"Pisk ska det vara, inte fisk ...!" "Pisk!" Ja, det var på det sättet en före detta Auschwitz-fånge som var min vårdtagare då jag jobbade i hemtjänsten försökte förmedla sina upplevelser till mig en gång. Hon hade inte haft det lätt där, som man naturligtvis kan gissa sig till. Och det har satt sina spår även i hennes nuvarande liv, där hon t ex inte kan sova. Hon kan inte sova eftersom det var på natten lägervakterna kom för att våldta henne, och de andra flickorna får man förmoda. Dessutom var det en speciell veckodag, så den dagen i veckan stod denna tant och bakade hela natten för att slippa låta tankarna fladdra iväg till -40-talet. Antingen var det våldtäktsdagen, eller så var det p-pillerdagen. Båda är emmellertid intimt förknippade med varandra. Ytterligare en konsekvens av våldtäkterna var att hon vägrade att idka samlag mer än två gånger i sitt liv som gift kvinna. Dvs. båda gångerna var för att få barn. Det är rent fantastiskt hur hennes man egentligen stödde henne i hela sitt liv, utan att få någon sex ...
När Röda Arméns horder väl lyckats massakrera östtysklands och Berlins motstånd samt en stor del av dess civila befolkning (som de öven massvåldtog) och Tyskland kapitulerade; då, när kriget var slut, skeppades hon över till Sverige. Här försattes hon inte på fri fot som man kan tänka sig, utan hamnade i ett nytt läger, ett läger med öppen insyn så förbipasserande nyfikna skulle ha en chans att se hur en jude såg ut och levde. Det var tydligen en populär syssla för det samlades alltid stora folkskaror och tittade, förmodligen på de tjusiga flickorna såklart. Bland dessa pilska pojkar stod huvudpersonens framtida fästman, och sedemera äkta man. Han såg på henne och hon såg på honom, och gifta blev det. Jag vet inte vem som konverterade, men någon bör ha gjort det.
Angående titeln på detta inlägg, denna lilla essä, så syftar det till en dag då tanten satt och berättade för mig hur det vardagliga livet på koncentrationslägret såg ut. "Det var bara pisk, pisk och pisk. pisk varenda dag!" Sedan tystnade hon och tänkte efter coh sa snabbt "pisk!, pisk ska det vara, inte fisk. Vi fick pisk varenda dag, inte fisk varenda dag."
Pisk och fisk hörs ju snarlikt så hon misstänkt förmodligen att hon sagt att hon led så hemskt av att få fisk varenda dag, bara fisk, fisk och åter igen fisk. Nåväl, som tur så har jag ett hyfsat bra pokerface, så jag tackade för mig och sa att jag var tvungen att ge mig iväg till nästa tant som jag var sen till ... Men jag hann inte mer än ut i trappan förrän jag brast i dånskratt ... Tänk om jag hade skrattat precis när hon berättat det ...Undrar hur hon hade reagerat? Just att skratta åt sådana förbjudna saker, gör ju att man bara skrattar ännu värre. Samtidigt som man skäms så bubblar den ena efter den andra skrattattacken upp genom strupen, och tycks aldrig ta slut.
När Röda Arméns horder väl lyckats massakrera östtysklands och Berlins motstånd samt en stor del av dess civila befolkning (som de öven massvåldtog) och Tyskland kapitulerade; då, när kriget var slut, skeppades hon över till Sverige. Här försattes hon inte på fri fot som man kan tänka sig, utan hamnade i ett nytt läger, ett läger med öppen insyn så förbipasserande nyfikna skulle ha en chans att se hur en jude såg ut och levde. Det var tydligen en populär syssla för det samlades alltid stora folkskaror och tittade, förmodligen på de tjusiga flickorna såklart. Bland dessa pilska pojkar stod huvudpersonens framtida fästman, och sedemera äkta man. Han såg på henne och hon såg på honom, och gifta blev det. Jag vet inte vem som konverterade, men någon bör ha gjort det.
Angående titeln på detta inlägg, denna lilla essä, så syftar det till en dag då tanten satt och berättade för mig hur det vardagliga livet på koncentrationslägret såg ut. "Det var bara pisk, pisk och pisk. pisk varenda dag!" Sedan tystnade hon och tänkte efter coh sa snabbt "pisk!, pisk ska det vara, inte fisk. Vi fick pisk varenda dag, inte fisk varenda dag."
Pisk och fisk hörs ju snarlikt så hon misstänkt förmodligen att hon sagt att hon led så hemskt av att få fisk varenda dag, bara fisk, fisk och åter igen fisk. Nåväl, som tur så har jag ett hyfsat bra pokerface, så jag tackade för mig och sa att jag var tvungen att ge mig iväg till nästa tant som jag var sen till ... Men jag hann inte mer än ut i trappan förrän jag brast i dånskratt ... Tänk om jag hade skrattat precis när hon berättat det ...Undrar hur hon hade reagerat? Just att skratta åt sådana förbjudna saker, gör ju att man bara skrattar ännu värre. Samtidigt som man skäms så bubblar den ena efter den andra skrattattacken upp genom strupen, och tycks aldrig ta slut.
"This great evil. Where does it come from? How'd it steal into the world? What seed, what root did it grow from? Who's doin' this? Who's killin' us? Robbing us of life and light. Mockin' us with the sight of what we might've known. Does our ruin benefit the earth? Does it help the grass to grow, the sun to shine? Is this darkness in you, too? Have you passed through this night?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar