheter i Sitra Ahra:
"Come and see. The left has chariots in the mystery of ’the other side,’ and the right has chariots in the upper mysteries of holiness, and they match one another, those of Mercy and those of Judgment".
Det är inuti dessa ’Vagnar’ och ’Palats’ som de krafter existerar vilka går ut i världen och blir aktiva. Detta sker på kommando av den styrande kraften inom respektive sida. På den heliga sidan rycker änglar och änglaskaror ut enligt Guds påbud, men djävlar och demoner lystrar till Sitra Ahras befallningar. Den parallell som finns mellan dessa två motpoler är så definitiv att det går att kontemplera över den oheliga sidans sefirot och därigenom uppnå förståelse angående den heliga sidans gudomliga system. Något som var särskilt vanligt inom Shabbatianismens och Habadchassidismens mer extrema falanger.
Sitra Ahras krafter är synnerligen aktiva och har stort inflytande över världens gång. Sådana händelser såsom förstörelse och död som sker i världen, anses inte av Zohar ha gudomligt ursprung utan ska ses som ett resultat av de onda makternas arbete:
"Destruction comes in to the world only from the side of the hard shell. The sefirot of Tifaret and Malkut are the powers of remembering and visitation for good purposes, but remembering and visitation for evil purposes are the work of male and female on ”the other side.” Remembering and visitation for good, these are known levels, the mystery of faith, male and female, one mystery, remembering and visitation, and these are for good. Remembering and visitation for evil, these are the mystery of the side that stands in the mystery of other gods, male and female together, remembering on this side, visitation on that, and all these always stand in readiness for evil. They are parallel to one another. From one side emerge all the secrets of faith, and all the supernal holiness…and from the other side emerge all the types of evil [powers], and every kind of death…in the world, and they have explained it, and one is the opposite of the other".
Den som styr över världens nationer, och är dess konung, är Sitra Ahra. Nationerna är alla satta under dess styre, och erhåller därifrån ett ständigt flöde av välsignelser. Enligt vissa passager i Zohar styr Sitra Ahra över samtliga nationer utom Israel sex dagar i veckan. Under dessa dagar flyr Shechina, Guds förnimmelsebara del, från världen och Sitra Ahra äger då all makt. Det finns dock andra passager som förtäljer att världen konstant är under ’den andra sidans’ styre. Detta anses vara orsaken till att de rättfärdiga faller, och de onda lever i överflöd. Den andra sidan kläs här i en gnostisk skrud då det påstås att det onda är världens enda härskare. Andra passager menar dock att de vänstra emanationerna styr världen tillsammans med de högra.
Eftersom världen har utrymme för både Shechina och Sitra Ahra ses den som en krigsskådeplats mellan två kombattanter. Dessa två makter är inbegripna i en maktkamp som inte kan få någon rättvis utgång. Om den ena sidan vinner, är det på den andra sidans bekostnad. Detta krig mellan helighet och orenhet påbörjades redan innan världen var skapad. Sitra Ahras huvud, det stora monstret, låg i tidernas begynnelse över den stora avgrunden, varför det gudomligas strålar inte var förmögna att penetrera detta mörker, eller ens att påbörja skapelseprocessen. Det var först efter det att monstrets huvud blivit sårat och dess kvinnliga sida dödad, som skapelseakten kunde ta sin början. Detta skakade dock inte ’den andra sidan’ nämnvärt. Den försöker konstant att återinträda i det gudomliga och där underkasta Shechina. Det onda får här god hjälp från mänskligheten då varje synd som begås bidrar till att stärka Sitra Ahras makt. I denna konflikt är det människan som har möjligheten att hålla balansen.
När väl Sitra Ahras makt blivit större än den heliga sidans, så måste Shechina ge vika. Detta betyder då att Shechina blir berövat ljuset från de översta tre sefirot. Shechina, som är de kanaler som överför influenserna från den översta triaden ner till de lägre världarna, kan inte längre fungera korrekt eftersom hon blir blockerad. Därför överförs Shechinas krafter till Sitra Ahra och ger den således ytterligare styrka. Man kan säga att Sitra Ahras influenser sträcker sig likt en barriär mellan Gud och människan och borttar bandet mellan dessa. Härnäst följer en text vilken behandlar Sitra Ahras seger över Shechinan:
"A monster below, on the left side, swims in all those rivers (1). He comes with his mighty scales, each one as strong as iron, and he arrives [there] in order to draw water and defile the place. All the lights are darkened before him, his mouth and his tounge flame with fire, his tounge is as sharp as a mighty sword, until he gets as far as entering the sanctuary within the sea (2), and then he defiles the sanctuary, and the lights are darkened, and the supernal lights disappear from the sea. Then the waters of the sea divide on the left side, and the sea is congealed, and its barriers do not flow".
Sitra Ahras makt är emellertid så stor att någon förhoppning om en seger över den i strid är tämligen meningslös. Därför anses det vara bättre att muta den med gåvor för att undvika direkt konfrontation. Flertalet religiösa påbud förklaras vara mutor ämnade åt Sitra Ahra. Några exempel är bl.a. offrandet av geten åt ökendemonen Azazel samt tvagandet av händerna efter intagandet av en måltid. Just offrandet av geten till Azazel beror på att man vill få bort Sitra Ahras uppmärksamhet från en andra get som tillbereds åt Gud. Meningen är att ’den andra sidan’ ska bli så pass belåten över offret, vilket är direkt riktat åt ondskans sida, så att den inte blir besvärad över det ’sanna’ offret. Andra gåvor som ges till Sitra Ahra är bekännelse av synder. Om sedan syndaren syndar på nytt, och på så sätt tar tillbaka den offrade synden, väcker detta ’den vänstra sidans’ vrede och syndaren får en bestraffning.
Ett rökoffer enligt gammeltestamenteliga seder
De offer man ger innehåller alla en viss del som har ett bestämt ändamål, nämligen att de är ämnade åt Sitra Ahra. Även om personen som bereder offret endast har de högre sefirot i åtanke så tar Sitra Ahra hand om det mesta. De portioner som ges i sin helhet till Sitra Ahra är följande: levern och de andra särskilt feta delarna av djuret. Även röken från offret anses tillhöra ’den andra sidan’.
I motsats till ovanstående närmast gnostiska dualism så fanns det även sådant som visade på en restriktiv dualism, eller något som åtminstone avgränsade den något. Det är särskilt parallellen mellan ondskans makter och de gudomliga som åsyftas. Men dessa två system kan även ses som liknande endast i sin struktur. Man anser här att det onda endast är en blek skugga av de gudomliga emanationerna. Sitra Ahra är för sefirot vad apan är gentemot människan.
I denna restriktiva syn på dualismen mellan det goda och det onda försöker man minska den tidigare avgrunden mellan dessa båda krafter. Här talas om att alla världarna, från de tidigaste stadierna i emanationsprocessen till existensens lägra avsatser, består av lager på lager av kärna och skal (3). Varje lager är ett skal på så sätt att det existerar sfärer ovanför det, och en kärna på så sätt att det existerar sfärer inuti, eller under, det. På följande sätt beskrivs förloppet i Zohar:
"It was necessary for the Holy One, blessed be He, to create everything in the world, and to order the world therewith. All consists of an inner kernel, with several shells covering the kernel; and the whole world [is constructed] according to this patter, above and below: from the mysterious beginning of the highest point down to the lowest of all levels, it is all one within the other, and one within the other, so we find that one [level] is the shell of another, and this other the shell of another".
Då man ser på det på detta sätt blir Sitra Ahra såsom ett skal vilket omgärdar och beskyddar den inre frukten. Detta kan ses som en annan roll för Sitra Ahra, nämligen som beskyddare av det gudomliga. Det onda har här fått förtroendet att driva tillbaka de onda människorna och förhindra dem att nå de gudomliga sfärerna. Det är endast Gud som kan visa vägen till sitt rike och den vägen avslöjar han endast för sina vänner; nämligen änglar och rättfärdiga människor. Detta visar att det onda inte agerar oberoende, utan är underkastat de heliga makterna. Dvs., allt som sker i världen som kan sägas vara en manifestation av det onda, är egentligen endast ett påbud från Gud, som här handlar genom Sitra Ahra. De som utför dessa befallningar är förgörelsens änglar vilka samtliga tillhör Gud, och deras hejdukar har sin hemvist hos Samael, Sitra Ahras överhuvud. Dessa änglar utför gruvliga dåd, men deras egentliga mål, som blivit statsfäst av Gud, är att bevara världen genom att aktivera en rädsla för synd bland de levandes skara.
’Den andra sidan’ är inte förmögen att handla utan att först ha erhållit auktoritet från Gud. Denna auktoritet ges endast ut då Gud uppdagar att världens sammanlagda synd blivit för stor. Först då ges full auktoritet åt förgörelsens änglar:
"Come and see. Whenever man goes toward the right, the protection of the Holy One, blessed be He, is always with him, and ’the other side’ can have no power over him. This evil is humiliated before him and cannot dominate him. But when the protection of the Holy One, blessed be He, passas from him, because of his attachment to evil, then this evil, seeing that he is without protection, immediately takes control over him, and comes to destroy him. Then authority is given to him, and he takes away his soul".
Dock har dessa änglar inte fullmakt att döma hela världen, utan endast individer på grundval av deras individuella synder. Detta för att de inte ska bli för nitiska i sitt ämbetsutövande och råka förgöra hela världen.
I motsats mot det tidigare beskrivna dualistiska perspektivet har Sitra Ahra här blivit degraderade till att endast agera som Guds trogna budbärare. Trots detta så pågår fortfarande en kamp mellan det högsta heliga och det lägsta onda. Men även om ’den andra sidan’ ständigt anklagar och ställer sig i polemik mot Guds vilja, vilket på ytan kan ses som fientliga handlingar, så agerar Sitra Ahra helt enkelt endast som en av Guds utsände och alltid på hans befallning. Om det inte hade funnits någon anklagare så hade det inte funnits något sätt för den rättfärdige mannen att ärva de gudomliga skatterna som ska tilldelas honom i den påföljande världen. Sålunda har i själva verket all ond aktivitet i världen endast goda intentioner och är samstämmiga med Guds vilja. Även dess kamp mot det goda är endast en teatralisk akt, vilken syftar till att pröva människan, så hon kan bli belönad med liv i nästa värld.
Denna reinkarnationstanke har dock flera aspekter. De som gör ont blir, enligt Sitra Ahras domstols påbud, endast inkarnerade tre gånger. Om de ändå inte blivit rättfärdiga människor blir de återbördade till damm, men först efter hårda bestraffningar. De förbrytare vars ondska inte varit så stor kan bli inkarnerade upp till tusen gånger, men tillåts inte äntra Edens lustgård förrän de gjort ordentligt bot.
(1) Floden som det är tal om ska ses som Shechinas emanationer.
(2) Sjön är Shechina.
(3) Hebreisk översättning av skal blir Kelipot.
"For He who decrees, the Holy One, blessed be He, has decreed that the inner darkness, which is the aspect of harsh judgment, will enter a union with the aspect of mercy in the entire act of creating man".
Termen Sitra Ahra dyker först upp i Moses de Leons magnum opus, Sefer ha-Zohar och påvisar en synnerligen dualistisk syn på förhållandet mellan det goda och det onda. Här dras precisa paralleller mellan de orena krafterna och de krafter som hör hemma i det heliga. Denna, den ’andra sidan’, är konstruerat på det sefirotiska systemet. Men här kallas motsvarigheterna för de, i det sefirotiska systemet, högre kronorna samt nivåerna, helt enkelt för lägre motsvarigheter:
"The summation of all: just as there are ten crowns of faith above, so there are ten crowns of sorcery of uncleanness below; and whatever exist in the earth is attached partly on this side [of holiness], and partly on ’the other side".
Dessa tio orena sefirot porträtteras som tio monster vilka döljer sig i tio floder och korresponderar till de tio uttalanden som skapade världen.
Precis som de sju lägre sefirot på Livets Träd (Malkuth till Chesed) upprätthåller skapelsen och ger riktning, vidmakthåller de sju nedre orena sefirot all förgörelse på Jorden. Det finns även en exakt motpol till Livets Träds triader. På samma sätt är ’den andra sidan’ grupperade, fast de kallas här knutar. I dessa knutar blir de olika orena krafterna enade.
Livets Träd kan ses som en symbol för den mikrokosmiska mannen och den ursprungliga, perfekta mannen kallas för Adam Kadmon. Men Sitra Ahras motbild kallas för den värdelösa mannen och har det demoniska namnet Adam Belial. Detta är dock inte härskarna över respektive sfär utan det existerar både en kung och en präst i varje värld. Den goda sidans kung och präst hör hemma i sefirorna Chesed och Binah, och titlarna har förärats Shechina och ärkeängeln Michael. På ett liknade sätt finns det även en kung och en präst i den andra sidan.
Zohar visar även att de ’Vagnar’ och ’Palats’ som står att finna i den heliga sidan av ’trädet’ även har motsvarigheter i Sitra Ahra:
"Come and see. The left has chariots in the mystery of ’the other side,’ and the right has chariots in the upper mysteries of holiness, and they match one another, those of Mercy and those of Judgment".
Det är inuti dessa ’Vagnar’ och ’Palats’ som de krafter existerar vilka går ut i världen och blir aktiva. Detta sker på kommando av den styrande kraften inom respektive sida. På den heliga sidan rycker änglar och änglaskaror ut enligt Guds påbud, men djävlar och demoner lystrar till Sitra Ahras befallningar. Den parallell som finns mellan dessa två motpoler är så definitiv att det går att kontemplera över den oheliga sidans sefirot och därigenom uppnå förståelse angående den heliga sidans gudomliga system. Något som var särskilt vanligt inom Shabbatianismens och Habadchassidismens mer extrema falanger.
Sitra Ahras krafter är synnerligen aktiva och har stort inflytande över världens gång. Sådana händelser såsom förstörelse och död som sker i världen, anses inte av Zohar ha gudomligt ursprung utan ska ses som ett resultat av de onda makternas arbete:
"Destruction comes in to the world only from the side of the hard shell. The sefirot of Tifaret and Malkut are the powers of remembering and visitation for good purposes, but remembering and visitation for evil purposes are the work of male and female on ”the other side.” Remembering and visitation for good, these are known levels, the mystery of faith, male and female, one mystery, remembering and visitation, and these are for good. Remembering and visitation for evil, these are the mystery of the side that stands in the mystery of other gods, male and female together, remembering on this side, visitation on that, and all these always stand in readiness for evil. They are parallel to one another. From one side emerge all the secrets of faith, and all the supernal holiness…and from the other side emerge all the types of evil [powers], and every kind of death…in the world, and they have explained it, and one is the opposite of the other".
Den som styr över världens nationer, och är dess konung, är Sitra Ahra. Nationerna är alla satta under dess styre, och erhåller därifrån ett ständigt flöde av välsignelser. Enligt vissa passager i Zohar styr Sitra Ahra över samtliga nationer utom Israel sex dagar i veckan. Under dessa dagar flyr Shechina, Guds förnimmelsebara del, från världen och Sitra Ahra äger då all makt. Det finns dock andra passager som förtäljer att världen konstant är under ’den andra sidans’ styre. Detta anses vara orsaken till att de rättfärdiga faller, och de onda lever i överflöd. Den andra sidan kläs här i en gnostisk skrud då det påstås att det onda är världens enda härskare. Andra passager menar dock att de vänstra emanationerna styr världen tillsammans med de högra.
Eftersom världen har utrymme för både Shechina och Sitra Ahra ses den som en krigsskådeplats mellan två kombattanter. Dessa två makter är inbegripna i en maktkamp som inte kan få någon rättvis utgång. Om den ena sidan vinner, är det på den andra sidans bekostnad. Detta krig mellan helighet och orenhet påbörjades redan innan världen var skapad. Sitra Ahras huvud, det stora monstret, låg i tidernas begynnelse över den stora avgrunden, varför det gudomligas strålar inte var förmögna att penetrera detta mörker, eller ens att påbörja skapelseprocessen. Det var först efter det att monstrets huvud blivit sårat och dess kvinnliga sida dödad, som skapelseakten kunde ta sin början. Detta skakade dock inte ’den andra sidan’ nämnvärt. Den försöker konstant att återinträda i det gudomliga och där underkasta Shechina. Det onda får här god hjälp från mänskligheten då varje synd som begås bidrar till att stärka Sitra Ahras makt. I denna konflikt är det människan som har möjligheten att hålla balansen.
När väl Sitra Ahras makt blivit större än den heliga sidans, så måste Shechina ge vika. Detta betyder då att Shechina blir berövat ljuset från de översta tre sefirot. Shechina, som är de kanaler som överför influenserna från den översta triaden ner till de lägre världarna, kan inte längre fungera korrekt eftersom hon blir blockerad. Därför överförs Shechinas krafter till Sitra Ahra och ger den således ytterligare styrka. Man kan säga att Sitra Ahras influenser sträcker sig likt en barriär mellan Gud och människan och borttar bandet mellan dessa. Härnäst följer en text vilken behandlar Sitra Ahras seger över Shechinan:
"A monster below, on the left side, swims in all those rivers (1). He comes with his mighty scales, each one as strong as iron, and he arrives [there] in order to draw water and defile the place. All the lights are darkened before him, his mouth and his tounge flame with fire, his tounge is as sharp as a mighty sword, until he gets as far as entering the sanctuary within the sea (2), and then he defiles the sanctuary, and the lights are darkened, and the supernal lights disappear from the sea. Then the waters of the sea divide on the left side, and the sea is congealed, and its barriers do not flow".
Sitra Ahras makt är emellertid så stor att någon förhoppning om en seger över den i strid är tämligen meningslös. Därför anses det vara bättre att muta den med gåvor för att undvika direkt konfrontation. Flertalet religiösa påbud förklaras vara mutor ämnade åt Sitra Ahra. Några exempel är bl.a. offrandet av geten åt ökendemonen Azazel samt tvagandet av händerna efter intagandet av en måltid. Just offrandet av geten till Azazel beror på att man vill få bort Sitra Ahras uppmärksamhet från en andra get som tillbereds åt Gud. Meningen är att ’den andra sidan’ ska bli så pass belåten över offret, vilket är direkt riktat åt ondskans sida, så att den inte blir besvärad över det ’sanna’ offret. Andra gåvor som ges till Sitra Ahra är bekännelse av synder. Om sedan syndaren syndar på nytt, och på så sätt tar tillbaka den offrade synden, väcker detta ’den vänstra sidans’ vrede och syndaren får en bestraffning.
Ett rökoffer enligt gammeltestamenteliga sederI motsats till ovanstående närmast gnostiska dualism så fanns det även sådant som visade på en restriktiv dualism, eller något som åtminstone avgränsade den något. Det är särskilt parallellen mellan ondskans makter och de gudomliga som åsyftas. Men dessa två system kan även ses som liknande endast i sin struktur. Man anser här att det onda endast är en blek skugga av de gudomliga emanationerna. Sitra Ahra är för sefirot vad apan är gentemot människan.
I denna restriktiva syn på dualismen mellan det goda och det onda försöker man minska den tidigare avgrunden mellan dessa båda krafter. Här talas om att alla världarna, från de tidigaste stadierna i emanationsprocessen till existensens lägra avsatser, består av lager på lager av kärna och skal (3). Varje lager är ett skal på så sätt att det existerar sfärer ovanför det, och en kärna på så sätt att det existerar sfärer inuti, eller under, det. På följande sätt beskrivs förloppet i Zohar:
"It was necessary for the Holy One, blessed be He, to create everything in the world, and to order the world therewith. All consists of an inner kernel, with several shells covering the kernel; and the whole world [is constructed] according to this patter, above and below: from the mysterious beginning of the highest point down to the lowest of all levels, it is all one within the other, and one within the other, so we find that one [level] is the shell of another, and this other the shell of another".
Då man ser på det på detta sätt blir Sitra Ahra såsom ett skal vilket omgärdar och beskyddar den inre frukten. Detta kan ses som en annan roll för Sitra Ahra, nämligen som beskyddare av det gudomliga. Det onda har här fått förtroendet att driva tillbaka de onda människorna och förhindra dem att nå de gudomliga sfärerna. Det är endast Gud som kan visa vägen till sitt rike och den vägen avslöjar han endast för sina vänner; nämligen änglar och rättfärdiga människor. Detta visar att det onda inte agerar oberoende, utan är underkastat de heliga makterna. Dvs., allt som sker i världen som kan sägas vara en manifestation av det onda, är egentligen endast ett påbud från Gud, som här handlar genom Sitra Ahra. De som utför dessa befallningar är förgörelsens änglar vilka samtliga tillhör Gud, och deras hejdukar har sin hemvist hos Samael, Sitra Ahras överhuvud. Dessa änglar utför gruvliga dåd, men deras egentliga mål, som blivit statsfäst av Gud, är att bevara världen genom att aktivera en rädsla för synd bland de levandes skara.
’Den andra sidan’ är inte förmögen att handla utan att först ha erhållit auktoritet från Gud. Denna auktoritet ges endast ut då Gud uppdagar att världens sammanlagda synd blivit för stor. Först då ges full auktoritet åt förgörelsens änglar:
"Come and see. Whenever man goes toward the right, the protection of the Holy One, blessed be He, is always with him, and ’the other side’ can have no power over him. This evil is humiliated before him and cannot dominate him. But when the protection of the Holy One, blessed be He, passas from him, because of his attachment to evil, then this evil, seeing that he is without protection, immediately takes control over him, and comes to destroy him. Then authority is given to him, and he takes away his soul".
Dock har dessa änglar inte fullmakt att döma hela världen, utan endast individer på grundval av deras individuella synder. Detta för att de inte ska bli för nitiska i sitt ämbetsutövande och råka förgöra hela världen.
I motsats mot det tidigare beskrivna dualistiska perspektivet har Sitra Ahra här blivit degraderade till att endast agera som Guds trogna budbärare. Trots detta så pågår fortfarande en kamp mellan det högsta heliga och det lägsta onda. Men även om ’den andra sidan’ ständigt anklagar och ställer sig i polemik mot Guds vilja, vilket på ytan kan ses som fientliga handlingar, så agerar Sitra Ahra helt enkelt endast som en av Guds utsände och alltid på hans befallning. Om det inte hade funnits någon anklagare så hade det inte funnits något sätt för den rättfärdige mannen att ärva de gudomliga skatterna som ska tilldelas honom i den påföljande världen. Sålunda har i själva verket all ond aktivitet i världen endast goda intentioner och är samstämmiga med Guds vilja. Även dess kamp mot det goda är endast en teatralisk akt, vilken syftar till att pröva människan, så hon kan bli belönad med liv i nästa värld.
Denna reinkarnationstanke har dock flera aspekter. De som gör ont blir, enligt Sitra Ahras domstols påbud, endast inkarnerade tre gånger. Om de ändå inte blivit rättfärdiga människor blir de återbördade till damm, men först efter hårda bestraffningar. De förbrytare vars ondska inte varit så stor kan bli inkarnerade upp till tusen gånger, men tillåts inte äntra Edens lustgård förrän de gjort ordentligt bot.
(1) Floden som det är tal om ska ses som Shechinas emanationer.
(2) Sjön är Shechina.
(3) Hebreisk översättning av skal blir Kelipot.
2 kommentarer:
Tack för dina mycket intressanta texter om Qabalahs traditionella syn på ondskan. Det är en aspekt av Qabalah som ofta förbises. Är citaten från Zohar? I så fall vilken av böckerna? Ge gärna lite referenser till böcker och kapitel.
Det som slår mig är att Sitra Ahra, "den andra sidan", den vänstra sidan, i stort sätt motsvarar vad som i den hermetiska qabalah associeras med den vänstra och svarta pelaren. Här ser man, i enlighet med den Lurianska Kabbalan, inte Stränghet såsom något ont, inte heller död och nerbrytning såsom ondska. Det är nödvändiga ting i livets ständiga cykler.
Ondska är istället disassociation, när Sefiroth på Livets Träd hamnar från sin ursprungliga enhet och agerar på egen hand, utan hänsyn till helheten; de blir obalanserade. Det är först då de bli Qlippotiska. Återställelsen, Tikkun Olam, syftar till att återbörda alla disassocierade element till ett nytt helt.
Personligen anser jag "den andra sidan" vara det som inom psykoanalysen motsvaras av "det omedvetna", eller snarare i Jungianska termer, "Skuggan". Det har inget existensberättigande i sig utan är ett (tämporärt) tillstånd som går att ställa till rätta....med återställelsens verk.
S.R.
Tack for intressant blogg
Skicka en kommentar